Ind lan det asiatiska fastlandet i n. och det antarktiska fastlandet i s. Ytvidd omkring 75 milj. km2. Medeldjup omkring 3 900 m. Dess ö. delar, närmast Australien, är djupast, medeldjup omkring 5 500 m. Den viktigaste havsströmmen är Kapströmmen, vilken utgår från ekvatorn och följer Sydafrikas kust. I n. bildar I. två öppna bukter, Bengaliska bukten och Arabiska bukten. Den senare bildar i n. två inhav, Persiska viken och Röda havet. De största öarna är Madagaskar, utanför Afrikas ö. kust, Cey-lon, utanför Främre Indien, och Sundaöarna, utanför Bortre Indien. Indiska unionen el. Hindustano är den 1947 vid Indiens delning upprättade hinduiska förbundsrepubliken. Huvudstad: Delhi. Den samtidigt bildade muhammedanska staten benämns Pakistan*. I. har liksom Pakistan eget parlament och gentemot Storbritannien ställning som självstyrande medlem av samväldet. Jfr Indien. President sedan jan. 1950 är Shri Rajendra Prasad, som har en konstitutionell monarks befogenheter. I:s parlament består av två kamrar, senaten med 216 medlemmar och deputeradekammaren med 489. I:s politiska kurs har efter dess upprättande hittills (1956) bestämts av premiär- och utrikesministern J. Nehru, som till nov. 1954 även var ledare för kongresspartiet, vilket har ca tre fjärdedelar av mandaten i parlamentet. Inrikespolitiskt har ett storartat socialt reformarbete igångsatts och många utländska experter tillkallats. Parlamentet antog med stor majoritet dec. 1954 en regeringsplan för upprättandet av en socialistisk välfärdsstat i I. med starkt ökad industrialisering. Okt. 1955 framlades en plan för minskning av I:s delstater från 28 till 16. — Utrikespolitiskt har man strävat att hålla sig utanför stormaktsgrupperingar-na och att föra en alliansfri utrikespolitik. Förhållandet till Pakistan har förbättrats, ehuru Kashmir-frågan ej lösts definitivt. I. har vid flera tillfällen sökt uppträda som medlare mellan kommuniststaterna, främst Kina, och Västmakterna. Under Koreakriget medlade dock I. utan framgång. — Med I. införlivades 1950 den franska kolonin Chander-nagor och 1954 de återstående franska besittningarna, nämligen Karikal, Mahé, Pondichéry och Yanaon. I:s krav på Portugals besittningar i Indien har däremot ej lett till resultat. Indiskre't, som ej vet att tiga, taktlös, ogrannlaga. — Indiskretion, obetänksamhet, ogrann-lagenhet. Indiskt gult är ett färgämne som i Bengalen framställs ur urinen från kor som utfodrats med mango-blad. , Indispensa'bel, från vilket ej kan lämnas dispens, oundgänglig; oeftergivlig, ovillkorlig. Indispone'rad, ohågad, olustig, opasslig. — I n-d i s p o n i' b e 1, ej till förfogande. — Indisposition, olust, opasslighet. Indisputa'bel, oomtvistlig, obestridlig. In'dium, sällsynt metall, som liknar gallium. Kem. tecken In. Atomvikt 114,8. Atomnummer 49. Anträffas i små mängder i vissa zinkbländen. Indivfd, en enda, viss person; ett exemplar; (ringaktande) ”gynnare”, ”figur”. — Individuali-t e71, egenskapen att vara en individ, personlig egenart, särmärke. — Individualise'ra, göra enskild, noga bestämma, skarpt begränsa, utprägla. — Individuell', det för en person utmärkande till skillnad från andra; personlig, egendomlig. Individualism. Åskådningar, vilka betonar den enskildes rätt och frihet gentemot samhällets intressen och fordringar, kallas I. I sin mest utpräglade form förfäktas I. av anarkisterna. Max Stirner och F. Nietzsche är kända företrädare av individualistiska åskådningar. Indoeuropéer. Man antar, att I. urpsrungligen 558 levat i Mellaneuropa och s. Skandinavien. Från detta centrum har de sedan i väldiga folkvågor brett ut sig över stora områden, s. ut över hela Sydeuropa, främre Orienten och ända bort till Indien, v. ut över hela Västeuropa. Den sista av dessa folkvandringar är Den stora folkvandringen 300— 500 e.Kr. (jfr Folkvandring). Som en indoeuropeisk folkvandring i senare tid kan man även räkna Amerikas kolonisation. I. har under tidernas lopp starkt uppblandats med andra raser särskilt i de utomeuropeiska områdena. Inom I. har utskilts olika rasgrupper. Efter den allmännast antagna indelningen skiljer man nu på: 1. Nordisk ras el. germansk ras, som har ljust hår, ljusa ögon, hög kroppslängd, lång skalle och långt, smalt ansikte (t.ex. svenskar). 2. Medelhavsras el. mediterranéras, som har mörkt hår och bruna ögon, är kortväxt men spensligt byggd och långskallig (t.ex. spanjorer). 3. Alpinsk ras, som har mörkt hår, bruna ögon, är kortväxt och jämförelsevis stadigt byggd samt kortskallig (t.ex. sydtyskar, norditalienare). 4. Dinarisk ras, som är mörkhårig, brunögd och har hög kroppslängd, kort, baktill avplattat huvud och framspringande, vinkelböjd näsa (t.ex. albaner). 5. Ostbaltisk ras, vilken är ljushårig, kortväxt och kortskallig (t.ex. finnar). Denna indelning måste naturligtvis betraktas som högst schematisk och gränserna mellan de olika rasgrupperna är ingalunda skarpa. Angående främreasiatisk ras och orientalisk ras, se Armenier och Araber. Med rasindelningen sammanfaller ej språkgrupperingen liksom även nationalitetsgränserna i stor utsträckning skär rasgränserna. Rasgränserna är naturligtvis, som redan nämnts, ej skarpa och i vilken utsträckning rasskillnader finns i Europa är hittills föga utrett. Antalet blåögda minskar från Nordeuropa ned mot Sydeuropa. Det förefinns också förskjutningar i kroppslängd, hårfärg o.d., men dessa förskjutningar äger rum genom småningom skeende övergångar. Man har ansett detta vara uttryck för rasblandning. Det är emellertid ej visat, att de rena rastyper man framkonstruerat någonsin funnits, och dessutom har på grund av folkvandringar i historisk och förhistorisk tid Europas befolkning troligen alltid varit ”blandad”. Jfr Indo-europeiska språk. Se också bild vid Människoraser. Indoeuropeiska språk, gemensam benämning på alla de språk, som hör till den indoeuropeiska språkstammen. Alla I. anses ha utvecklats ur ett gemensamt urspråk. Den indoeuropeiska språkstammen brukar indelas i två huvudgrupper: satem- och centum-språk. Satem och centum är orden för hundra i respektive avesta-språket och latinet. Denna indelning är grundad på den olika utvecklingen av de indoeuropeiska k- och g-ljuden. Till den indoeuropeiska språkstammen hänförs följande språkfamiljer. Satemspråk: 1) ariska el. indo-iranska (indiska och iranska) språk, 2) armeniskan, 3) trakisk-frygiska språk, 4) albanesiskan, 5) baltisk-slaviska språk (baltiska: litauiska, lettiska samt den nu utdöda preussiskan; slaviska: ryska, polska, tjeckiska, bulgariska, serbokroatiska m.fl.). Centum-språk: 6) grekiska, 7) italiska (latinet, romanska språk), 8) keltiska*, 9) germanska, vilka indelas i: 1) nordgermanska: a) västnordiska (isländska, norska), b) östnordiska (svenska, danska), 2) östgermanska (gotiskan är det viktigaste av dessa, vilka alla är utdöda), 3) västgermanska: a) tyska, b) ang-lofrisiska (engelska och frisiska), 10) det i början av 1900-t. i Centralasien upptäckta, utdöda tochariska språket, 11) illyriska. Indogerma'n, detsamma som indoeuropé. In'dokina, se Franska Indokina. Indol [indå'l] är ett ämne som bildas i tarmen vid äggviteämnenas förruttnelse. Används vid parfymtillverkning.