623 Kapris. Kappe, se Tunna. Kapp'el, by i kantonen Zürich, Schweiz. Vid K. besegrades Zwingli* och hans anhängare år 1531 av de katolska kantonerna. Kappland, gammalt svenskt ytmått, motsvarande Vsa tunnland (154,3 m2). Kapplommon, frukter från ett västafrikanskt träd, som har ett välsmakande kött. K. erhålls numera även från Sydamerika. Kapprovinsen, se Kaplandet. Kapriciö's, nyckfull. Kaprifo'liebusken, en art av växtsläktet Loni'cera (familj Caprifoliaceae). Den vanliga K. är L. pericly'menum, även benämnd vildkaprifol, med äggrunda blad och mot aftonen starkt doftande blommor. Trädgårdskaprifol har de motsatta bladen sammanvuxna till en av stammen genomborrad skål. Flera arter av Lonicera är vanliga prydnadsbuskar. De är oftast nedliggande el. slingrande kring stöd. Kaprio'1, luftsprång. Ka'pris, blomknoppar från en i Medelhavsländerna växande, tornig buske. K. används som krydda. Kapri's, nyck, infall, hugskott. Ka'prubi'n, en ru-binliknande granatsort, som erhålls från Sydafrika. Kapsej'sa, kantra (om fartyg). Kap'sel, hölje, liten ask, fodral. Se även Frukt. Kapso'n, ett slags grimma, som på nos-remmen har ett med ringar försett, fodrat järnbeslag. Ka'pstaden, Cape Town, huvudstad i Kaplandet, Sydafri kanska unionen, belägen vid en vik av Atlanten. 578 000 inv. 1951 (därav 247 746 vita). Säte för förbundsregeringen. Betydande hamnstad. En av Sydafrikas viktigaste handelsstäder. Ka'pströmmen, varm havsström i Indiska oceanen längs Sydafrikas kust. Kapsy'1, en kapsel, som placeras som huv över el. i st.f. korken i en butelj. Kap Tari'fa, udde på Pyreneiska halvön. Europas sydligaste punkt. Kap Tjeljus'kin, Mys Tjeljuskin, Asiens nordligaste udde på 77° 36' n.br. Kapucfner, en 1525 grundad avdelning inom Franciskanorden med strängare regler än moderorden. 1619 blev K. självständiga. K. har framför allt kloster i Italien. Kapu'n, se Hönsraser. Kapuschong', huva (till regnkappa, munkkåpa o.d.). Kaputf, slut, tillintetgjord. Kap Ver'de (”gröna udden”), Afrikas västligaste udde. Kap Veride-öama, en till Portugal hörande ögrupp, belägen i Atlanten, vid Afrikas v. kust, bestående av flera kala och klippiga vulkaniska öar, tillsammans 4 033 km2. 147 328 inv. 1950, varav 3 034 européer, resten mulatter och negrer. Viktig kol- och vattenstation. Flygfält. Ka’ra< turk., svart, ingår i sammansättningar. Jfr Cmi, Kar Karabinjä'r, italiensk gendarm; även benämning på ryttare beväpnad med karbin. Karabu'gas, Kara Bogaz Gol, stor bukt på Kaspiska havets ostsida, genom en barriär så avspärrad från detta, att vattenutbyte endast i ringa grad förekommer, varför bukten, som ligger i ett ytterst torrt klimat, får karaktären av en avloppslös saltsjö med tillflöde från Kaspiska havet. Kara'chi, huvudstad i Pakistan vid Indusdeltat. 1 milj. inv. 1951. Betydande export av vete, olje-växter och bomull. Karada'gh, bergmassiv i ö. Armenien. Karad'zic [-djitj], V. S., 1787—1864, serbisk författare, grundläggaren av det nyserbiska språket och litteraturen. K. utgav den första serbiska grammatiken och ordboken. Karaganda, stad i sovjetrepubliken Kazachstan, SSSR, på Kirgisstäppen. 166 000 inv. K. är centrum i ett stenkolsfält, och i K. finns ett stort kopparsmältverk. Karage'n, se Carrageen. Karageorigevitj, den tidigare i Jugoslavien regerande dynastin. Jfr Crni och Serbien. Karahavet, se Kariska havet. Karai'ber, se Kariber. Karakalpakista'n, Kara-Kalpak, 1932—36 autonom sovjetrepublik vid Aralsjön i ryska Asien. 206 000 km2, 370 000 inv. Jordbruk och boskapsskötsel. K. är nu anslutet till Uzbekistan. Karakoru'm (”den svarta muren”), centralasiatisk bergskedja, som bildar en förbindelselänk mellan Hindukush och Transhimalaya. Högsta kammarna (Mount Godwin Austen) når 8 600 m; betydande glaciärer sträcker sig ned till 3 000 m höjd. Snögränsen ligger på 5 000 m ö.h. Den fåtaliga befolkningen i dalarna är ett ariskt-mongoliskt biandfolk. Karakterise'ra, känneteckna, utmärka. Karakteris'tika, utmärkande egenskaper, särdrag — singularis: karakteristikon. Karaktä'r, skaplynne, egenart. Karaktärsfullmakt, fullmakt som endast innebär att titel erhålles, t.ex. professors namn. Karaku'lfår, en till fettsvansfåren hörande ras, hemmahörande i Asien. Huvud och ben är svarta, pälsen f.ö. mörkgrå. Lammen är vid födelsen helsvarta och slaktas för erhållande av persianskinn. Skinn från ofödda lamm kallas breitschwanz. Karamell' erhålls genom upphettning av socker till omkring 200°. K. har något olika beskaffenhet, beroende på hur länge upphettningen varar. Karantä'n, kvarhållande vid gränser av smitto-farliga personer för observation. För detta ändamål har K.-anstalter funnits i Sverige vid Fejan och Känsö m.fl. platser, men deras uppgifter har numera övertagits av hälsovårdsnämnderna i de städer, som har större hamnar och flygplatser. Fartyg, som bör undergå K., skall hissa gul flagg. I Sverige är K. påbjuden mot pest, fläckfeber, smittkoppor och kolera. Kara't. — 1. Mått på renheten hos guldföremål. Antalet K. anger antalet tjugufjärdedelar rent guld, som ingår i föremålet. Varje karat delas i 12 grän. I Sverige kontrollstämplas alla guldföremål, som håller över 18 K. — 2. Viktsenhet för juveler. En metrisk K. är 200 mg. Jfr Johannesbrödträdet. Karava'n, kollektiv beteckning för större samling av resande jämte transportdjur (ofta kameler) och varulast, vilka färdas fram genom föga befolkade trakter. K. används speciellt i Orienten, såväl i öknar som bergstrakter, men förekommer numera på grund av kommunikationernas utveckling betydligt mindre ofta än förr. Karava'nseraj', i Orienten offentliga härbärgen för kameler och resande. Karavel', mindre krigsfartyg med tre till fyra master under 1500-t,