Her teles’ marmorstaty H. med Dionysosbarnet. H. motsvarade den romerske Mercurius. Herme'tisk. Ett hermetiskt slutet kärl är ett kärl så tillslutet, att luften ej har tillträde till detsamma. Her'mod, H., 1860—1920, grundade 1898 H:s korrespondensinstitut i Malmö. Herimon, berg i Syrien, s. delen av Antilibanon, 2 760 m högt. Hermoüpolis (grek. ”Hermes’ stad”), stad på ön Syra, Grekland. 16 953 inv. 1951. Viktig knutpunkt för ångbåtslinjerna på Egeiska havet. Hernan'do [är-], spanska, Ferdinand. Herning, stad i v. Jylland, Danmark. 16 000 inv. 1945. Viktig järnvägsknut. Hero'des. — 1. H. I den store, omkring 72 f.Kr. —4 f.Kr., konung över Palestina från 37 f.Kr. H. var slug, hänsynslös och härsklysten. Legenden om barnamorden i Betlehem anses hänföra sig till H. — 2. H. Antipas, omkring 20 f.Kr.—omkring 40 e.Kr., son till föregående. Han omtalas på flera ställen i Nya testamentet. Hero'dotos, omkring 484—omkring 424 f.Kr., den äldste grekiske historieskrivaren, kallad ”historiens fader”, vistades i Aten, där han blev en av Perikles’ vänner. H. skrev en utomordentlig skildring av perserkriget (till 478 f.Kr.). I inledningen beskrivs Orientens länder, deras historia och kultur. H:s stil kännetecknas genomgående av enkelhet och klarhet. Hero'er, se Heros. Heroin [-oFn] el. diacetyTmorfi'n, ett morfinsalt, som används för att lindra hostretning. Hero'isk, hjältemodig, storartad, upphöjd. — Heroism, hjältemod. Hero'iskt landskap används inom konsthistorien som beteckning för de mer el. mindre godtyckligt och fantastiskt uppbyggda landskap, som i äldre tavlor ofta utgör bakgrunden till mytologiska scener. He'rons ångkula, en av den grekiske fysikern Heron från Alexandria, som levde omkring 100 f.Kr., beskriven fysikalisk apparat. H. består av en rörligt upphängd kula, från vilken på vardera sidan utgår ett vinkelböjt rör. Om en ström av ånga leds genom kulan eller vatten uppvärms till kokning i densamma, börjar den rotera. Principiellt åstadkoms rörelsen på samma sätt som i vissa ångtur-biner. He'ro och Lean'der, i den forngrekiska litteraturen ett älskande par, som bodde på var sin sida om Hellesponten. Varje natt sam L. över sundet, vägledd av ett ljus, som hans älskade tänt. En natt slocknade ljuset och L. drunknade. Av sorg dränkte sig då H. Sagan har upprepade gånger behandlats i senare litteratur. He'ros, hjälte, hos de gamla grekerna benämning på konungar, furstar och deras avkomlingar samt dessutom på varje man, som gjorde sig känd för hjältemod och handlingskraft. H. härstammade ofta från gudarna men var i övrigt lika andra människor. De hade särskilda helgedomar och dyrkades som ett slags halvgudar. Hero'stratos, en av ärelystnad förtärd grek, som, då han ej på annat sätt kunde bevara sitt namn åt eftervärlden, år 356 e.Kr. uppbrände det praktfulla Artemistemplet i Efesos. Efter H. kallas en mindre hedrande ryktbarhet herostra'tisk. Herredag, även herremöte, fram mot 1600-t. en benämning på sammankomst av stormän för behandling av rikets ärenden. Senare blev även borgare och bönder representerade. H. övergick slutligen till riksdag. Herremöte, se Herredag. Herrens smorde, egentligen Jahves smorde, i Gamla testamentet använd beteckning på israeliternas konung. 514 Herrevad, ett vadställe över Kolbäcksån i Kolbäcks socken. Vid H. besegrade år 1251 Birger Jarl sina motståndare bland stormännen. Herriot [äriå'], E., f. 1872, fransk social-radikal (liberal) politiker, borgmästare i Lyon. H. blev 1924 konseljpresident och förde som sådan en betydligt mera moderat politik mot Tyskland än företrädaren Poincaré. De skatteförslag, han framlade för att bringa reda i Frankrikes finanser, medförde hans fall 1925. H. var sedermera undervisningsminister i Poincarés ministär 1926—28. 1932 var han konseljpresident under ett halvt år och 1934—36 var han minister utan portfölj. 1936—40 var H. president i deputeradekammaren. Vid den tyska ockupationen av Vichy-Frankrike fördes H. till ett koncentrationsläger i Tyskland. Han befriades 1945 och blev samma år president för den konstituerande nationalförsamlingen. H. blev medlem av Franska akademin 1947. 1949 omvaldes H. till partiordförande. Herrljunga, köping vid Nossan, mell. Västergötland. 4 080 inv. 1955. Järnvägsknut. Herrnhutare. På godset Herrnhut i Ober-Lau-sitz grundades på 1720-t. av ägaren v. Zinzen-dorf en pietistisk församling, vars anhängare uppkallats efter godset. H. hade närmast ”böhmiska bröderna” som förebild. H. utmärktes av en mycket känslomässig religiositet. De utövade en livlig missionsverksamhet. Numera finns H. i synnerhet i Amerika, Tyskland och England. I Sverige finns församlingar i Stockholm och Göteborg. Herräng, järngruvfält i Uppland vid en vik av Ålands hav. Herse, under vikingatiden i Norge hövdingar för ett mindre område, vilka var underordnade fylkes-konungarna. Hertha, se Fredrika Bremerförbundet. Hertig, ursprungligen en germansk benämning på en högste fältherre i ett krig. Under medeltiden blev H. ett namn på styresmännen i de s.k. stamhertig-dömena, vilka ingick i Frankiska och Tyska rikena. Titeln H. finns ännu i Frankrike och England, där den är den förnämsta adelstiteln. I Sverige gavs hertigtiteln första gången åt Magnus Ladulås. Senare gavs den åt alla yngre manliga medlemmar av ätten Vasa. Samtliga svenska prinsar erhåller även nu ett titulärhertigdöme. Hertwig, Oscar, 1849—1922, tysk biolog, vilken tillsammans med sin broder Richard H. (1850— 1937) utförde banbrytande undersökningar över befruktningens och fosterutvecklingens problem. Hertz. — 1. H. R. H., 1857—94, tysk fysiker, var den förste som experimentellt påvisade överensstämmelse mellan ljusstrålning och elektromagnetisk strålning. Hans upptäckter är grundläggande för den moderna radiotekniken. — 2. G. H., f. 1887, tysk fysiker, vilken jämte Franck 1925 erhöll nobelpriset i fysik för undersökningar över atomernas byggnad. H. är i rysk tjänst sedan 1945. Hertz, förkortn. hz, enhet för svängningstal, som anger antalet perioder per sekund. Hertzberg, Brita, f. 1901, operasångerska med sopranröst, från 1925 anställd vid Kungl. teatern och från 1932 gift med Einar Beyron. Hovsångerska 1940. Hertzka, Th., 1845—1924, ungersk nationalekonom, mest känd genom sin skrift F r e i 1 a n d, ein soziales Zukunftsbild, där han skildrar en framtidsstat med socialistiska och anarkistiska inslag. Försöken att realisera H:s planer — bl.a. bildades i detta syfte i Köpenhamn en skandinavisk förening — fick dock aldrig någon större omfattning. Hertzman-Ericson, Gurli, 1879—1954, journalist och författarinna, som skrev romaner och noveller.