Kar Karbala, se Kerbela. Karbamfd, se Urinämne. KarbamFdharts el. aminoplast, av karbamid (urinämne) och formaldehyd framställd konstharts. Karba's, rotting, piska. Karbi'der, föreningar mellan kol och metaller el. vissa metalloider. Jfr Kalciumkarbid och Karbo-rundum. Karbfdkväve, kem. formel CaNCN, kvävegödselmedel. C. erhålls genom upphettning av kalciumkarbid i kvävgas. Karbi'n, gevär med kort pipa. I svenska armén har K. ingått i beridna truppslags beväpning och vid flottan; numera på avskrivning och i stor utsträckning ersatt av kulsprutepistol. Karbo'l, se Karbolsyra. Karboli'neum utgörs av en blandning av produkter, erhållna genom destillation av trätjära och sten-kolstjära. Trä impregneras med K. för att skyddas mot förruttnelse. K. används vidare inom trädgårdsskötseln såsom insektsdödande medel m.m. Karbolsyra, fenol i inskränkt bemärkelse, kem. formel CeHsOH, är vid vanlig temperatur fast men smälter redan vid 40° och kokar vid 180°. K. framställs fabriksmässigt bl.a. ur stenkolstjära och används som antiseptiskt medel inom medicinen. Karbona't, kolsyrans salter. Om en väteatom i kolsyra ersätts med metall, erhålls sura K., som även kallas bikarbonat. De neutrala K., som erhålls, då bägge väteatomerna utbyts mot metall, reagerar på grund av hydrolys basiskt. Karbo'n- el. stenkolsperioden, som upptar en del av den paleozoiska tidsåldern (se Geol. perioder), har fått sitt namn av de i dess avlagringar, karbon- el. stenkolsformationen, rikligt förekommande stenkolsflötsen (jfr Stenkolsformationen). De växtarter, varav kolet uppkommit, är närmast besläktade med vår tids ormbunkar, fräkne-och lummerväxter. De högst stående djuren under K., labyrintodon'terna, var närmast jämförliga med vår tids groddjur. Stenkolsformationen finns ej i vårt land. Karbo'npapper, tunt, avfärgande papper, som bl.a. används för att vid maskinskrivning på en gång erhålla flera avskrifter. Karbo'nsyror, organiska syror, innehållande radikalen karboxyl [COOH]. Karboxylgruppens väte kan ersättas med positiva radikaler (t.ex. metaller), varvid salter, kallade estrar, bildas. Karbony'1 kallas vissa föreningar mellan koloxid och metall, t.ex. nickelkarbonyl och järnkarbonyl, som är lättflyktiga vätskor. De senare används som tillsats till bensin och för framställning av fullt rent järn. Karborun'dum, sili'ciumkarbi'd [SiC], erhålls genom glödgning av kol och kvartssand i en elektrisk ugn. På grund av sin hårdhet används det för slipningsändamål. Karboxy'1, se Karbonsyror. Karbun'kel. — 1. Miner. Benämning på röda ädelstenar såsom rubin och granat. — 2. Med. In-flammationshärd, uppkommen genom sammanstötande av flera furunklar (finnar). K. är särskilt vanliga i nacken. Karbura'tor, detsamma som förgasare i t.ex. en förbränningsmotor*. Karburering, förgasning av kolväten med högt värmevärde, som därefter blandas med gasformiga brännmaterial för att öka dessas värmevärde el. deras förmåga att lysa. Karcino'm, kräftsvulst. Karda'nknut, polhemsknut, en kopplingsanord-ning, som tjänar att överföra en roterande rörelse mellan två axlar som ej är fixerade i fullt rät linje med varandra. Jfr Bil. 624 Karda'nsk upphängning. För att förhindra att t.ex. lampor, kompasser el. barometrar ombord på ett fartyg vid sjögång följer fartygets rörelser och sålunda blir otjänstbara, upphänger man dem så, att de är rörliga kring en i en ring fäst axel; ringen är i sin tur rörlig kring en annan mot den nyssnämnda axeln vinkelrät axel. K. har erhållit sitt namn efter den italienske fysikern Gerolamo Car-dano. Kardborresläktet (Lappa el. Arctium) tillhör familjen Compositae. Blomkorgarnas holkfjäll har krökta spetsar, med vilka de fastnar på djur och människor. Blommorna är vanligen röda. Flera arter är allmänna vid vägkanter o.d. Kardemum'ma, frukter av tropiska växter särskilt Eletta'ria cardamo'mum från Främre Indien och E. ma'jor från Ceylon. De är höga örter. Frukterna är trerummiga kapslar med frön, vilka innehåller den eteriska olja, som ger smaken. Kardina'1, ursprungligen i romersk-katolska kyrkan benämning på präster vid förnämligare kyrkor, senare namn på medlemmarna av ett vid påvens sida stående råd, kardinalkollegiet. Sedan 1200-t. utnämns även präster på andra platser till K. De utnämns formellt till kyrkoherdar el. diakoner vid någon kyrka i Rom. K. tituleras eminens och har en högröd, bredskyggig hatt, kardinalshatten. K:s sammanträden, konklaver, äger numera huvudsakligen rum för påveval. Kardinal (Cardina'lis virginia'nus) en finkfågel, som är grant färgad i rött och svart. K. har en tofs på huvudet. Den hålls ofta som burfågel och är en god sångare. Kardina'1-, i sammansättn. betyder K. det väsentliga, huvudsaken, ex. kardinalfel. Kardning, den procedur, varigenom fibrerna i bomull, ull etc. reds ut, dvs bringas att ligga i samma riktning. K. sker numera i allmänhet på maskinell väg. Kardua'n, ett slags läder, som ursprungligen skall ha beretts i Cordoba. Kardu's, papp- el. pappersomslag. — K a r duspapper, grovt, brunt papper. Kare'len. — 1. Landskap i sö. Finland, invid La-doga och Finska viken. Befolkningen talar en något avvikande form av den finska dialekten. Lantbruket står på en lägre nivå än i landet för övrigt. Under finsk-ryska kriget 1939—40 erövrades K. av ryssarna och större delen avträddes till Ryssland i freden i Moskva 1940. Området återerövrades 1941 av finsk-tyska trupper. Avträddes ånyo till Ryssland efter vapenstilleståndet 1944. Den del av K. som Finland fick behålla omfattar ö. och sö. Kym-mene län och ö. Kuopio län. — 2. Karelsk-finska sovjetrepubliken, östkarelen, Fjärrkarelen i nv. Ryssland invid K. 1. Efter Moskvafreden 1940 ingår i K. en del av förutvarande finska Karelen samt Sallaområdet (jfr K. 1), 178 500 km2, 600 000 inv. 1954. Huvudstad: Petrozavodsk'. K. var 1941— 44 besatt av finska och tyska trupper och införlivat med Finland. Karel'ska näset, landet mellan Ladoga och Finska viken, sö. Finland, invid forna gränsen till Ryssland. Avträddes till Sovjetunionen vid vapenstilleståndet i Moskva 1944. K. ingår nu i förvaltningsområdet Leningrad. Karens'försäkring, sjuk- el. livförsäkring, erhållen utan läkarundersökning. K. träder på grund härav i kraft först efter viss tid, karenstid*. K. kan förekomma även inom andra försäkringsformer. Karenstid vid försäkring är en viss tid som måste förflyta innan anspråk på försäkringsförmånerna kan göras gällande. Inom den obligatoriska sjukförsäkringen* gäller t.ex. en karenstid av 3 dagar, varför sjukpenning i regel inte utbetalas tidigare än fr.o.m. 4:e dagen från sjukanmälan.