Jor med svarta och bruna fläckar. J. förekommer i våra fjälltrakter och är fridlyst. Jordvarg el. sibethyena, ett rovdjur som påminner om hyena men som lever av insekter, mindre djur etc. Förekommer i s. och mell. Afrika. Jordvax el. ozokeri't, i naturen förekommande ämnen besläktade med bergolja, ur vilka ceresin framställs. Jordvärdestegringsskatt, skatt å sådan värdestegring på en fastighet, som ej är föranledd av några av ägaren för fastighetens förbättring vidtagna åtgärder. I Sverige har någon J. ej genomförts, ehuru frågan flera gånger behandlats, t.ex. i ett sakkunnigbetänkande 1942. Jordärtskocka (Helian'thus tubero'sus), en från Sydamerika införd strävhårig ört, tillhörande samma släkte som solrosen. J. odlas på grund av de knöl-formiga förtjockningarna på underjordiska utlöpare, med vilka den fortplantar sig (på samma sätt som potatis). Blasten kan användas till utfodring. Jorm, fjällby vid Jormvattnet i n. Jämtland. Jorisala, fornnordiskt namn på Jerusalem. Tillnamnet Jorsalafar erhöll den, som besökt Jerusalem. Jorullo [sjåroj'å], 1 300 m högt vulkanberg i sv. Mexiko. Bildades under ett vulkaniskt utbrott år 1759. Josef. — 1. En av Israels stammar, som sedermera delades i Efraims och Manasses stam. J. har sitt namn av Jakobs näst yngste son, som genomlevde mycket underbara öden. — 2. Jesu fader, enligt Matteus 13:55, timmerman. — 3. J. från Ari-mate'a, en rådsherre i Jerusalem, i vars grav Jesus begravdes. Josef, tysk-romerska kejsare. — 1. J. I, 1678— 1711, tillträdde regeringen 1705 efter fadern Leopold I, vars krig mot Frankrike (jfr Spanska tron-följdskriget) han fortsatte. J. hade även att bekämpa ett uppror i Ungern. — 2. J. II, 1741—90, kejsare 1765, då han blev moderns, Maria Teresias, medregent. Från 1780 ledde J. ensam styrelsen, som gick i den ”upplysta despotismens” anda, i det J. påbörjade en genomgripande reformpolitik, vilken väckte stark ovilja, särskilt i Ungern och österrikiska Nederländerna (Belgien). I Belgien utbröt uppror, och sedan J. med föga framgång deltagit i ett krig mot Turkiet (1787—91), återkallade J. slutligen en del av sina förordningar för att lugna oppositionen. Josefina, 1807—76, drottning av Sverige—Norge, förmäld med konung Oskar I, dotter till Eugène de Beauharnais. Josephine [sjåsefin'], 1763—1814, fransmännens kejsarinna, Napoleon I:s första gemål. I ett föregående äktenskap var J. gift med A. de Beauharnais*. Napoleon skilde sig från J. 1809. Josephson. — 1. J. A. J., 1818—80, tonsättare, director musices i Uppsala (1849). Bland J:s arbeten märks romanserna Längtan till havet, Vårhälsning. — 2. Ernst J., 1851—1906, målare och skald. J. anslöt sig först till äldre mästare, Rembrandt, Rafael, Tizian, vilket exempelvis D a-vid inför Saul bär vittne om. Småningom frambryter en starkare realism, som i porträttet av G. R e n h o 1 m och framför allt i Spanska smeder. Senare målade han i en starkt romantiskt inspirerad stil (Strömkarlen). J. nedbröts av sinnessjukdom, under vilken han fortsatte att måla bisarra, om modernistiskt måleri påminnande fantasier. J. var en av våra största koloristiska begåvningar. — 3. Ragnar J., f. 1891, konsthistoriker och professor i Lund 1929—48, 1948—51 chef för Dramatiska teatern. J. har skrivit diktsamlingar och skådespel, Kanske en diktare, Farlig oskuld. — 4. Erland J., f. 1923, skådespelare och författare, sedan 1949 verksam vid Göteborgs stads 59$ teater. J. har utgett diktsamlingar (Lyssnar-post, 1949), noveller och romaner (Spel med bedrövade artister, 1947). Jose'phus [-fus], Flavius, 37—100 e.Kr., judisk historieskrivare, som skildrat sitt folks undergång som nation. Jos'tedalsbräen, jökel i sv. Norge, n. om Sogne-fjorden med en ytvidd av omkring 1 250 km2, europeiska fastlandets största jökel. Högsta punkten når 2 038 m ö.h. Jo'sua, enligt Gamla testamentet Moses’ efterträdare, som ledde Israels folk vid Palestinas erövring. Jo'ta, se lota. Jofniska formationen, se Algonkiska tidsåldern. Jo'tunfjäIIcn, Jotunheimen (”jättehem”), fjällområde i mellersta Norge med ett femtiotal toppar, vilka når över 2 000 m. De högsta topparna är Gald-höpiggen, 2 470 m ö.h., och Glittertind, 2 481 m ö.h. J. genomdras av djupa, trånga dalar. Jo'tunheim, i nordiska gudasagan benämning på jättarnas rike, som troddes ligga på slätterna kring Vita havet. Joubert [sjobä'r], P. J., 1831—1900, boergeneral, var överbefälhavare i kriget mot England 1880—81 och blev efter Transvaals självständighetsförkla-ring vicepresident. J. omintetgjorde Jamesons infall 1896 och var överbefälhavare under boerkrigets första skede. Jouhaux [sjoå'], Leon, 1879—1954, fransk fackföreningsledare, vilken var generalsekreterare i Con-fédération générale du travail 1919—40 och 1946 —47. Efter CGT:s sprängning blev han generalsekreterare i den antikommunistiska landsorganisationen, Force Ouvrière. Erhöll Nobels fredspris 1951. Joule [djo'l], J. P., 1818—89, engelsk fysiker. Enligt en efter honom uppkallad lag är energiutvecklingen i en elektrisk strömkrets proportionell mot strömstyrkans kvadrat samt mot ledningsmotstån-det. J. är även känd för de försök, han anställde för bestämmande av den mekaniska värmeekviva-lenten. Joule [djo'l], enhet för energi, som motsvarar 10 000 000 erg. Jfr Elektriska måttsenheter. Joules lag, se Joule. Jour [sjo'r], fr., dag, används i sammansättningar, såsom jourhavande. Jourdan [sjordaq'], J. B., 1762—1833, fransk härförare, överbefälhavare för revolutionärernas norra armé 1794, då han segrade vid Fleurus, varefter han framträngde till Rhen. Senare utnämndes han av Napoleon till marskalk. Jourhavande [sjo'r-], person, som har dagens tjänstgöring (ex. officer, läkare). Journal [sjorna'l], tidning, tidskrift, dagbok. Journal des Débats [sjornal' de deba'], fr., daglig tidning i Paris, uppsatt 1789, till färgen republikansk. J. samarbetade under 2:a världskriget med tyskarna; indrogs därför efter Frankrikes befrielse 1944. Journal des Savants [sjornal' de savag'], fr., en 1665 grundad vetenskaplig och litterär månadstidskrift i Paris, den äldsta existerande av detta slag. Journalist' [sjor-], tidningsman. Journal officiel [sjornal' åfisiäl'] utges i Paris sedan 1868 och är franska statens officiella tidning. Jouvenel [sjovnäl'], G. de, 1873—1954, fransk författarinna, känd under pseudonymen Colette. J. skrev ett stort antal romaner i intelligent och underhållande stil. Jouvet [sjovä'], Louis, 1887—1951, fransk skådespelare, lärare vid Konservatoriets teaterskola och chef för Athénéeteatern i Paris. Känd även genom en rad utsökta filmroller. Jovia'lisk, fryntlig, gladlynt.