557 följde en tid av beroende under sky terna, men omkring 320 e.Kr. enades riket åter under den infödda Guptaätten. På 400-t. härjade hunner i landet, som dock åter var enat en kort tid på 600-t., varefter det sönderföll i ett flertal rivaliserande småstater. — I. under muhammedanerna. Från omkring år 1000 gjorde muhammedanerna erövringar i I. och upprättade ett rike med Delhi som huvudstad. I slutet av 1300-t. härjade Timur Lenk och hans mongoler landet. På 1500-t. intog dennes ättling Baber Hindustan och blev stamfader för Stora Moguls dynasti. Under dess förnämste representant, Akbar, hade riket sin största blomstrings-period, och Stora Moguls välde utvidgades genom erövringar på Deccan. I början av 1700-t. gick väldet tillbaka. En hindustam, mahratterna, var länge de mäktigaste, men även perser, afganer och sikher underlade sig betydande områden. — Europeiska besittningar hade funnits redan från 1500-t. alltsedan Vasco da Gama framträngt med en portugisisk flotta till Calicut 1498. I början av 1600-t. grundade emellertid engelsmännen flera faktorier i I., vilka ägdes av ett ostindiskt kompani. Engelsmännen underlade sig bl.a. Madras, Bombay och Calcutta. Som medtävlare om väldet i I. uppträdde emellertid från 1600-t:s början fransmännen, vilka grundade faktorier och ostindiska kompanier. Genom engelsmännens seger vid Plassey 1757 fick det franska väldet dödsstöten och det brittiska väldet i Bengalen tryggades. — Det brittiska väldet i I. Clive blev guvernör över Bengalen och under honom och hans efterträdare ordnades styrelsen och väldet utvidgades i n. och s. I mitten av 1800-t. underlade sig ostindiska kompaniet Pun-jab, Sindh, Oudh och Nedre Burma. Som följd av ett ingående reformarbete efter västerländska mönster utbröt sepoysupproret 1857, som efter en hård strid nedslogs 1859. Ett år förut hade brittiska kronan övertagit styrelsen över I. efter kompaniet. 1877 förklarades I. för kejsardöme under brittiskt protektorat. Är 1935 genomfördes en ny författning för I. Varje provins skulle ha ett parlament (legislatur) med en eller två kamrar samt en provinsregering. Över provinslegislaturen fanns ett parlament i Delhi med två kamrar, nämligen statsrådet med 260 medlemmar, utsedda för 9 år genom direkta val, samt församlingen med 375 medlemmar, valda på 5 år av provinslegislaturerna. I båda kamrarna fanns också ombud för furstestaterna. Genom särskilda bestämmelser tryggades de brittiska intressena. Försvarsfrågor och utrikespolitik låg utanför representationens befogenhet. Den nationalistiska rörelsen vållade engelsmännen svårigheter redan före l:a världskriget. Efter kriget tog denna rörelse ny fart. Ledare för rörelsen blev Gandhi, vilken organiserade bojkott och civil olydnad (skattestrejk) utan användande av våld. Gandhi häktades, men måste friges och rörelsen framtvang så småningom utarbetandet av den nya författningen av 1935. Inom en stor del av de nationalistiska kretsarna ansågs emellertid de vunna framgångarna alltför små. Motsättningen mellan muhammedaner och hinduer vållade dock oppositionen svårigheter. Gandhis arbete på att höja de kastlösas ställning ogillades av de ortodoxa. — Efter 2:a världskrigets utbrott sändes Stafford Cripps till I. för att träffa en överenskommelse, som skulle innebära fullkomligt oberoende för I. efter krigets slut, överenskommelse kunde dock ej nås, då de nationalistiska partierna fordrade att få ett avgörande inflytande på den militära ledningen under det pågående kriget. Den hotande faran för japansk ockupation medförde emellertid att de nationalistiska partierna trots detta förklarade sig villiga att samarbeta med Storbritan Ind nien. Kongresspartiets ledare Nehru spelade vid dessa underhandlingar en framträdande roll. Muhammedanernas ledare var Jinnah. Rollen av Quis-ling spelades av Bose. Efter 2:a världskrigets slut förklarade engelsmännen att de skulle lämna Indien senast juni 1948. Därigenom tvangs partierna till en uppgörelse, enligt vilken Indien 1947 delades i en muhammedansk stat, Pakistan, bestående av två områden i n. Indien, ett i öster och ett i väster, och en hinduisk stat, Indiska unionen, omfattande det övriga Indien. Bägge staterna erhöll gentemot Storbritannien 15/8 1947 ställning som självstyrande medlemmar av brittiska samväldet. I Pakistan blev Karachi huvudstad, i Indiska unionen Delhi. Vid Punjabs delning utbröt emellertid blodiga strider mellan hinduer, muhammedaner och sikher. Stora folkomflyttningar skedde. En ny allvarlig tvist mellan Pakistan och Indiska unionen uppstod senare ang. Kashmir, som anslutit sig till Indiska unionen. Jan. 1948 drogs frågan inför FN och folkomröstning beslöts. Gandhi, som sökte medla fred mellan de bägge staterna, mördades 30/1 1948. Kashmir är alltjämt provisoriskt delat mellan Indiska unionen och Pakistan. Även senare har oroligheter förekommit. Se vidare Indiska unionen, resp. Pakistan. Indifferens', likgiltighet. Indigena'tsrätt innebar ursprungligen, att viss person hade rätt att efter stadgad utbildning bli präst i det stift, där han var född. Av I. kvarstår numera den bestämmelsen, att präst i allmänhet kan vinna fortsatt befordran endast inom det stift, där han en gång vunnit inträde. Dock kan präst kallas som fjärde provpredikant utanför stiftet. Även i en del andra avseenden finns undantag från ovannämnda bestämmelse. Indigestion, lindrig matsmältningsrubbning. Indigfrka, i Ishavet utfallande östsibirisk flod, 100 mil lång. Indignation, (moralisk) ovilja, harm. — I n d i g-n e' r a d, harmsen, upprörd över något ovärdigt. In'digo, indigoblått, indigoti'n, uppkommer vid sönderdelning av ett ämne, indika'n, som förekommer i vissa växter, såsom Indigo'fera-arter (ärtväxt-fam.), 1'satis tincto'ria (korsblomstriga) och Poly'-gonum tincto'rium (fam. Polygona'ceae). Den sistnämnda förekommer i Kina och lämnar den s.k. kinesiska indigon. Det blåa färgämnet indigo kan numera också framställas på rent kemisk väg varvid utgångspunkten är naftalin som erhålls ur stenkols-tjära. Indika'n, en glykosid, som lätt sönderfaller och därvid ger upphov till en sockerart jämte indigoblått. Indikation, tillkännagivande. In'dikativ, se Verb. Indika'tor. — 1. Kem. I. benämns inom kemin ämnen, som används vid kvantitativ analys för att visa, när en reaktion slutförts. Ett ex. på I. är lackmus, som är röd i sur lösning, blå i alkalisk och violett i neutral. Andra I. är fenolftalein och metylorange. — 2. Tekn. En apparat, som används för automatisk registrering av det i ångmaskiner el. förbränningsmotorer utvecklade arbetet. Indike'ra, se Indicera. Indike'ring, påvisande av olika stridsgaser genom speciella apparater, pulver eller papper. — Inom tekniken avser I. upptagande av indikatordiagram. Jfr Indikator. Indirekt, medelbart, på omvägar. — 1. Indirekt anföring, se Direkt anföring. — 2. Indirekta skatter, se Skatt. Indirekt beskattning, se Skatt. Indiska arkipela'gen, Ostindiska arkipelagen*. Indiska fikon, se Kaktus-växter och Fikonkaktus. Indiska oceanen, ett av världshaven, beläget mel