591 John BuII [djån bol'], eng., skämtsam personifikation av det engelska folket. Vanligen avbildas J. som den penningdryge godsägaren, en äldre, kor-pulent herre med kindskägg, cylinderhatt, kragstövlar och käpp. Johns Hopkins University [djånns håp'kins [-joni-vösiti]-] {+joni- vösiti]+} är ett av Amerikas förnämsta universitet. J. är beläget i Baltimore, Maryland, och grundades 1876. Läsåret 1952—53 hade J. 7 478 studenter. Johnson [djån'-]. — 1. Samuel J., 1709—84, engelsk skriftställare, representant för den pseudo-klassiska stilen. Åren 1750—52 utgav J. en mycket populär essätidskrift The Rambler, och några år senare utkom hans mästerliga engelska ordbok (Dictionary of the English language). 1765 gav J. ut en Shakespeareupplaga samt skrev senare en serie levnadsteckningar över engelska skalder, särskilt berömda för sina utomordentliga karaktärsstudier. J. är kanske mest känd för sin konversation, mästerligt bevarad i en levnadsteckning av Boswell*. — 2. Andrew J., 1808—75, den fjortonde presidenten i USA, hade vid utbrottet av inbördeskriget 1861 slutit sig till nordstaterna som republikan och blev vicepresident 1864. S.å. blev han Lincolns efterträdare som president. J. kom i skarp konflikt med kongressen, som ansåg J:s politik alltför sydstatsvänlig. — 3. J. A. J., 1861— 1909, nordamerikansk politiker av svensk börd, från 1904 demokratisk guvernör i Minnesota. Johnson. — 1. Axel J., 1844—1910, skeppsredare, generalkonsul. J. grundade firman A. Johnson & Co. (för import av stenkol och koks) och Rederi AB Nordstjernan. Som delägare i Avesta bruk var han med om att bilda Avesta Jernverks AB. Stor betydelse för den svenska sjöfarten och exporten fick J. särskilt genom att han upprättade regelbunden trafik på linjerna Sverige—La Plata och Sverige—Brasilien. — 2. Axel Axelsson J., f. 1876, son till J. 1, skeppsredare, generalkonsul. Har utvidgat de av fadern grundade företagen, bildat nya sådana, och med Johnsonkoncernen* införlivat ett antal redan existerande företag. Tekn. hed.dr i Stockholm 1944. — 3. Se Gerhard, Karl. — 4. Eyvind J., f. 1900, författare, vilken skrivit psykologiskt väl genomarbetade romaner, av vilka en del självbiografiska. Romanen om Olof; trilogin om Kri-1 on; Strändernas svall. Johnsonkoncernen, en grupp företag som ägs eller kontrolleras av firman A. Johnson & Co., Rederi AB Nordstjernan och Avesta Jernverks AB. Till J. hör bl.a. AB Nynäs-Petroleum, AB Hede-mora verkstäder, AB Karlstads mekaniska verkstad, AB Linjebuss och AB Motala verkstad. Johnsonlagen antogs 1934 i USA på förslag av isolationisten Hiram Johnson. Enligt J. förbjöds kredit åt stater, som inte betalt sina skulder från l:a världskriget. Johnson-linjen (Rederiaktiebolaget Nordstjernan) grundades 1890 och bedriver fraktfart och i begränsad utsträckning passagerartrafik på sydamerikanska hamnar. Johnsson, Ivar, f. 1885, svensk skulptör, som utfört monumentala arbeten (Den vredgade A p o 11 o n). Johnston [djån'stön]. — 1. J. E. J., 1807—91, amerikansk sydstatsgeneral under inbördeskriget (1861—65), en av de skickligaste generalerna i sydstaternas armé. J. blev 1877 medlem av kongressens representanthus. — 2. Sir H. H. J., 1858—1927, engelsk upptäcktsresande, som företog flera resor i Afrika och utgav betydelsefulla arbeten om Cen-tralafrika samt sedermera även romaner (The Gay Dombeys). Johnstown [djåns'taon], stad i Pennsylvania, USA. 63 232 inv. 1950. Järn- och stålindustri. Johore [djåhå'ö], malajstat i Malajiska f eder a- Jon tionen på sydspetsen av Malackahalvön, 20 000 km2. 738 000 inv. 1951, varav hälften malajer. Huvudstad: Johore Bharu. Joj'kning kallas lapparnas egendomliga entoniga, av korta, upprepade strofer sammansatta sånger. Jökai [jå'kaj], M., 1825—1904, ungersk skriftställare, tidningsman och politiker, deltog i 1848 års ungerska rörelse. Övergick sedan till litteraturen. J:s romaner har översatts till de flesta språk. Joker [djå'kö, sv. uttal jå'ker], eng. ”skämtare”, kort i vissa kortspel, t.ex. poker, som kan gälla för den valör innehavaren önskar. Jokkmokks kyrkstad ligger vid Luleälv i s. Lappland. Är en gammal marknadsplats. Jokohama, se Yokohama. Jolin. — 1. Johan J., 1818—84, författare och skådespelare, anställd vid Kungl. teatern 1846—68, främst bekant för sina satiriska och sentimentala skådespel, vilka fick en vidsträckt popularitet. — 2. Einar J., f. 1890, målare, som utfört landskap och porträtt i expressionistisk, dekorativ stil. Joliot [sjåliå'], Frédéric, f. 1900, fransk fysiker, professor vid radiuminstitutet i Paris. Har tillsammans med sin maka, Irène Curie, 1897—1956, utfört viktiga undersökningar bl.a. över den artificiella radioaktiviteten, för vilka de erhöll nobelpriset i kemi 1935. Jolle, joll, liten skeppsbåt, i allmänhet avsedd endast för en man. Jolson [djåll'sön], Al, 1888—1950, amer. filmskådespelare och varietésångare. Uppträdde i den första ljudfilmen, Jazzsångaren (1926). Jom'sborg, en borg, som under vikingatiden låg på en ö vid Oders mynning nära den vendiska staden Ljumne el. Julin. På 900-t. erövrades J. av den danske konungen Harald Blåtand, som inlade en besättning på borgen. Besättningen bildade senare ett ryktbart krigarsamfund, jomsvikingarna, om vilka spunnits talrika legender. Staden och fästet råkade på 1000-t. i vendernas händer och förstördes sedermera av Valdemar den store. Stadens minne fortlever i sägnen om V i n e't a, den i havets djup sjunkna, glänsande och mäktiga staden. Jon, se Elektrolytisk dissociation. Jo na, gammaltestamentlig profet, vilken uppträdde omkring 770 f.Kr. J. skildras i J:s bok som dum och småaktig och tvingad av Gud att mot sin vilja frambära ett budskap till hedningarna. Jon-And, 1889—1941, målare, från 1927 anställd vid operan som dekorationsmålare. Jonason, Olov, f. 1919, författare till den stilbildande novellsamlingen Parabellum (1943) och en av våra främsta översättare av anglosachsisk litteratur. Jonatan, konung Sauls son och Davids trofaste vän. Jonbytare el. jonutbytare består av silikat eller av organiska ämnen. J. används för att ur lösningar genom jonutbyte bortskaffa vissa jonslag, exempelvis kalcium och magnesium ur hårt vattenledningsvatten. Se Zeolit. Joner, se Jonier. Jones [djå'ns]. — 1. Inigo J., 1573—1652, engelsk byggmästare. Till hans arbeten hör festhallen till kungapalatset Whitehall i London. — 2. Sidney J., 1869—1946, eng. kompositör, vars mest bekanta arbete är operetten G e i s h a n. Jones, Arne, f. 1914, skulptör. Har utfört pregnanta porträttbyster av svenska författare och på ett fantasifullt sätt löst monumentaluppgifter såsom Hillmonumentet i Lund. Jongkind, J. B., 1819—91, holländsk konstnär, målade hav och vatten och sökte fånga atmosfärspelet vid Hollands och Normandies kuster. Hans fläckteknik inspirerade direkt de franska impressiQ-nistern^,