Het He'teroauxi'n, beteckning på ämnen som har samma verkan som auxiner men annan byggnad, dvs ökar tillväxten hos växter. Viktigast är p-indo-lylättiksyra. Heterocyk'liska föreningar, organiska föreningar med sluten kedja, innehållande förutom kolatomer även atomer av andra ämnen (kväve, syre, svavel). Heterodox', grek., från den antagna kyrkoläran avvikande mening, irrlärig. Motsats ortodox'. Heterodynmottagare, se Superheterodynmotta-gare. Heteroge'n, olikartad. — Motsats h o m o g e' n. Heterozygot [~sygå't], se Ärftlighetslära. He'tman, under 1500—1700-t. ämbetsman i Po-len-Litauen och kosackländerna, oftast med militär myndighet. Hetti'ter el. Hattiriket, namn på en föga känd folkgrupp, som troligen bestod av flera element med olika språk och av skilda raser. H. hade emellertid en högt utvecklad kultur, som trots babyloniska inslag var starkt nationell. Omkr. 1800 f.Kr. fanns ett enhetligt hettitiskt rike i det inre av Mindre Asien. Detta utvidgade sig alltmer, tills det slutligen i s. kom i delo med Egypten. Ramses II och en hettitisk konung reglerade gränserna genom ett fördrag omkr. 1270 f.Kr. Omkr. 1200 f.Kr. störtades Hattiriket av norr ifrån kommande stammar och föll sönder i småriken. 715 f.Kr. underlade sig assyrierna den sista hettitiska staten. — Man har fått kännedom om H:s kultur och historiska roll huvudsakligen från 1887, då de första på deras språk avfattade urkunderna påträffades. Senare utgrävningar har gett ett mycket rikt material och gjort det möjligt att påvisa det forna hattirikets huvudstad Hattusa, nu Bogazköy. Hetä'r, namn på antikens prostituerade kvinnor. Dessa stod ofta, särskilt i Aten m.fl. storstäder, på en hög bildningsnivå och intog en framskjuten ställning i sällskapslivet. Heureka, hev'reka (grek, ”jag har funnit det”), ett utrop, som tillskrivs Arkimedes vid upptäckten av Arkimedes’ princip. HeuristFk, uppfinningskonst. — Heuris'tisk lärometod, en undervisningsmetod, där lärjungen så mycket som möjligt med eget tänkande når kunskap. Heuss [håjs], Theodor, f. 1884, tysk statsveten-skapsman, historiker och liberal politiker (1945 partichef för liberaldemokraterna, dvs det senare fria demokratiska partiet). Valdes 1949 till den västtyska republikens förste president. Omvald 1954. Heuven Goedhart, G. J. van, se Goedhart. Hevesy [häv'äsji], Georg de, f. 1885, ungersk kemist och fysiker, professor i Budapest, sedermera landsflyktig och numera verksam i Sverige. Erhöll nobelpriset i kemi 1944 för sin upptäckt av möjligheten att med radioaktiva ämnen utforska ämnesomsättningen. Hevreka, se Heureka. Hexae'der, kub, se Polyeder. Hexago'n, se Polygon. Hexagona'la systemet, se Kristall. Hexakioreta'n, en förening mellan kol och klor, som används jämte zink vid konstgjord dimma. Hexa'meter, sexfotad vers, oftast bestående av fem daktyler och en troké. H. är de homeriska hjältedikternas versform. Exempel på H. i svensk litteratur är Stiernhielms Hercules, Runebergs Älgskyttarna och Strindbergs Stadsresan. (Ex.: Herkules arla stod upp en morgon i första sin ungdom.) Hexanafte'n, hexametylen, kem. formel CeHi2, ett i rysk petroleum förekommande kolväte, som kokar vid 81°. Hexani'trodifeny'Iami'n, ett bland de kraftigaste sprängämnena. Används i torpeder m.m. 516 H. Exc., förkortn. för Hans Excellens, en titel som i Sverige används för riksmarskalken, statsministern och utrikesministern. Hexo'ser, enkla sockerarter, till vilka bl.a. hör fruktsocker och druvsocker. Heydrich, R., 1904—42, tysk nationalsocialist, Himmlers närmaste man inom Gestapo. 1941 blev H. riksprotektor i Tjeckoslovakien och 1942 blev han så allvarligt skadad vid ett attentat, att han avled av följderna. Polisgeneral Daluege blev utsedd till hans efterträdare. H:s död blev signalen till hårdhänta repressalier. Omkr. 700 tjecker avrättades den närmaste tiden. Två byar, Lidice och Lècaky, jämnades med jorden, männen avrättades, kvinnorna sattes i koncentrationsläger och barnen på uppfostringsanstalt. Heyerdahl [häj-J. — 1. Hans H., 1857—1913, norsk målare, vars arbeten utmärker sig för stor teknisk skicklighet och varm kolorit. — 2. Thor H., f. 1914, norsk etnograf och zoolog, ledde Kon-Ti-ki*-expeditionen 1947; företog 1955—56 en expedition till Påskön. Ett särskilt H.-museum har inrättats i Oslo. Heymans, C., f. 1892, belgisk läkare, professor i Gent. Han erhöll 1938 nobelpriset i medicin och fysiologi för upptäckten av vissa reflexmekanismer mellan kärlsystem och andning. Heyse [haj'se], Paul, 1830—1914, tysk författare, främst bekant för sina ypperliga noveller, i vilka man finner en livfull handling och träffande karaktärsteckning. Bland dramatiska arbeten av H. må nämnas Världens barn, I paradiset. H. blev nobelpristagare 1910. Hf, kem. tecken för en atom hafnium. HFI, förkortn. för Hemmens* forskningsinstitut, hg, förkortning för hektogram. Hg, kem. tecken för en atom kvicksilver. H. H., förkortning för Hans Helighet, Hans Hög-vördighet el. Hans Höghet. Hia'tus, lat., klyfta, gap. Hiawatha [haj'öo-thö], indianhövding i mohawk-stammen. H. var namn och titel på en ärftlig hövdingvärdighet. Den äldste historiskt kände H. levde troligen på 1500-t. och grundade irokesernas förbund. H. har besjungits av skalden Longfellow. Hiberna'1, vinterlig. HibeFnia, latinskt namn på Irland. Hibis'cus, växtsläkte, tillhörande familj Malva-ceae, med 200 tropiska arter. Hos oss odlas en art för sina praktfulla röda blommor. Av en annan art erhålls s.k. gambohampa. Hic jacet [hik ja'ket], lat., här vilar. Hicka beror på krampaktiga sammandragningar av mellangärdet. H. upphör i allmänhet, om man efter en kraftig inandning håller andan samtidigt som man pressar ihop buken genom att spänna bukmusklerna. H. är vanligen utan betydelse men kan vid bukhinneinflammation vara ett tecken på förestående död. Hick'ory (Ca'rya), ett nordamerikanskt trädsläkte, besläktat med valnötsträdet. H.-nötter anses av somliga bättre än valnötter. Det virke, som erhålls från flera arter, är mycket hållfast och används till vagnsdelar m.m. och framför allt till skidor. Barken av en del arter används i färgerier. Hic requie'scit in pace, lat., här vilar i frid. Hidalgo [idal'gå], sp. (port. Fidalgo), lägre adelsman på Pyreneiska halvön. Hidj'ra, den 16 juli 622 e.Kr., utgångspunkten för den muhammedanska tideräkningen, då Muhammed företog sin färd från Mecka till.Medina. Hiera'cium, fibblor, växtsläkte av familj Com-po'sitae. H. har gula el. rödaktiga blommor. Talrika mer el. mindre skilda former finns. Hierarki', ett i över- och underordnade myndigheter fast organiserat prästerskap.