647 kompositioner (Brudefærden i H a r d a n g-er, Synnöves sang) spåras starkt inflytande från de norska folkmelodierna. Kjeriulf, C., 1858—1919, dansk musikskriftställare och tonsättare (sånger, operor etc.). Kjöbenhavn, se Köpenhamn. Kjögebugt, se Köge bugt. Kjökk'enmödding, se Kökkenmödding. Klaatsch, H., 1863—1916, professor i antropologi och anatomi i Breslau från 1907. K. utgav betydelsefulla arbeten angående förhistoriska människoraser (Människans och kulturens tillkomst och utveckling). Klabau'termann, enligt sägnen en skeppstomte, vilken av nordtyska och holländska sjömän anses hålla till vid ankarspelet. K. lämnar fartyget, då det är räddningslöst förlorat. Klaffel, klaff-fel. Genom inflammatoriska processer särsk. efter ledgångsreumatism men även efter gonorré och syfilis samt genom åderförkalkning kan klaffapparaten i hjärtat skadas. I en del fall genomsläpps för litet blod. Förbindelserna mellan hjärtats olika delar har förträngts, klaffarna har växt samman. I andra fall sluter klaffarna ej tätt. När blodet pumpas ut från en avdelning av hjärtat till en annan, rinner det tillbaka, när hjärtat slutat sammandra sig. I bägge fallen måste hjärtat arbeta med ökad kraft för att få normalt omlopp av blodet. Kan hjärtat ej öka sitt arbete i tillräcklig utsträckning, inträder tecken på förlångsammad blodcirkulation. Jfr Hjärtsjukdomar. Klagomuren, en gammal murlänga i Jerusalem, som ingår i den muhammedanska tempelplatsen och som är en rest av det judiska templet. Såväl judar som araber gör anspråk på K. 1931 fastställdes genom skiljedom, att muren tillhör araberna men att judarna vissa tider må hålla andakt vid K. Klagovisorna, skrift i Gamla testamentet, ibland felaktigt tillskriven Jeremia. Klagshamn, industrisamhälle s. om Malmö. Kalkbruk och cementfabrik. Klämmer, ett i tabeller, nottryck etc. brukat sam-manfattningstecken av detta utseende {el.}. K. omfattar det, som skall sammanföras, och mittspetsen sätts mittför det, vartill den skall hänföras. — Med K. betecknas ibland ehuru oegentligt tecknen [ ] (hakar), vilka används som stor, yttre parentes el. liten, inre. Klammeri', bryderi, klämma. Klampenborg. — 1. Stort sågverk i ö. Medelpad, vid Ljungans utlopp. — 2. Badort nära Köpenhamn. Ärliga kapplöpningar. Klan, kelt. elan (klaen), ätt, släkt. På Irland och i de skotska högländerna är K. dels namn på en av en hövding styrd stam, dels på flera stammar med gemensam stamfader. Klandesti'n, hemlig, skyende dagsljuset. Klangfigurer, se Chladnis K. Klangfärg, den olika karaktär, som samma ton har, spelad på olika instrument el. sjungen av olika personer. K. beror på vilka övertoner, som finns. Klap'ka, G., 1820—92, ungersk revolutionsgene-ral. K. deltog verksamt i 1848 års revolution, varefter han vistades utomlands till 1867, då han återvände till Ungern. Klappersten, vid havs- och sjöstränder förekommande, genom vågornas nötning avrundade stenar. På grund av landhöjningen anträffas fält av K. i Sverige även inne i landet. Klara, den heliga, 1194—1253, katolskt helgon från Assisi. Påverkad av Franciscus grundade K. ett kvinnokloster och efter henne benämndes nunnorna i den av henne stiftade orden ”klarissinnor”. Klara malmfält, järnmalmsfält i nv. Närke. Klarbär, se Prunus, Kle Klare'ra, redovisa, uppgöra. Jfr även Inklarera. Klarinett', ett omkring 1700 uppfunnet biåsinstrument av trä. K. har ett tonomfång från ostrukna e till trestrukna f. Den började användas i orkestern under andra hälften av 1700-t. Klarälven, Värmlands största vattendrag, 450 km lång, tillsammans med Göta älv 725 km, därav 190 km i Norge. Upprinner i fjälltrakterna på gränsen mellan Dalarna och Härjedalen, rinner sedan genom Hedmark fylke i Norge (Trysilälven) och genom Värmland samt utfaller i Vänern. Klase, se Blomma. Klassicism, en inom litteraturen och den bildande konsten uppträdande stilart, vilken som ideal uppställer den antika stilen och strävar efter harmoni och plastisk klarhet. I trängre mening den främst i slutet av 1700-t. och början av 1800-t. rådande stilen. Klassificering av fartyg, fartygens indelning i klasser med hänsyn till ålder och sjövärdighet m.m. K. verkställs av särskilda sammanslutningar och är av stor betydelse vid sjöförsäkringar m.m över verkställd K. utställs ett klassificeringscertifikat. De främsta klassificeringssällskapen är Lloyd’s register of British and Foreign Shipping, hemmahörande i London och grundat 1760, samt Bureau Veritas i Paris, grundad 1827. Klass'isk, tillhörande den grekiska el. romerska forntiden; mönstergill, stilren. — Klassi'k, originell, komisk figur. — Klass'iker, de antika författarna; de förnämsta författarna under en litterär storhetstid. Klas'tisk, beteckning för bergarter, som består av sammankittade fragment av mineral och bergarter (ex. sandsten, konglomerat). Klaun, se Clown. KIau'senburg, se Kolozvår. Klausu'1, förbehåll, tillägg till en föregående framställning. I hyreskontrakt brukar förekomma en bränsleklausul, vilken reglerar ersättningen för bränslekostnaden. Klav, tecken, som i början av ett notsystem anger vilken tonhöjd, den mot K. svarande noten har. Man använder C-klav, F-klav och G-klav. Mest används basklav* el. F-klav och diskant- el. G-klav*. Klave, på äldre mynt två i kors lagda pilar. Klavecin', fr. clavecin [klavsärj'], se Klaver. KIave'r, beteckning för stränginstrument, som spelas med klaviatur, särskilt en del äldre former, som var föregångare till pianot, t.ex. klavikord, där strängarna anslås med metalltungor, klavecin, där strängarna knäpps med fjäderpennor m.fl. Klave'rutdrag, pianosättning av orkestermusik. Klaviatu'r, alla tangenterna på ett tangentinstrument. Klaviko'rd, se Klaver. Kléber [klebä'r], J. B., 1753—1800, fransk revo-lutionsgeneral. K. deltog i Bonapartes expedition till Egypten 1798 och blev, sedan Bonaparte återvänt till Frankrike, överbefälhavare. Han arbetade skickligt för det franska väldet i Egypten men mördades, innan han hunnit befästa sitt verk. Klee, Paul, 1879—1940, schweizisk konstnär, under några år lärare vid Bauhaus i Weimar och Dessau. K. är en av den moderna konstens förgrundsgestalter och hans lyriskt spröda, fantasifulla teckningar och akvareller har utövat ett stort inflytande på generationen efter det andra världskriget. Kleen. — 1. E. K., 1847—1923, läkare, intresserade sig särskilt för sjukgymnastik och massage. Hans polemiska inlägg i dagsfrågor väckte ett visst uppseende bl.a. på grund av deras skarpt satiriska hållning. — 2. J. Emil K., 1868—98, författare, tillhörde den skånska diktarskolan vid sekelskiftet. Bland mera kända diktsamlingar märks Vildvin