Hjä själva hjärnsubstansen, kan ge mycket varierande symtom. En form av H. är sömnsjuka*. Hjämnerver. Kroppens nerver utgår dels från ryggmärgen dels från hjärnan. De senare är tolv, nämligen 1) luktnerven, 2) synnerven, 3), 4) och 5) rörelsenerver för ögonmusklerna, 6) trillingnerven, som dels för trådar för tugg- och gommuskler, dels för känseltrådar till vissa partier av huvudet, 7) ansiktsnerven, som är känsel- och rörelsenerv för ansikte och munhåla, 8) hörselnerven, som även innehåller ett nervknippe till jämviktsorganet i örat, 9) tung-svalgnerven, som är smaknerv samt rörelsenerv för svalget, 10) lungmagnerven, som för trådar till inre organ både för känsel och rörelse, 11) binerven, som för trådar till vissa muskler på halsen och huvudet, och 12) undertungnerven, som för rörelsetrådar till tungan. Hjärnsjukdomar. Genom yttre våld, som träffar skallen, orsakas hjärnskakning, vilket medför kväljningar, minnesförlust etc., symtom som dock är snart övergående. Har hjärnvävnad krossats, tillkommer bortfallssymtom från det hjärnparti, som skadats, förlamningar, känslolöshet etc. På samma sätt medför en hjärnblödning symtom på grund av bortfall av hjärnfunktioner. Har blödningen orsakats genom yttre våld, medför den alltid risk för livet, då blödningen så småningom kan upphäva hjärnans funktionsförmåga genom att höja trycket i hjärnskålen. Vid hjärnsjukdomar för övrigt är symtomen i hög grad varierande. Svulster, inflammatoriska processer (syfilis) etc. orsakar liksom nyss nämnda sjukdomar bortfallssymtom, beroende på direkt skada av ett hjärnparti. Dessa lokalsymtom kan gälla syn, hörsel, känsel, rörelseförmåga etc. Samtidigt kan mer el. mindre utpräglat uppträda symtom, beroende på tryckförhöjning i hjärnka-viteten med huvudvärk, kväljningar, långsam puls etc. Först genom att analysera den blandning av lokala bortfallssymtom, eventuellt tryckförhöjnings-symtom, som karakteriserar sjukdomen, kan man avgöra sjukdomens art. Jfr även Hysteri, Neuras-teni, Sinnessjukdomar etc. Hjärnskakning, se Hjärnsjukdomar. Hjärnslag, se Hjärnblödning. Hjämtrusten, beteckning på finansmän och nationalekonomer, som var president Franklin D. Roosevelts rådgivare vid genomförandet av New Deal (Nya given). Mest känd är professor R. Moley. Hjärntryck är trycket hos den vätska som omger hjärnan. H. är förhöjt vid tumörer och hjäm-inflammation. Hjärntumör, svulst inom hjärnskålen, som kan utgå från hjärnhinnorna, hjärnnerver el. själva hjärnan. H. medför så småningom en svår huvudvärk, långsam puls och eventuellt förlamningar och andra symtom. I en del fall kan H. avlägsnas genom operation. Hjärnuppmjukning, sönderfall av ett område i hjärnan på grund av upphävd blodtillförsel, s.k. blodpropp. Jfr Hjärnblödning. Hjärta. Hos lägre djur finns i kärlsystemet hålrum, vilka sammandrar sig och därigenom åstadkommer blodets cirkulation. Hos fiskar finns ett enkelt, tvårummigt hjärta, som för ej syrsatt, ”venöst” blod. Grodor har trerummigt hjärta. Det syrsatta blodet i vänstra förmaket blandas i kammaren med det icke syrsatta från högra förmaket, och till kroppen utdrivs så en ofullständigt syrsatt blodblandning. De högre djuren har fyrrummigt hjärta med två förmak och två kamrar. Jfr Blodomlopp. Den vänstra halvan av hjärtat för syrsatt blod, den högra halvan för icke syrsatt blod. Blodets passage i hjärtat regleras genom klaff anordningar. Sammandragningarna sker först i förmaken, därifrån fortleds genom ett tunt muskelknippe (Hisska bunten) retningen till kamrarna, som där 522 efter sammandrar sig. Antalet sammandragningar (pulsen) uppgår normalt till 70—80 i minuten. Vid vila passerar på en minut 4—5 liter blod genom hjärtat. Vid kroppsrörelse kan denna mängd ökas till det sexdubbla. Hjärtblad, se Frö. Hjärtfel, se Hjärtsjukdomar. Hjärtsjukdomar. En sjukdom, som tydligt minskar effektiviteten av hjärtats arbete, medför tecken på dålig blodcirkulation såsom andnöd, särskilt vid kroppsrörelse, svullna ben, hjärtklappning och obehag över hjärttrakten. Orsaken kan vara fel på klaff-apparaten (klaffel) el. skador på hjärtmuskulaturen. Behandlingen består i sängläge och hjärtstärkande medicin samt, när tillståndet bättrats, försiktig träning och reglerat levnadssätt. Liknande besvär, som vid H., uppträder ofta hos nervösa patienter. En undersökning visar då, att hjärtat arbetar med normal kraft. Hjässöga, se Parietalorgan. Hjörring, stad i det inre av nordligaste Jylland, Danmark. 15 200 inv. 1955. Residensstad för Hjörring amt. Medelpunkt för en rik landsbygd. Hjörring amt, danskt amt, omfattande nordligaste delen av Nörrejylland. 2 865 km2. 169 690 inv. 1950. hk, förkortning för hästkraft*. HK, förkortning för ty. Hefnerkerze, enheten för ljusstyrka. H. K. H., förkortning för Hans (Hennes) Kunglig Höghet. hl, förkortning för hektoliter. Hlin'ka, Andrej, 1864—1938, slovakisk präst och politiker, ledare för självständighetsrörelsen. H. M. el. H. M:t, förkortning för Hans el. Hennes Majestät. H-moII, mus., durtonart med h till grundton, d dur till parallelltonart och # för c och f. Ho, kem. tecken för en atom holmium. Hoang-ho, Hwang-ho, Gula floden, östasiatisk flod, som upprinner i ö. Tibet och utmynnar i Gula havet. Längd 420 mil. Floden, som genomflyter löss jordstrakter, är utomordentligt slamrik och har i mynningsområdet bildat vidsträckta alluvialmar-ker, där den ofta ändrar sitt lopp och framkallar ödeläggande översvämningskatastrofer. Hoare [hå'r], sir Samuel, se Templewood. Hoa'zin, en fågel, besläktad med hönsfåglar, som förekommer i Sydamerikas urskogar. Som unge har den klor på vingarna liksom Archaeopteryx. Hobart [hå'böt], huvudstad på ön Tasmania, Australien, belägen på öns s. kust. 95 200 inv. 1954. Hobb'ema, M., 1638—1709, holländsk landskapsmålare från Amsterdam, utmärkte sig för en mästerlig framställning av ljuseffekter och luftperspektiv (Allén i Middelharnis). Hobbes [håbbs], T., 1588—1679, engelsk filosof, vilken i anslutning till Cartesius utvecklade en materialistisk åskådning. H. förnekade viljans frihet och uppfattade själslivet som rörelseprocesser i materien. Angående de kyrkliga dogmerna fällde H. det ofta citerade uttrycket: ”De gudomliga hemligheterna är som piller, vilka icke skall tuggas utan sväljas hela.” Hobby [håbb'i], eng., käpphäst, vurm; favoritsysselsättning på lediga stunder. Hoboken [hå'båkn], stad i New Jersey, USA. 50 676 inv. 1950. Förort till New York. Hoburgen (”den höga borgen”), Hoberget, klippparti på Gotlands sv. udde. Hoc est [håk-], lat., ”det är”, det vill säga. Hoche [åsj], L., 1768—97, fransk general, deltog i revolutionskrigen och utnämndes till general efter ett glänsande försvar av Dunkerque 1793 mot engelsmännen. Senare nedslog han Vendéeupproret. H. var en av de skickligaste revolutionsgeneralerna. Ho'chheim [-hajm], stad i delstaten Hessen, Väst