497 på visst land utan på visst slags handel. Som exempel härpå kan nämnas det av Gustav II Adolf upprättade kopparkompaniet (1619—28) samt de svenska tjärhandelskompanier, som upprättades under 1600-t:s senare hälft samt under början av 1700-t. Handels- och sjöfartsfonden är en statlig fond för främjande av handel och sjöfart, som förvaltas av statskontoret. Handelsregister. Enligt lagen den 13 juli 1887 skall varje bokföringspliktig näringsidkare (undantag rederier, aktiebolag, försäkringsbolag m.fl.) göra anmälan till H. om sin verksamhet. Även andra kan göra dylik anmälan. H., som upptar alla anmälda firmor, förs i Stockholm av överståthållar-ämbetet, i andra städer av magistraten el. stads-styrelsen samt på landet av vederbörande länsstyrelse. Registreringen i H. medför vissa rättsverkningar. Handelsresande. Rörande H. finns särskilda bestämmelser i lagen den 18 april 1914 om kommission, handelsagentur och handelsresande. Handelsrätt, de rättsregler, som rör handel och varuutbyte. Handelsundervisning meddelas dels vid enskilda institut, dels vid statsunderstödda lärlings- och yrkesskolor för handel, dels vid ettåriga handelsskolor. H. meddelas vidare vid de statsunderstödda handelsgymnasier med tvåårig kurs, vid vilka för inträde krävs ungefärligen de kunskaper, som fordras för realexamen. För närvarande finns statsunderstödda handelsgymnasier i 20 städer. Lärlings-och yrkesskolorna, de ettåriga handelsskolorna och handelsgymnasierna tillhör den grupp av skolor, som sammanfattas under beteckningen praktiska ungdomsskolor. Se vidare Handelshögskolor. Handgranater, som före l:a världskriget hade en relativt liten användning, kom senare att spela en utomordentligt stor roll. H. kan explodera vid nedslaget eller vara tidsinställda. Han'dikapp el. han'dicap, ett försprång, varigenom vid tävlan de, som i verkligheten äger mindre utsikter att segra, görs jämställda med de övriga. Handpenning, ett mindre förskott på en uppgjord betalning. H. hade särskilt vid köp i äldre tider stor betydelse. Handpennor, se Armpennor. Handräckning, biträde av myndighet, kan i vissa fall erhållas för skydd mot rättskränkning och för utfående av rätt. Överexekutor kan efter ansökan förordna om kvarstad, skingringsförbud, reseför-bud, avhysning etc. — H. kan också avse militärmanskaps användande till visst arbete. Handskrift, i vidsträckt mening varje skrift, utförd för hand; i inskränkt mening en handskriven bok (manuskript). Redan under forntiden utfördes H. i flera länder, ex. på papyrus i Egypten, på pergament el. papper i medeltidens och även nyare tidens Europa, på siden i Kina etc. Dyrbara samlingar av H. finns bl.a. i biblioteken i Paris, London, Rom och Berlin. Den vetenskapliga handskriftforskningen kallas paleografi. Hands off [hæn'ds å'f], eng., bort med händerna. Handsvett, jfr Fotsvett. Handsöl, en säljares första affär på dagen. Köparen sägs giva H. Han-dynastin, härskarsläkt i Kina, efter vilken perioderna Västra Han (206 f.Kr.—25 e.Kr.) och Östra Han (25—220 e.Kr.) blivit uppkallade. Handöl, lappkapell och by vid Ånnsjön i v. Jämtland. I närheten de vackra Handölsfallen och H:s täljstensbrott. Hanga'r, för förvaring av flygplan avsedd byggnad. Hanga'rfartyg, ett fartyg från vilket flygplan kan Han starta och på vilket de även kan landa. Moderna H. har stort plant däck. Hangchow, huvudstad i provinsen Chekiang, ö. Kina. 537 000 inv. 1936. Hangö, stad vid inloppet till Finska viken, sv. Nyland, sv. Finland. 6 900 inv. 1947. Viktig exporthamn. Utförsel av livsmedel, trävaror, trämassa, granit m.m. Frihamn. Livligt besökt havsbad. — Efter finsk-ryska krigets slut arrenderades H. på 30 år av Ryssland enligt freden i Moskva 1940. Under det följande kriget evakuerades H. av ryssarna dec. 1941. Staden var då i stor utsträckning förstörd. Enl. fredsfördraget 10 febr. 1947 behöll Finland H. Hanhai, vidsträckt öken i det inre Kina. Hank och stör avser i äldre lagspråk hägnad. Hankow, stad i det inre Kina, vid Jang-tse-kiang, som dit kan befaras av oceanångare. Järnvägsknut. Livlig handel. Tätt befolkade omgivningar. 1,5 milj. inv. (inberäknat Wuchang och Hanyang). Hamfibal, 247 el. 249—183 f.Kr., kartagisk härförare, uppfostrades av sin fader, Hamilcar, vid hären i Spanien och stred efter dennes död under svågern Hasdrubals befäl. 221 blev H. högste befälhavare och kartagernas ledare i det andra puniska kriget (218—201), även kallat Hannibalskriget (se Puniska krigen). H. inryckte över Alperna i Italien och vann i början stora segrar (Cannae) men måste småningom återvända till Afrika och besegrades vid Zama. Efter freden ordnade han Karta-gos inre styrelse, som han omorganiserade i demokratisk riktning. 195 måste han fly för att ej komma i romarnas händer. Han vistades hos den syriske konungen Antiokos III och därefter i Bitynien och tog slutligen gift då romarna begärde hans utlämnande. H. är en av världshistoriens största fältherrar. Hannibalsfejden, namn på en fejd mellan Sverige och Norge (Danmark) 1643—45. Namnet av den norske befälhavaren Hannibal Sehested. Hann'ikainen, I., 1892—1955, finländsk pianist och dirigent, känd även utanför Finland. H. tonsatte stycken för sång och för piano. Hannong [anårj'], keramikerfamilj i Elsass bland vars medlemmar märks Charles Fran^ois, 1669— 1739, som grundläde porslinsfabrikationen i Strasbourg. Hannover [-å'fer]. — 1. Huvudstad i H. 2, 494 500 inv. 1954. H. är en viktig järnvägsknut och hade före 2:a världskriget på grund av närbelägna kolfält utvecklats till en industriell storstad. Maskinfabrikation, verkstäder för järnvägsmaterial, gjuterier, kemiska fabriker, gummiindustri etc. Mycket besökt teknisk högskola. — 2. Provins i nv. Tyskland, v. om Elbe, sedan 1946 ingående i delstaten Niedersachsen, Västtyskland. 39 000 km2. Jordbruk med boskapsskötsel är huvudnäringar jämte industri. Hannovera'ner, se Hästraser. Hanoi', huvudstad i Nord-Vietnam (förutv. Ton-king), Franska Indokina. 297 900 inv. 1953. Numera en välbyggd stad med europeisk karaktär. Universitet, upprättat år 1917. Hanotaux [anåtå7], Gabriel, 1853—1944, fransk historiker och politiker, utrikesminister 1894—95 och 1896—98. H. utgav värdefulla historiska arbeten. Hanrej, bedragen äkta man. Hans, även Johan II, 1455—1513, konung av Sverige, Danmark och Norge, son till Kristian I, vald till svensk-norsk-dansk tronföljare. Efter faderns död 1481 måste han dock med hänsyn till Danmark och Norge godkänna den s.k. Halmstads recess, vilken betydligt minskade konungens makt, samt vad Sverige beträffade den ungefär likaly-dande Kalmar recess (1483). Då emellertid Sten