6oi Junosuando, by vid Torneälven i nv. Västerbotten. Junsele, by i nv. Ångermanland. Jun'ta, sp., församling, kommitté, särskilt benämning på politiska föreningar i Spanien. — Juntan var namn på en politisk-litterär sammanslutning i Uppsala på 1790-t. Medelpunkten i föreningen var B. Höijer. Ju'piter, vårt solsystems största planet, den femte av de stora planeterna räknade från solen. J:s avstånd från solen är omkring 5 ggr jordens, planetens diameter är 11 ggr så stor som jordens, volymen 1 300 ggr jordens, men på grund av mindre täthet är massan blott 320 ggr större än jordens el. Viooo av solens. Näst Solen, Månen och Venus är J. den ljusstarkaste himlakroppen, när den står i opposition. Från Mars, som ibland kan uppnå likartad ljusstyrka, skils den genom sitt vita sken. Redan i en tämligen liten kikare framträder J. som en skiva, på vilken man kan urskilja mörkare zoner, vilka vid större förstoringar visar sig vara molnstrimmor. J. roterar mycket hastigt; den vrider sig runt sin axel på omkring 10 timmar. Den syns ljusare i mitten och mörkare och otydligare mot randen, vilket beror på att den har en tät atmosfär. J. är betydligt mera avplattad än jorden; den ellip-tiska formen kan urskiljas i kikaren. På grund av J:s ringa specifika vikt (1,4 mot jordens 5,6) och det förhållandet, att dess ekvatorområden syns rotera något snabbare än polområdena, är det troligt, att planeten består av gasformiga, starkt komprimerade ämnen. J. har 4, av Galilei upptäckta månar, vilka syns i en god vanlig kikare. De är något större än jordens måne. På senare tid har ytterligare 5 J.-månar upptäckts. Ju'piter el. Juppiter, i den romerska gudasagan den förnämste guden, ”himlafadern”, motsvarande grekernas Zeus. Främst var J. blixtens, åskans och regnets gud, men han var även segerns, statslivets, ordningens och trohetens beskyddare. J. dyrkades jämte sin gemål Juno på Capitolium i Rom. Ju'ra, bergskedja, sträckande sig från Rhöne, sv. om Genèvesjön, i en båge åt nö. till övre loppet av Main. Jurabergen indelas i Fransk-schweiziska J. inom Frankrike och Schweiz med en längd av 360 km samt Schwabiska J. och Frankiska J., sammanfattade under namnet Tyska J., sträckande sig från Rhen till övre Main, med en längd av 425 km. J. tillhör den tertiära veckregionen; dels består den (franska och schweiziska J.) av ett system jämnlöpande bergskedjeveck, dels (frankiska J.) har den en mera platåartad byggnad (Plattenjura). Högsta punkt 1 720 m. Ju'ra, lat., plur. av jus*. Ju'raperioden, geol., den mellersta av den meso-zoiska tidsålderns perioder (se Geol. perioder). J:s avlagringar el. juraformationen saknas i Sverige, utom i Skåne, där den delvis finns bevarad och innehåller stenkol, varför den hos oss också kallas den Skånska stenkolsformationen. Från andra håll är J. framför allt känd genom sin rikedom på förstenade jätteödlor och andra kräldjur, vilka då hade herraväldet. Under J. uppträdde de första fåglarna (jfr Archaeopteryx). Bland J:s växter märks ormbunkar och barrträd. Juridik, rättsvetenskap. — Juri'disk, rättsve-tenskaplig. Juridisk person kallas sammanslutningar såsom stat, kommun, aktiebolag, döds- och konkursbo m.fl. Sådana sammanslutningar kan liksom enskilda (”fysiska”) personer förvärva rättigheter samt ådra sig förpliktelser, kära och svara inför domstol m.m. Jurisdiktion (av lat. jurisdic'tio, lagskipning), laglig befogenhet att utöva rättsskipning. Ju'ris kandida't, se Juris utriuesque doktor och Kandidatexamen. Jus Ju'ris licentiat [-sia't], se Juris utriusque doktor och Licentiatexamen. Jurisprudens', äldre benämning på rättsvetenskapen. Jurist', person med juridisk examen. — Juris-t e r i', tillämpning av stadganden med iakttagande av uteslutande formella synpunkter. Ju'ris utrius'que doktor (ursprungligen doktor i både kanonisk och romersk rätt; resp, kandidat, licentiat), lärdomsgrader inom juridisk fakultet före 1904 års examensreform. Numera används benämningarna juris kandidat, licentiat, doktor. Jurta, ry., ett slags vanligen kägelformig koja, som används bland flera centralasiatiska och sibiriska folk. J. består av uppresta bjälkar, överklädda med lera och grästorv. Jur'y, egentligen en samling edsvurna personer, används ofta för att beteckna den folkvalda delen av en jurydomstol*. Vidare används ordet J. om två el. flera personer, vilka har att i egenskap av sakkunniga avge utlåtanden i pristävlingar o.d. Jur'ydomstol, en domstol, som består av domare och valda ledamöter, vilka senare ej behöver vara juridiskt skolade. Det finns många olika slags J. Genomgående gäller emellertid, att det ensamt tillkommer de valda ledamöterna, jurymännen, att avgöra, huruvida den tilltalade är att anse såsom skyldig. Till ledning för sitt avgörande erhåller jurymännen oftast av domaren en redogörelse över frågans läge. Sedan jurymännen uttalat sig, har domaren att efter omständigheterna utmäta eventuellt straff. I vårt land förekommer J. endast vid tryckfrihetsmål. Jfr Tryckfrihetsförordning. Jus [sjy], fr., saft; kött- el. fisksky. Jus, lat., jur., rätt. Juste [sjyst], fr., lämplig, riktig, träffande, noggrann. Jus'tedalsbräen, se Jostedalsbräen. Justement [sjystömarj'], fr., just, precis. Juste milieu [sjyst' miljö'], ”den rätta medelvägen”, beteckning för Ludvig Filips kompromissande politik. Juste'ra [sjys-], rätta till, göra lika, godkänna ett protokoll som riktigt. Justering [sjyste'-] av mått och vikter, dvs deras kontrollering genom jämförelse med officiellt godkända likare, skall enligt förordningen den 9 oktober 1885 äga rum med vissa tidsmellanrum. Justice of the peace [djas'tis åv the pi's], eng., fredsdomare*. Justinia'nus I den store, 482—565, östromersk kejsare. J. var Justinus I:s samregent till 527, från vilken tid han regerade ensam. J. arbetade med stor skicklighet på att ena det romerska väldet i såväl yttre som inre avseende. Han förde segerrika krig mot vandaler och östgoter. På det 5:e ekumeniska mötet i Konstantinopel 553 ordnade han flera kyrkliga frågor. J. lät stänga de hedniska filosofskolorna i Aten. Lagväsendet reglerade J. genom att låta utarbeta en omfattande lagsamling (Corpus juris civilis). Justi'tia [-tsia], i den romerska gudaläran namn på rättvisans gudinna. Som attribut bär hon bindel för ögonen och en våg. Justitiedepartementet, statsdepartement, som enligt departementsstadgan av 1950 handlägger förvaltningsärenden rörande rättskipningen, fångvården etc. samt lagstiftningsärenden, därest dessa ej hör till annat departement. Under J. lyder domstolarna, fångvårdsstyrelsen m.m. Justitieministern är chef för J. Justitieexemplar, se Granskningsexemplar. Justitiekanslern, se JK. Justitiemord kallas avrättning av en under laga former oskyldigt dömd person. Termen används även ibland betr, oskyldigt dömd person i allmänhet.