599 efter l:a världskriget av de forna konungarikena Serbien och Montenegro samt en del förr österrikisk-ungerska områden. J. består nu av folkrepublikerna Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien och Herzegovina, Makedonien och Montenegro. 256 393 km2. 16,9 milj. inv. 1953. Landet gränsar i n. till Österrike och Ungern, i ö. till Rumänien och Bulgarien, i s. till Grekland, i sv. till Albanien, i v. till Adriatiska havet och Italien. Innanför kustlandet i v. löper Dinariska alperna i sö. riktning ner mot Albanien. Det inre av J. är till största delen bergigt. Omkring Donau ligger en bördig slättbygd. Jordbruket är den viktigaste näringsgrenen. Mest odlas vete, majs, potatis, vin och plommon. Boskapsskötsel är en viktig binäring (svin, får, nötkreatur); omkring Vs av ytan är skogbevuxen. Den rika förekomsten av järn, koppar, kol etc. har skapat en betydande storindustri (kemisk industri, textilindustri etc.). Handelsomsättningen uppgick år 1954 till 100 000 milj, dinarer import och 70 400 milj, dinarer export. Kusttrakterna utmärks av ett synnerligen varmt klimat med riklig nederbörd. De inre delarna av J. har i allmänhet ett utpräglat fastlandsklimat med kalla vintrar, varma somrar och ringa nederbörd. Befolkningen utgörs till största delen av slaver. Religionen är grekisk-ortodox el. romersk-katolsk. Dock finns även många muhammedaner (i Bosnien-Herzegovina) och en del judar. — Viktigaste städer är huvudstaden Beograd (Belgrad) med 469 900 inv. och Zagreb (Agram) med 350 452 inv. 1953. — J. var fram till 1929 en konstitutionell monarki, i vilken folkrepresentationen utgjordes av en nationalförsamling och verkställande makten tillkom konungen genom av honom utsedda ministrar. Den lagstiftande makten utövades av konungen och nationalförsamlingen gemensamt. Från J:s bildande efter l:a världskriget led emellertid landet av svåra inre slitningar mellan de olika nationaliteterna inom folket. Särskilt utpräglad var motsättningen mellan serber och kroater. Spänningen mellan radikaler och konservativa medförde även svårigheter. 1929 gjorde konung Alexander I en statskupp och införde diktatur. Senare strävade man dock att i viss mån återgå till parlamentarismen. J. stod före 2:a världskriget i motsättning till Ungern och framför allt till Italien. Alexander mördades 1934 i Marseille av en kroat. Hans son Peter var då omyndig och regeringen övertogs t.v. av ett regentskap med prins Paul i spetsen. J. närmade sig sedermera Berlin-Rom-axeln. Kroatien fick ökad självständighet och kroatledaren Matjek medverkade i regeringen. Mars 1941 anslöt sig J. till trem aktsp akten. Detta alstrade missnöje och regeringen avsattes genom en militärkupp. Prins Paul måste lämna landet och den nya regeringen vägrade att underteckna tremaktspakten, vilket medförde anfall utan krigsförklaring från Tyskland och Italien. Ungern och Bulgarien anslöt sig till J:s fiender och J. blev snabbt besegrat. Landet ockuperades av framför allt tyska trupper. Under de följande åren uppstod partisanrörelser, bland vilka särskilt märktes en kommunistisk under Tito och en mindre radikal under Mihailovitj, vilken senare understöddes av engelsmännen. Strider blossade snart upp mellan de olika partisanrörelserna, vilka båda beskyllde varandra för samarbete med tyskarna. Engelsmännen övergav så småningom Mihailovitj, och när landet hösten 1944 befriades hade Tito överhanden och hans trupper kämpade på de allierades sida. Tito bildade regering i mars 1945 och slöt ett vänskapsfördrag på 20 år med Sovjetunionen. J. anslöt sig därefter till östblocket, konungen avsattes och med Tito som regeringschef proklamerades J. 1946 som federativ republik bestående av ovannämnda sex folkrepubliker. Den nya författningen utarbe Jul tades efter mönster av den sovjetryska författningen av 1936. Folkrepresentationen utgörs av en folkförsamling på två kamrar, förbundsrådet och na-tionalitetsrådet, vilkas medlemmar väljs för fyra år. Valrätts- och valbarhetsåldern är 18 år för både män och kvinnor. En hemlig polis organiserades efter sovjetryskt mönster. Styckning av storgodsen och andra reformer i radikal riktning genomfördes. Denna författning har dock senare omarbetats och en ny författning antogs 1953, som i vissa avseenden ganska väsentligt skiljer sig från den föregående och dess sovjetryska förebild, bl.a. betr, folkrepresentationen. Den ena kammaren har sålunda fått en korporativ sammansättning av representanter för olika yrkesgrupper, varigenom den enskilda företagsamheten beretts mera utrymme. Regeringen består enligt den nya författningen av ett exekutivt råd med 37 medlemmar och landets president som ordförande. Presidenten intar gentemot rådet en självständig ställning och kan framföra sitt veto mot dess beslut i avvaktan på folkförsamlingens ställningstagande. Tito valdes 1953 till J:s president enligt den nya författningen. — Då J. ej ville tolerera sovjetryska direktiv och inblandning i landets politik, försämrades emellertid relationerna med Ryssland alltmera. 1948 anklagades Tito av Sovjetunionen för att föra en alltför nationalistisk politik. J. uteslöts ur Kominform. De fördrag som J. slutit med staterna inom östblocket uppsades därefter. I stället slöt J. handelsöverens-kommelser m.m. med västmakterna. Mars 1953 besökte Tito London. J. slöt vidare 1953 en vänskaps-och samarbetspakt med Grekland och Turkiet, vilken 1954 utvidgades till en militärallians (Balkan-pakten). Juni 1953 återupptogs de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen. Förhållandet mellan de bägge länderna har sedan alltmera förbättrats. Aug. 1955 erhöll J. från Sovjetunionen ett lån på 30 milj, dollar och en kredit på 54 milj, dollar för inköp av diverse industriprodukter. — I fredsfördraget med Italien 1947 erhöll J. större delen av Venezia Giulia, Zara och Pelagosa samt några mindre öar. — Staden Trieste med omnejd, vilken såväl Italien som J. gjorde anspråk på, skulle enligt fredsfördraget utgöra en fristat och stå under FN:s beskydd. Efter en hel del stridigheter undertecknades slutligen i London okt. 1954 en överenskommelse om Triesteområdets delning mellan Italien och J. Italien fick den s.k. A-zonen med staden Trieste, J. den s.k. B-zonen. Denna överenskommelse godkändes sedan av Sovjetunionen. JuguFtha, d. 104 f.Kr., konung i Numidien, J. besegrades av Marius. Juhani Aho, se Aho. Juhlin, J., 1861—1934, generaldirektör för postverket 1907—25, medlem av första kammaren 1907—11, civilminister i Lindmans ministär 1906. Juhlin-Dannfelt, H.. 1852—1937, professor, lant-bruksförfattare. 1902—19 Lantbruksakademins sekreterare. Jukkasjärvi, kyrkby i n. Lappland, 18 km från Kiruna. Juliana, f. 1909, drottning av Nederländerna sedan 6/9 1948; gift med prins Bernhard av Lippe-Biesterfeld år 1937. J. var under tyska ockupationen av Holland bosatt i Kanada 1940—45. Julianehaab [-hå'b]. — 1. Sydligaste kolonin på Grönland. 3 335 inv. — 2. Handelsplats i J. med 650 inv. Julia'nska kalendern, se Tideräkning. Julia'nus, Flavius Claudius, kallad Apos'tata (avfällingen), 331—363 e.Kr., blev 355 kejsar Konstantins’ medregent och härskade ensam från 361. J., som hade en rik begåvning, intresserade sig tidigt för vetenskap och litteratur. Särskilt studerade han