621 godtyckligt spekulativa metoder, som använts. Själv inriktade han sig framför allt på kunskapsteoretiska spörsmål, på att söka utreda beskaffenheten av vårt vetande och gränserna för detta. K. framhåller, att tid och rum endast är former för vårt medvetande. Vi kan ej tänka något utanför tid och rum. De yttre företeelserna förlägger vi med nödvändighet på grund av vårt medvetandes beskaffenhet till tid och rum. Om företeelserna själva, deras beskaffenhet, deras eventuella existens utanför tid och rum kan vi ej veta något. Das Ding an sich (tinget i sig) är för oss ovetbart. Metafysik som vetenskap, om man därmed avser att nå vetande om en verklighet utanför medvetandet, är icke möjlig. K. framhåller, att då vårt tänkande försöker tränga ut till vetandets gränsområden, till kunskap om Gud o.d., invecklar vi oss i antinomier, motsägelser, där det ena påståendet lika bra låter bevisa sig som dess motsats. Man kan lika väl anta fri vilja som att det icke ges någon frihet. Sådana motsägelser försöker K. lösa med hjälp av ”tinget i sig”. Vad som gäller vår uppfattning om fenomenen behöver ej gälla för själva fenomenen. Viljan såsom ingående i vårt medvetande måste vara underkastad orsakslagen. Som ”ting i sig” kan den ändock mycket väl vara fri. I sin moralfilosofi framhåller K., att något i och för sig gott ej ges. Plikten kan ej grundas på något absolut utanför medvetandet. Som regulativ för handlandet uppställer han av praktiska skäl sitt kategoriska imperativ: handla så, att din vilja kan läggas till grund för en allmän lagstiftning. De religiösa begreppen är endast symboler för moralens innehåll. De historiska religionerna har blott pedagogisk betydelse. I sitt arbete Till den eviga freden har K. undersökt möjligheterna för ett allmänt rätts- och fredstill-stånd. För att nå detta fordras, anser K., en organisation av individernas motsatta intressen, så att de harmoniskt motverkar varandra. K:s produktion är mycket omfattande och mångsidig. Han har utövat ett oerhört inflytande på den senare filosofin. Romantikens filosofer Fichte, Schelling, Hegel m.fl. byggde i stor utsträckning på K. På senare tid har nykantianismen gjort gällande behovet av en återgång till K:s mera kritiskt och rationalistiskt betonade filosofi. Kanta'bel, sångbar. Jfr Cantabile. Kanta'briska bergen, bergskedja i n. Spanien. Kan'talaks, Vita havets vik åt nv. Kantarell', svamp, tillhörande släktet Cantharel-lus (familj Agarica'ceae). Den har blekt äggul, trattformig hatt med tjocka, nedlöpande skivor. Synnerligen uppskattad matsvamp, som är allmän i skog. Den brandgula kantarellen är vitare i hatten och har tunna brandgula skivor samt är ätlig. Kan'taros, ett skålformigt antikt dryckeskärl på fot med tvärställda handtag. Kanta't, en särskilt vid invigningsfester, jubileer o.d. utförd högtidlig sång, i vilken solostämmor omväxlar med kör och orkester. Även namn på motsvarande diktverk. Berömda sådana finns t.ex. av Tegnér och Rydberg. Kantblommor el. stråblommor, se Compositae. Kan'tele, finskt stränginstrument, påminnande om en harpa, fast mindre. Strängarna, vars antal varierar från 5 till 16. är av mässingstråd. Kan'teletar, en samling gamla, finska folkdikter, utgivna av E. Lönnrot. Kantha'1, en legering innehållande järn, krom och aluminium samt spår av kobolt. K. är mycket hållbart i värme och används i elektriska värmeapparater. Kanti'n, låda, avsedd att vid fälttjänst och under resor innehålla erforderlig servis samt mat och dryckesvaror; flaskfoder. Kant-Laplaceska teorin, se Laplace. Kap Kantnålar, fiskar med mycket långsträckt kropp och utdragen nos; några arter finns vid Västkusten. Kan'ton (kinesiska Kvang-tiou-fu), huvudstad i kinesiska provinsen Kvangtung. S. Kinas viktigaste stad. Omkring 1,5 milj. inv. 1950, av vilka 100 000 bor i flodbåtar. Staden ligger på en bördig och tätt befolkad alluvialslätt invid floden Si-Kiang. Redan i 8:e århundradet ägde handelsutbyte rum med araberna. Första gången anlöptes K. av portugiserna år 1517. Efter opiumkriget blev K. överflyglat som handelsstad av Shanghai och Hongkong. Nu huvudort för sidenhandeln. Kanto'n, benämning på de utom i fråga om utrikespolitik, försvar och kommunikationsfrågor självständiga smårepubliker, vilka bildar förbundsrepubliken Schweiz. Kantone'ring, förläggning av trupp i kvarter så att varje man får sängplats etc. Kan'tor, anställd ledare för menighetens sång under gudstjänsten. Kan'tra sägs vind el. ström göra, då den ändrar riktning, samt en båt, då den stjälper. Kaoliang, tropiskt sädesslag besläktat med durra. Som födoämne är K. viktigt särskilt i n. Kina. Kaolan, se Lantjou. KaolFn, ett vitt, mjölliknande pulver, utgörande en förvittringsprodukt av fältspat. Är kemiskt ett vattenhaltigt aluminiumsilikat [Al2Si2O7 * 2H2O] och utgör en huvudbeståndsdel i många leror. Lager av ren K. har stort värde för tillverkning av porslin och eldfast lergods. I vårt land finns betydande kaolinlager på Ivö i Skåne. Ka'os, oreda, virrvarr. Grekiska filosofer antog, att världen uppstått ur K. Kap. — 1. Eng. cape [kejp], udde. Ingår i många geografiska namn, se respektive ord. — 2. Benämning på Godahoppsudden. Kapa. — 1. Såga, skära el. hugga av. — 2. Se Ka-pare. Kapa'bel, dugande (till), i stånd (till). Kapacite't, förmåga. — Fys. Två kroppar sägs ha olika elektrisk K., om samma elektricitetsmängd ger olika potential åt dem. K. beror ej endast på kropparnas beskaffenhet utan även på deras omgivning. En kropps K. ökas sålunda, om till densamma närmas en kropp, som står i ledande förbindelse med jorden. Jfr Farad. Ka'pare, benämning på fartyg i enskild ägo, som förr deltog i krig, särskilt för uppbringande av fientliga fartyg och deras laster, samt neutral makt tillhöriga fartyg, vilka antogs företa sina resor i syfte att förse fienden med förbjudna varor. K. benämndes även den, som genom kaparbrev bemyndigades att utrusta och föra ett kaparfartyg. Kape-riet avskaffades genom överenskommelse på Pariskonferensen 1856. Kapduva (Procella'ria capen'sis), en stormfågel tecknad i grått, svart och vitt. K. finns i sydliga hav och är en god flygare. Kapell'. — 1. Mindre byggnad för gudstjänster, begravningar, dop e.d. — 2. Ett av glasväggar avgränsat, väggfast skåp med goda ventilationsanordningar på laboratorier. K. används vid sådana arbeten, då farliga el. illaluktande gaser utvecklas. Ett dylikt K. kallas även dragskåp. — 3. Skyddande överdrag på segel m.m. ombord på fartyg, vanligen bestående av segelduk. — 4. Mus. Ett musikkapell var fordom uteslutande vokalt men är numera företrädesvis instrumentalt (militärkapell, hovkapell). Kaperinaum, forntida stad i Galiléen, Palestina, vid v. Genesaret. Omnämns i evangelierna. Kapetingiska ätten, den konungaätt, som efterträdde karolingerna på Frankrikes tron, vilken den innehade 987—1792 och 1814—48. Stamfadern var Hugo Capet* Sedan huvudlinjen utdött 1328 till