521 sjukan. Även en utpräglad H. hos barn försvinner oftast, när de blir äldre. Endast i svåra fall fordras särskild behandling (bandage, operation). Hjuldjur (Rotato'ria), infusionsdjuren närstående, mikroskopiskt små djur, som i främre kroppsändan har flimmerhår (hjulorganet), vilka tjänar som rörelseorgan. En del H. sitter fästade vid underlag med hjälp av utskott från den smalare, bakre delen av kroppen. H. lever i sött vatten, fuktig jord el. mossa. En del arter kan tåla fullständig intorkning. Hjulfartyg, de äldsta ångfartygen, framdrivs med tillhjälp av skovelhjul. Skovelhjulen, som skyddas genom särskilda anordningar, hjulhus, är antingen två, placerade ett på vardera sidan, el. också ett, placerat i aktern. H. används alltjämt i England, Egypten och Amerika, särskilt för flodfart. H. fordrar nämligen ringa vattendjup. Hjulfönster, rund fönsterform, avdelad genom raka stavar, löpande som radierna i en cirkel. H. förekom under den senromanska och yngre gotiska perioden. Hjulhus, se Hjulfartyg. Hjulkarta kallas en del äldre kartor, där fastlandet tecknades cirkelformigt omflutet av oceanen och av ett T-formigt vatten delades i Asien, Europa och Afrika. Hjulkors, av en cirkel omgivet kors, som på lägre kulturstadier användes som symbol för solen el. solguden. H. återfinns även inom den kristna konsten som symbol för det gudomliga. Jfr Gloria. Hjälm, skyddande huvudbonad av metall, användes redan under antiken och gjordes ursprungligen av brons, sedermera av järn. Senare utvecklade sig H.-typer med fällbart skydd för ansiktet, visirhjälm, vilka särskilt användes under medeltiden. Under l:a världskriget började man åter använda H., vilka visade sig ge ett visst skydd mot granatkartesch-och gevärskulor. Hjälmare kanal förbinder Arbogaån med Hjälmaren. Byggdes på 1630-t. Längd 8 km (hela leden inkl. Arbogaån 64 km). Hjälmaren, en av de stora mellansvenska sjöarna, belägen mellan Södermanland, Närke och Västmanland. 493 km2, till storleken den fjärde av Sveriges sjöar, 23 m ö.h. Största djup 18 m. Fiskrik. översvämmar lätt de låga stränderna. Det viktigaste tillflödet är Närkes Svartå. H. avrinner genom Eskilstunaån till Mälaren. Hjälpbyrå för psykiskt sjuka finns i Stockholm och på andra orter och avser att hjälpa personer som ej behöver vårdas på anstalt. Hjälpklass finns vid skolor i en del större städer. H. är avsedda för barn som ej kan följa den vanliga undervisningen utan att för den skull vara psykiskt efterblivna. Hjälpkryssare, handelsfartyg med hög fart, som vid krigstillfällen utrustas och beväpnas för fullgörande av vissa uppdrag såsom t.ex. spaning och bevakning. Hjälpverb, verb, som används tillsammans med andra verb för att uttrycka vissa tids- och andra former av dessa senare. I svenskan är exempelvis hava och bliva H. Hjältefond, se Carnegie. Hjärna. Hos lägre djur finns vanligen i huvudändan anhopningar av nervvävnad (ganglier), utan att man egentligen kan tala om en verklig H. Hos högre djur utbildas en H., som vanligen består ay ursprungligen fem blåsformiga utbuktningar på nervröret. Dessa hjärnblåsor är stora hjärnan, mel-lanhjärnan, mitthjärnan, lilla hjärnan och förlängda märgen, vilken senare omedelbart övergår i nervrörets fortsättning, ryggmärgen. Stora hjärnan är hos lägre djurklasser huvudsakligen ett centrum för luktintryck. Hos de högsta djurklasserna utvecklar sig detta hjärnparti till en, jämfört med övriga Hjä hjärndelar, överväldigande storlek. Mitt- och mel-lanhjärnan blir hos människan jämförelsevis små organ. Lillhjärnan utvecklas ganska kraftigt till ett organ för balans och samordnande av rörelser. Förlängda märgen, som återigen ej är så kraftigt utvecklad, innehåller bl.a. centra för andning och hjärtverksamhet. Stora hjärnan blir dock den viktigaste hjämdelen, där sinnesintryck förarbetas och där de medvetna processer, som brukar hänföras till själslivet, försiggår. Man har dock iakttagit fall, där barn födda utan storhjärna kunnat leva i flera år. I H. kan man på stor- och lillhjärnan särskilja ett yttre grått barklager. Även inuti H. finns partier av grå substans. Vid mikroskopisk undersökning visar sig de grå lagren bestå av celler med kärnor, från vilka utgår utlöpare, nervtrådar. Den mellan den grå befintliga vita substansen, märgen, innehåller nervtrådar men ej cellkroppar. Genom dessa trådar står cellerna i förbindelse med varandra samt med olika sinnesorgan (syn, hörsel, smärtsinne, temperatursinne, muskelsinne, lukt, smak etc). De intryck, som nervsystemet erhåller från sinnesorganen, förarbetas sedan i olika centra till alltmer komplicerade processer. En del av dessa processer försiggår utan att nå medvetandet. De nervprocesser, som är anknutna till vårt jagmedvetande, brukar benämnas psykiska processer. Gränsen är dock långt ifrån skarp. Naturen av dessa processer i nervvävnaden är ej ännu utredd. Man vet, att i dessa processer ingår vissa elektriska förändringar. Hjärnbihang, se Hypofys. Hjärnblödning inträder hos äldre personer ofta till följd av någon ansträngning. Medvetandet försvinner genast och i detta tillstånd kan döden inträda på grund av tryckverkan från blödningen. Då medvetandet återvänt framträder mer el. mindre utpräglade lokalsymtom, vanligen halvsidig förlamning, ibland talrubbningar m.m. Liknande symtom kan bero på en mindre blodpropp i hjärnan. Behandlingen är vid dessa bägge sjukdomar fullkomligt motsatt, i förra fallet huvudet högt, i senare fallet huvudet lågt etc. Läkare kallas ögonblickligen. Jfr Hjärnsjukdomar. Hjärne. — 1. Urban H., 1641—1724, läkare, författare och naturforskare. Som medlem av en kommission, som skulle utreda häxprocesserna, lyckades H. vinna gehör för sin uppfattning, att ”häxorna” endast var ej tillräkneliga individer, vilka var offer för vanföreställningar. Han lyckades därigenom avskaffa häxprocesserna. H. utförde en del kemiska undersökningar och upptäckte bl.a. myrsyran. Han räknas även som det svenska brunns-väsendets grundläggare och blev 1678 läkare vid Sveriges första hälsobrunn, Medevi. Som författare ivrade han särskilt för språkets renhet, vilket invecklade honom i en polemik med Jesper Svedberg. — 2. Harald H., 1848—1922, historiker, politiker, professor i historia i Uppsala 1885—1913, ledamot av andra kammaren 1902—08 och av första kammaren 1912—18, där han företrädde först en reformvänlig, sedermera en alltmera konservativ åskådning. Som universitetslärare hade H. ett stort inflytande. Bland H:s arbeten märks Karl XII, Omstörtningen i Östeuropa 1697— 1703, Revolutionen och Napoleon, Japan, Svenskt och främmande. Hjärnhinneinflammation, meningi't, kan bero på varbakterier, som når hjärnan exempelvis från en öroninflammation, eller på tuberkulosbakterier, som sprids med blodet. Slutligen kan H. vara epidemisk och betingas av en särskild bakterieform. Symtom på H. är feber, huvudvärk, nackstyvhet m.m. Hjärnhinnor. Det finns 3 H. hos människan, nämligen hårda H. och två mjuka H. Hjärninflammation, encefalft, inflammation i