513 nande, och som upptäcktes 1918 i hundlever. Används för att undvika levring i blodprov och vid blodöverföring. Hepatft, leverinflammation. Används numera som beteckning på gulsot. Hepburn [hebb'ön], se Bothwell. Hepbum [hebb'ön], Katherine, f. 1909, amerikansk filmskådespelerska. Lysande komedienn och karaktärstolkerska. Filmat sedan 1932. Hepplewhite [hepFoajt], George, d. 1786, engelsk möbelsnickare, som under inflytande av den franska Louis XVI-stilen utvecklat Chippendalestilen. Hepta', grek., sju. Heptago'n, se Polygon. He'ra, i den grekiska gudasagan Zeus’ syster och maka. H. är Olympens drottning och den förnämsta av alla gudinnor. Hon dyrkades framför allt som äktenskapets beskyddarinna. Herakle'a, ett vanligt grekiskt stadsnamn i forntiden. I närheten av H. i Lukanien i s. Italien segrade Pyrrhus första gången över romarna 280 f.Kr. Hera'kleion, Iråklion, se Kandia. HerakleiTos, omkring 540—480 f.Kr., grekisk filosof, vilken särskilt betonade rörelsen och växlingen i det varande. Panta rei, allt flyter, är ett uttryck av H., som ofta citeras. He'rakles, av romarna kallad Hercules, halvgud, son till Zeus och drottning Alkmene enligt den grekiska mytologin. H. är hjältekraftens symbol och beskyddare av idrott m.m. Ryktbarast av H:s många bedrifter är de tolv storverk, han utförde i tjänst hos konung Eurysteus i Mykene. Inom konsten framställs H. som en kraftfull man i lejonhud och beväpnad med en klubba. H. dyrkades över hela Grekland. HeraldPk, läran om heraldiska vapen, dvs adelsmärken på sköld, hjälm o.d. samt deras utveckling, numera också för kommuner, samfund m.fl. H. är en av de historiska hjälp vetenskaperna och har betydelse även för kultur- och konsthistoria. Herba'rium, samling pressade växter. Herbart, J. F., 1776—1841, tysk filosof, som i anslutning till Kant och Leibniz utvecklat en del spekulativa åskådningar. Större betydelse än dessa har hans pedagogiska utredningar. Herbin [ärbäg'], Auguste, f. 1882, fransk målare, en av den nonfigurativa konstens förgrundsgestalter. Har framlagt sina estetiska principer i skriften L’Art non figuratif non objectif. Hercegovi'na, se Bosnien och Hercegovina. Hercula'neum, forntida romersk stad nära Neapel. Förstördes samtidigt med Pompeji vid Vesuvius’ utbrott år 79 e.Kr. Har delvis utgrävts; dess byggnader har bevarats nästan orubbade under askan. Hercules, se Herakles. Hercy'niska bergskedjor. En del mellaneuropeiska bergstrakter, från Böhmen till Auvergne, Bretagne och Irland, är rester av mesozoiska bergskedjor, som bildat ett ungefär ostvästligt löpande vecksystem; genom denudation har dessa vecksystem blivit mer eller mindre utjämnade, och därjämte har vissa sträckor av dem sänkts genom förkastningar, så att de nu icke framträder med den höjd och det sammanhang, som är utmärkande för de yngre (ter-tiära) bergskedjorna. Herczeg [här'tsäg], Ferencz, 1863—1950, ungersk författare, känd för sina fängslande, humoristiska romaner (Gyurcovicsarna). Herdabrev, rundskrivelse till prästerna i stiftet, utfärdad av biskopen, i svenska kyrkan endast vid biskopens tillträdande till ämbetet. Herdaminne, samling biografiska uppgifter om prästerskapet i ett stift. Herdedikt, sammanfattande benämning på litterära arbeten med motiv från ett idealiserat herdeliv. H., som förekommit såväl i lyrisk och drama Her tisk som romanform, anses gå tillbaka på den grekiske skalden Teokritos’ idyller. Särskilt under 1700-t. med dess förkonstlade sällskapsliv kom H. på modet som ett uttryck för de högre samhällsklassernas längtan till ett friskare och enklare liv. En typisk svensk H. är Creutz’ Atis och Camilla. Jfr Idyll. He'rder, J. G. v., 1744—1803, tysk filosof och skriftställare, stod i ett varmt vänskapsförhållande till Goethe och bosatte sig 1776 i Weimar. H. påverkade i hög grad det tyska tänkandet och anses som en av romantikens viktigaste föregångsmän. Det individuella och det för varje folk karakteristiska betonades framför allt av H. Han återupplivade sålunda intresset för folkdiktningen och betonade mera än tidigare skett vikten av ursprunglighet och originalitet i dikten. H:s åskådningar fick stor betydelse för den historiska, filosofiska och teologiska forskningen. Bland hans arbeten märks I d e e n zur Philosophie der Geschichte der Menschheit, Über den Ursprung der Sprache, Stimmen der V ö 1 k e r in L i e-d e r n. HerediteT, ärftlighet. — Hereditä'r, ärftlig. Herefordshire [her'ifödsjö], grevskap i v. England. 2 180 km2. 609 735 inv. 1951. Heremitage [ärmita'sj], äldre form för eremitage. Herero', en till bantunegrer hörande stam, som lever i Sydvästafrika (före l:a världskriget Tyska S.). De har på senare tid starkt minskat i antal, delvis beroende på ett uppror mot tyskarna 1904—06. Heresi', irrlära. Herkogami' betecknar att självbefruktning är utesluten hos vissa blommor på grund av deras byggnad. Herikules, se Herakles. He'rkulesarbete, övermänskligt arbete. Jfr Herakles. Herikules stöder, under antiken namn på klippudden Gibraltar och en klippa på den afrikanska stranden av Gibraltar sund. Herm, fyrkantig pelare, som avsmalnar nedåt och upptill övergår i ett huvud. H. uppsattes i antikens Grekland vid vägkanter, på öppna platser etc., där de helgades åt guden Hermes. De förekom senare som prydnadsfigurer under renässansen och barocken. Hermafroditism, förekomst av hanliga och honliga könsorgan hos samma individ. Är organen samtidigt verksamma kan självbefruktning äga rum. I en del fall utvecklas först testiklarna och därefter äggstockarna (protandri') el. tvärtom (protogyni'). I sådana fall är självbefruktningen försvårad el. omöjlig. Jfr även Gynandromorfi. H. förekommer särskilt hos lägre djur. Hos människan kan olika slags H. förekomma antingen så att de yttre könsorganen är honliga, medan könskörtlarna är hanliga, el. tvärtom, el. så att den ena könskörteln är hanlig, den andra honlig. Den senare formen kallas äkta H. Endast den ena körteln är dock funktionsduglig. Såväl falsk som äkta H. är hos människan ytterligt sällsynta fenomen. Hermann, se Arminius. Her'mannstadt, tyska namnet på Sibiu, stad i Transsylvanien, Rumänien. 60 602 inv. 1948, varav hälften tyskar. Staden har i sina byggnader också en påtaglig tysk prägel. Hermann und Dorothea, dikt av Goethe*. Hermelfn, se Vesslesläktet. Her'mes, enligt den grekiska gudasagan son till Zeus och Maia, var gudarnas budbärare. H., som var fyndig, slug och handlingskraftig, var köpmännens och tjuvarnas gud. Därjämte var han idrottens samt gatornas och vägarnas beskyddare. Den antika konstens ryktbaraste framställning av H. är Praxi- 17