5r5 Hertzog, J. B. M., 1866—1942, sydafrikansk politiker. H. var en av ledarna i boerkriget och gjorde sig sedermera till förkämpe för boernationalistiska och engelskfientliga strävanden. H. var premiärminister 1924—39, men avgick, då hans förslag att Sydafrika skulle förklara sig neutralt under 2:a världskriget förkastades av representationen. Han efterträddes av Smuts. Henfler, en germansk folkstam, härstammade sannolikt från Själland. H. förirrade sig på 200-t. ända ned till Svarta havet. En del av dem kom till Gallien och senare ända till Spanien. På 400-t. grundade H. ett rike i Ungern. De fördrevs emellertid härifrån och en del av dem kom slutligen åter till Norden, sannolikt till Värend och Blekinge. De uppges ha fört kunskapen om runor till Norden. Hervararsagan, en gammal isländsk saga, som fått sitt namn efter sköldmön Hervor. H. består av flera fristående delar, som alla handlar om det olycksbringande svärdet ”Tyrfing”. Hervé [ärve']. — 1. F. H., 1825—92, fransk operettkompositör, som bl.a. komponerade Lilla Helgonet. — 2. G. H., 1871—1944, fransk politiker och journalist, ursprungligen socialdemokrat, sedermera företrädare för moderata åskådningar. I sin tidning La Victoire gjorde han sig under l:a världskriget till målsman för en långt gående nationalism. Under 2:a världskriget var H. anhängare av fascistiska åskådningar. Herveyöarna [ha'vi-], se Cook Islands. Hervieu [ärvjö'], P., 1857—1915, fransk författare, skrev bl.a. en roman i brevform, P e i n t s p a r e u x-m é m e s, vilken ger en underhållande bild av franskt societetsliv, skildrat med god psykologisk blick och dräpande ironi. Hervor, dotter till kämpen Angantyr, var en skön och tapper sköldmö. H. är en av huvudfigurerna i den gamla isländska Hervararsagan*. Herzegovi'na, se Bosnien och Hercegovina. Herzen, A. I., 1812—70, rysk-judisk författare och journalist, utgav under märket Iksander bl.a. romanen Vems är skulden? Från 1847 vistades H. i v. Europa och började 1857 i London utge tidskriften Klockan, som angrep dåtida samhällsförhållanden i Ryssland. Tidningen blev oerhört populär och behärskade för en tid allmänna opinionen om Ryssland. H. offentliggjorde även historiska skrifter, bl.a. Katarina II:s memoarer. Herzl, Theodor, 1860—1904, ungersk-judisk författare, en av grundarna av sionismen. Hese'kiel, gammaltestamentlig profet, som uppträdde under den babyloniska fångenskapen. Hesfodos, grekisk skald, levde troligen på 700-t. f.Kr. H. skapade det didaktiska eposet och använde sig av samma versform som återfinns i de homeriska hjältedikterna. Den förnämsta av H:s dikter är lärodikten Verk och dagar, i vilken ingår en del allmänna vishetsregler samt praktiska råd angående lantbruk m.m. Hesite'ra, tveka. HesperFderna, enligt grekiska sagor nattens döttrar, som längst bort i väster vakar över gyllene äpplen. Atlas stal en gång dessa äpplen medan He-rakles i hans ställe bar himlavalvet på sina skuldror. Hespe'rien, i forntiden grekernas namn på Italien. Hes'peros, grek., Hesperus, Vesper, lat., namn på aftonstjärnan. Hess, den med ett b en halv ton sänkta tonen h, förväxlas enharmoniskt med aiss. Hess. — 1. Walter H., f. 1881, schweizisk fysiolog, professor i Zürich 1917—51. Erhöll tillsammans med E. Moniz 1949 års nobelpris i fysiologi och medicin för sina arbeten på hjämfysiologins område. — 2. Victor Fr. H., f. 1883, österrikisk fysiker, prof, i Innsbruck. H. erhöll hälften av 1936 års nobelpris i fysik för upptäckten av den kos Het miska strålningen. — 3. Rudolf H., f. 1894, tysk politiker, vilken anslöt sig till nationalsocialismen 1920. 1925 blev H. Hitlers privatsekreterare och 1933 hans ställföreträdare. — Vid krigsutbrottet 1939 bestämde Hitler, att H. i andra rummet (efter Göring) skulle få efterträda honom. 10 maj 1941 flög H. till Skottland, där han internerades. Avsikten med flykten torde ha varit att träda i förbindelse med tyskvänliga kretsar i England och få till stånd en ny regering, med vilken Hitler kunde sluta fred. H. dömdes till livstids fängelse i Nürnberg 1946. Hesse, H., f. 1877, tysk författare, bekant för romanen Peter Camenzind, en psykologisk utvecklingshistoria. Bland hans övriga arbeten märks Stäppvargen och Glaspärlespe-1 e t. Nobelpriset i litteratur 1946. Hesselbom, Otto, 1848—1913, målare, ursprungi. predikant, som utförde monumentala landskapsmålningar, bl.a. den bekanta Vårt land. Hesselby, se Hässelby villastad. Hesselgren, Kerstin, f. 1872, yrkesinspektris 1913 —34, frisinnad ledamot av första kammaren 1922 —34 och av andra kammaren 1937—44. H. var den första kvinnan i riksdagens första kammare. Hesselman. — 1. J. H., f. 1877, svensk ingenjör, vilken konstruerat en råoljemotor, som fått stor betydelse bl.a. för omnibussar, Hesselmansmotom, en lågtrycksmotor med direktinsprutning av brännolja och direkt tändning (med tändstift). — 2. Bengt H., 1875—1952, professor i nordiska språk i Uppsala 1919—40, medlem av Svenska akademien 1935. Hess'en. — 1. 1945 bildad delstat i Västtyskland, bestående av förutvarande provinserna Hessen-Darmstadt och Hessen-Nassau (utom den del av Ruhrdistriktet som inkorporerats med Frankrike). 4,5 milj inv. 1954. Huvudstad: Wiesbaden. — 2. Hessen-Darmstadt, till 1945 riksdel i sv. delen av Tyska riket, därefter ingående i H. 1, belägen omkring floden Mains nedre lopp. H. upphörde 1933 att vara fristat. 7 700 km2. 1,5 milj. inv. 1939. H. omfattade provinserna Ober-Hessen, Starkenburg och Rhein-Hessen. Största stad Mainz, 107 000 inv. 1953. H. är rikt på mineralkällor. Industrin är betydande. Främst märks läderindustri och kemikalier. — 3. Hessen-Nassau, till 1945 provins i Preussen, Tyskland, därefter ingående i H. 1. 17 000 km2, 2,6 milj. inv. 1939. Skogrikt högland, som dock ingenstädes når 1 000 m över havet. Genomlöps av floddalar, delvis mycket fruktbara. Vinodlingen är betydande. Flera mineralkällor (Ems, Wiesbaden m.fl.). Handeln har sin medelpunkt i Frankfurt am Main. Bergsbruk. Högt uppdriven industri (lergods-, ylleindustri). Hessen-Darmstadt, se Hessen 2. Hess'en-Kass'el, tyskt rike, från Werra i n. till Taunus i s. Det uppstod vid Hessens delning 1567. Under Preussens krig med Österrike ställde sig H. på Österrikes sida, varför landet sedan införlivades med Preussen 1866 och blev en del av Hessen*-Nassau. Hessen-Nassau, se Hessen 3. Hessenstein, Hedvig Ulrika v., 1714—44, älskarinna åt Fredrik I av Sverige, var dotter till greve E. D. Taube och upphöjdes till romersk riksgrev-inna med namnet H. HesTia, hos grekerna den husliga härdens gudinna. H. var dotter till Kronos och Rea och åt henne restes altaren med evig eld. Den romerska motsvarigheten till H. var Vesta. Hesykas'ter, en riktning bland munkarna på Atos under 1300-t. De ville nå den gudomliga klarheten genom ett inre försjunkande, åvägabragt genom ett oavbrutet stirrande på naveln. He'tero-, grek., i sammansättningar olikartad.