6o2 Jus Justitieombudsmannen, se JO. Justitierevisionen, se Högsta domstolen. Justitieråd, ledamot av högsta domstolen*. Ju'tar, invånare på Jylland, förr benämning på danskar i allmänhet. Jutas el. Juutas [jo'-], by i Vasa län i Finland, där v. Döbeln vann en seger över ryssarna 13 sept. 1808. Jute. Ju'te, två arter av släktet Cor'chorus (C. capsu-la'ris och C. olito'rius), vilka är örter med små, gulvita blommor. Ur stjälkarna utvinns efter rötning tågor, som används till grövre vävnader (säckväv). J. odlas i varma länder framförallt i Främre Indien. Jute, se Jutar. Ju'tland, jutska halvön, se Jylland. Juvel, slipad ädelsten, smycke. Juvele'rarkonst, se Guldsmedskonst. Juvena'lis, Decimus Junius, omkring 55—135 e.Kr., romersk skald, vars satiriska dikter äger stort värde som tidsskildringar från Rom under förfallets dagar. De kännetecknas av en ytterst omsorgsfull språkbehandling. Juveni'1, ungdomlig, barnslig. Juvenilt vatten, från jordens inre härrörande vatten, utmärks av riklig mängd upplösta ämnen, som vattnet medfört från djupet; ur vattnet avsätter sig vid minskning i temperatur och tryck dessa ämnen som mineral i sprickor och hålrum el., när vattnet kommer upp till jordytan, såsom kalksinter, kisel-sinter m.m. Juven'tas, i det gamla Rom ungdomens gudinna. Juxtaposition, sammanställning, ordfogning. JylFand (Jutska halvön, Jutland), nalvö, omfattande omkring 30 000 km2, över % av Danmarks areal. J. omges i v. av Nordsjön, i nv. av Skagerack, i ö. av Kattegatt. V. kusten löper tämligen jämnt; här märks dock två större fjordar, Ringköbings-fjord och Nissumfjord, vilka emellertid av dyner är nästan avspärrade från havet. På ö. kusten är strandlinjen mera oregelbunden. Kattegatt gör här många djupa inskärningar, Limfjorden, Randers-, Horsens- och Vejlefjordarna m.fl. J. är mera kuperat än de danska öarna. Från Randers fjord ned mot gränsen till Slesvig utbreder sig en zon av moränhöjder, bland vilka märks Ej er Bavnehöj, 172 m ö.h., Danmarks högsta punkt, samt Himmels-bjerget, 146 m ö.h. Den bördiga jordmånen möjliggör här ett blomstrande jordbruk. Mest odlas havre. V. J. upptas i stor utsträckning av sandhedar, vilka genom dansk odlingsflit till en del blivit odlade, till en del planterade med skog. Av sädesslagen odlas mest havre och råg; även potatisodling. Ett tämligen brett bälte av dyner löper längs J:s v. och nv. kuster. I administrativt avseende indelas Jylland i 9 amt, Vejle, Ribe, Aarhus, Ringköbing, Randers, Viborg, Aalborg, Thisted och Hjörring amt. Jyn-nan, Yunnan, kinesisk provins i sv. Kina, 399 000 km2. 17,4 milj. inv. 1955. Jü'terbogk, stad i delstaten Brandenburg, n. Östtyskland, 8 500 inv. Torstenson besegrade 1644 vid J. de kejserliga trupperna. Jäder, socken i n. Södermanland med en bekant kyrka från 1600-t. Jäd'eren, Jæderen, Jæren, ett låglänt kustområde i sv. Norge s. om Stavanger. Jägarhorn el. jakthorn, koppar- el. mässingshorn, används vid blåsande av jaktsignaler. J. är ofta försett med hornmunstycke. Jägarrörelsen. Under l:a världskriget flydde i stor utsträckning finländare till Tyskland och blev där militärt utbildade för att kunna starta ett finländskt uppror mot Ryssland. De deltog senare i inbördeskriget och rekryterade sedan i stor utsträckning den finska arméns officerskår. Jägerhorn. — 1. J. A. J., 1757—1825, major, en av huvudmännen för självständighetspartiet i Finland på 1780-t. Under 1788 års ryska krig var J. en av ledarna för Anjalaförbundet. Efter sammansvärjningens misslyckande flydde han till Ryssland. — 2. F. A. J., 1760—1817, den förres broder, överste. Sveaborgs kapitulation under finska kriget 1808—09 anses till stor del ha berott på honom. Jägersro, kapplöpningsbana nära Malmö. Jägmästare, person med civiljägmästarexamen; tjänsteman hos domänverket eller annan större skogsägare. Jäkkvik, by vid Hornavan i v. Lappland. Samlingsplats för lapparna, delvis därför att Lars Levi Læstadius föddes där. Jämthund, se Gråhund. Jämtland. — Landskapet J., 34 159 km2, 128 375 inv. 1955, har en mera omväxlande natur än något annat svenskt landskap, öster om en linje dragen från Ängermanlandsgränsen vid Flåsjö till Äsarne vid Härjedalsgränsen är berggrunden övervägande granit (Refsunds- och Ragundagranit), som bildar en bergig skogsterräng på 300—500 m ö.h., i s. rik på sjöar, bland vilka Refsunden med avlopp genom Gimån till Ljungan är den största; i mellersta delen genomdragen av Indalsälven, som nedanför Gesund-sjön bildar de storslagna Krångedefallen, Sveriges med avseende på vattenkraft största fall (212 000 hkr), och längre ned Hammarforsen, bildad 1796 vid den katastrof, då Ragundasjön avtappades och Döda fallet uppstod genom Gesundafallets torrläggning. Mellersta tredjedelen av landskapet, v. om den ovan nämnda gränslinjen, framemot Oviks-fjällen, Åreskutan och Hotagsfjällen i v. samt Ströms Vattudal i ö., upptas huvudsakligen av silur-formationen med dess kalkstenar och lerskiffrar, medelhöjd 3—400 m, och bildar ett landskap med vida, flacka höjder och vidsträckta myrmarker. Såsom främmande inslag i den siluriska terrängen ter sig Offerdals- och Alsenplatåerna samt östberget på Frösön och Hoverberget vid Storsjöns syd-ända, vilka berg består av äldre, genom sektoriska rubbningar över silurformationen överskjutna äldre bergarter. Silurområdet har två större sjöar, Storsjön (450 km2) och Ströms vattudals sjökedja, den förra med avlopp genom Indalsälven, den senare till Ängermanälven. Mellersta delen av silurområdet genomdras av Ammerån, Hårken och Långan, som utmynnar i Indalsälven. Silurområdet har en mycket bördig jordmån, men den odlade arealen når endast i Storsjöns omgivningar någon större utsträckning, dock ej ens där mera än några få procent av arealen, som för övrigt till det mesta upptas av myr- och skogsmark.