Hal välskriven skildring av kärlek mellan kvinnor (Ensamhetens brunn). Hall, herrgård s. om Södertälje, tidigare uppfostringsanstalt för vanartiga gossar (”åkerbrukskolonin Hall”), från 1940 fångvårdsanstalt för vuxna män. Numera är H. central säkerhetsanstalt. Jfr Fångvård. Halland. Landskapet H. sammanfaller med Hallands el. Halmstads län. Areal 4 922 km2, därav 176 km2 vatten. 165 865 inv. 1955. H. sträcker sig efter Kattegatt från gränsen mot Skåne i s. och nära intill Göteborg i n., gränsar inåt landet till Småland och Västergötland. De inre delarna av landskapet utgörs av en genomo djupa dalgångar sönderskuren gnejsplatå, som når upp emot 200 m ö.h. i gränstrakterna mot Småland. H:s högsta punkt, 226 m, träffas på Hallandsås, vars n. del tillhör landskapet. Kuststräckan i n. ungefär ned till Varberg är klippig och sönderskuren av vikar; s. delen är däremot till en bredd av 10—20 km en låg kustslätt. Denna har en bördig märgelhaltig jordmån och ett särdeles gynnsamt klimat och är till det mesta väl odlad med undantag för en del av Laholmsslätten, som upptas av flygsandsdyner. Den bördiga jorden fortsätter även uppför dalgångarna inemot högsta forna havsgrän-sen (70—90 m över nutida havsytan). Det inre landet upptas av hällmarker, grushedar och mossar och är föga ägnat för odling. De vidsträckta skoglösa ljunghedarna har på senare tid varit föremål för en omfattande skogsodling men ännu är omkring 25 % av landskapets hela areal upptagen av improduktiva, skoglösa marker. 40 % av H. uppges såsom skogbeväxt, 30 % såsom odlad mark och 3,5 % som naturlig äng. Den odlade arealen används i främsta rummet för havre och foderrotfrukter. Fisket spelar en mera underordnad roll och avkastar endast omkring V20 av vad grann-landskapet Bohuslän ger. De landskapet genomdragande älvarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan, som med starkt fall kommer in i H., lämnar kraft för en del industrier, såsom kvarn- och textilindustri samt stenindustri (gatsten m.m. i Varbergstrak-ten). Städerna är utom residensstaden Halmstad, Laholm, Falkenberg, Varberg och Kungsbacka. Hallands län, se Halland. Hallands Väderö, mindre ö i Kattegatt utanför Skånes nv. kust. 277 ha. Den rika växt- och djurvärlden på ön är skyddad genom ingripande av Skånes naturskyddsförening. Hallandsås, långsträckt, i havet utskjutande bergsrygg. Högsta punkt 226 m ö.h. Mot norr begränsas berget av en förkastningslinje mot Laholmsslätten. Halfe, huvudstad i delstaten Sachsen-Anhalt, Östtyskland, vid floden Saale. 278 400 inv. 1954. Maskinverkstäder. I omgivningarna bryts brunkol och utvinns salt. H. har sedan 1694 universitet, 1815 sammanslaget med universitetet i Wittenberg, vilket flyttades till H. Halleffekt [hå'l-] kallades efter sin upptäckare, den amerikanske fysikern E. H. Hall, det fenomenet, att om en elektrisk ström leds genom en metallskiva, som befinner sig i ett magnetfält, vinkelrätt mot skivans plan, strömlinjerna avböjs åt ena el. andra hållet; avböjningsriktningen är olika för olika metaller. Halleluja', hebr., lovsjungen Herren. Hallen, Andreas, 1846—1925, kompositör, dirigent och musikanmälare, komponerade flera operor (V a 1 d e m a r s k a 11 e n), körballaden Styrbjörn Starke samt en del orkesterverk (Ur Gustav Vasas saga). H. utgav även Musikaliska kåserier. Halle- och Hunneberg, platåberg i nv. Västergötland vid s. stranden av Vänern. Består nedtill av sandsten och alunskiffer, avlagrade på urberget. 490 överst har de ett täcke av diabas. Bergen har skilts genom en sprickdal, längs vilken en förkastning skett, som sänkt det södra berget (Hunneberg) omkring 15 m i förhållande till det norra. Hall'er, A. von, 1708—77, schweizisk läkare. Hans fysiologiska undersökningar över muskel- och nervvävnader blev banbrytande, och han räknas som ett av medicinens största namn. Hallet-Dale, se Dale. Halley [hæU'i], E., 1656—1742, berömd engelsk astronom, som bl.a. beräknade banorna för ett flertal kometer, bland vilka märks H:s komet. Denna återkommer periodiskt vart 75—76 år. Kometen observerades 1682 av H., som förutsade en återkomst 1758. Kometen har sedan iakttagits 1835 och 1910. HalFick, sutenör. Halligen, se Haeligen. Hairing, norsk nationaldans i 2/4 takt. H. utförs i Norge av en dansör, i Sverige av två. HalFingdalen, dalgång nv. om Oslo, Buskeryd fylke, Norge. Befolkningen har bevarat gamla sedvänjor, dräkter etc. (”hallingdansen”). H. genomflyts av Hallingdalsälven, en biflod till Dramsälven. Hallkyrka, kyrkotyp, där mellanskeppet är av samma höjd som sidoskeppen (Storkyrkan i Stockholm). Hallman, Adolf, f. 1893, tecknare och grafiker som framför allt gjort sig känd som illustratör. Hallnäs, Hilding, f. 1903, tonsättare och organist, från 1933 vd S:t Johannes kyrka i Göteborg. Från 1934 dessutom lärare vid Göteborgs orkesterskola. H. har komponerat symfonier, orkestersviter, kammarmusik m.m. Hallon, se Rubus. Hallonmask, se Hallonänger. Hallonänger (Bytu'rus tomento'sus), en liten, gulbrun, hårig skalbagge, vars små vita larver är vanliga i hallon. Hallrätt, en myndighet, som enligt hallordningen av 1739 hade uppsikt över fabriker och manufakturer. Dessas varor besiktigades av en hallmästare. Godkända varor försågs med stämpel, hallstämp-ling. H. avskaffades 1846. Hallsbergs köping, Örebro län, 5 030 inv. 1955. H. är en viktig järnvägsknut som har landets största rangerbangård. Hallstahammar, köping i Västmanlands län. 9 979 inv. 1955. . HalFstatt, köping i Salzkammergut, övre Österrike, 50 km från Salzburg, en redan i förhistorisk tid för sina saltgruvor bekant ort. H. är mycket rik på arkeologiska fynd från den äldre järnåldern, ”Hallstattperioden”. Hallstavik, industrisamhälle i ö. Uppland. Hallström. — 1. Ivar H., 1826—1901, pianist och tonsättare, som skrev sånger och operetter (Per Svinaherde) samt operor (Den bergtagna). — 2. Per H., f. 1866, författare, framträdde först med en lyrisk diktsamling men övergick i och med Vilsna fåglar till novellformen, som allt framgent varit det område, där H. nått högst. H. intresserar framför allt genom sin säkra psykologiska blick parad med en något kylig humor (En skälmroman, novellsamlingen Briljant-smycket). En gammal historia är en vemodigt skildrad berättelse från 1820-t:s Sverige. Exotiska och antika skildringar ingår i novellsamlingen Purpur. Högt konstnärligt värde äger novellsamlingarna Thanatos och De fyra e 1 e-m e n t e r n a. H. har även skrivit litteraturkritiska uppsatser samt utgivit översättningar av Shake-speares dramer. Medlem av Svenska akademien 1908 och dess sekreterare 1931—41. — 3. Eric H., 1893—1946, målare, som först arbetade i naivistisk, sedermera i en fritt målerisk stil.