Kle och vallmo samt Jasminer. Valda dikter utkom 1907. — 3. Else K., f. 1882, journalist, dotter till K. 1. K. har företagit energiska aktioner för att ernå förbättringar av skyddshem och straffanstalter. På grund av vissa uttalanden blev hon åtalad av fångvårdspersonal och dömd. K. är gift med Gustav Möller. Kleinkunst [klajn'konst], ty., konst i miniatyr, i litet format. Kleinmeister [klajn'majster], ty., ”småmästare”, namn på en krets tyska konstnärer från förra hälften av 1500-talet (Aldegrever, Altdorfer, bröderna Beham m.fl.). K., som var efterföljare till Dürer, var huvudsakligen målare och kopp ar stickar e. Särskilt berömda blev deras gravyrer i små format med religiösa, historiska el. mytologiska motiv. Kleist [klajst], H. v. K., 1777—1811, tysk författare. K:s Der Prinz von Homburg hör med sin djupa psykologi och mästerliga figurteckning till de främsta historiska skådespelen inom den tyska litteraturen. Bland K:s övriga alster må nämnas komedin Der zerbrochene Krug och 1500-talsberättelsen Michael Kohlhaas. Kle'mens, se Clemens. Klem'perer, Otto, f. 1885, tysk dirigent, 1933—39 verksam i Los Angeles, USA. KIeno'd, smycke, (litet) dyrbart föremål. Klensmed, person, som hantverksmässigt utövar smedsyrket i motsats till vid bruk, fabriker o.d. anställda smeder. Klenä't, kakor av tunn deg, kokta i flottyr. KIe'obis och Bi'fon var söner till en prästinna i Argolis. En dag, då dragdjur ej kunde erhållas, drog de modern till templet. Hon bad då Hera att ge dem det bästa en människa kunde få. De försänktes i sömn, ur vilken de ej vaknade. Kle'on, d. 422 f.Kr., grekisk folkledare i Aten. K. var till yrket garvare och beskrivs som djupt okunnig och utrustad med en väldig stämma. Han var Perikles’ farligaste motståndare och lyckades efter dennes död i spetsen för krigspartiet erhålla ledningen i Aten. K. motarbetade under det Peloponnesiska kriget varje försök till en fredlig uppgörelse med Sparta. Vid Amfipolis besegrades K. av spartanen Brasidas och stupade. K. står för eftervärlden som typen för en demagog, en okunnig ledare med förmåga att slå an på de breda folkmassorna, en man, för vilken ledarskapet är huvudsaken, en förnuftig lösning av statsproblemen däremot en bisak. Kleo'patra, 69—30 f.Kr., drottning av Egypten, dotter till Ptolemaios VII. K. var utrustad med en enastående skönhet. Då Caesar som segrare anlände till Egypten 48, fångades han av hennes tjuskraft. Han förde henne sedermera till Rom och hade med henne en son, Caesarion. Efter Caesars död återvände K. till Egypten. Antonius blev därefter hennes älskare och make. Med honom hade K. en son och en dotter. Sedan Antonius i slaget vid Aktion år 31 besegrats av Octavianus, sökte K. förgäves vinna segraren. Då detta misslyckades, begick hon självmord. K. är en av historiens mest bekanta kvinnogestalter och står som typen för en kvinna, som hänsynslöst utnyttjar sin skönhet och tjuskraft. Kleo'patras nålar, namn på två egyptiska obelisker, 21 m höga, vilka härstammar från omkring 1550 f.Kr. K. fördes från Heliopolis till Alexandria under romarväldet. Senare har den ena överförts till London (1878) och den andra till New York (1880). Kleptomani', sjuklig benägenhet att stjäla. Vanligen sker stölderna meningslöst, den sjuke samlar på ett visst slags föremål utan hänsyn till deras värde. K. är vanligast hos kvinnor och uppträder i enstaka fall som en övergående rubbning vid havandeskap. Kleresi', prästerskap. 648 Klerika'1, hörande till katolska prästerskapet; påvligt sinnad. Klerk, präst. Förr användes K. även om skriv-kunniga och boklärda personer i allmänhet. KIe'rus el. clerus (av grek, kleros, helgad åt gud), prästeståndet i motsats till lekmännen. Kli, produkt, som erhålls vid målning och siktning av sädeskorn. K. består av skalen, groddarna och de glutenrika yttre cellagren i frövitan av sädeskornen, som frånskils mjölet. K. används som fodermedel; dess halt av äggviteämnen (gluten) gör det synnerligen värdefullt ur näringssynpunkt. Klibbal, se Al. Kliché el. klisché, för illustrationstryck avsedd platta. Framställs efter flera olika metoder t.ex. genom fotografering av bilden på en zinkplatta och efterföljande etsning, på galvanisk väg m.m. Klienf, person, som anlitar en yrkesmans (särskilt advokats) hjälp; hos de gamla romarna person, som ställde sig under en mäktigares (lat. patro'nus) beskydd; skyddsling. Kliente'l, viss personkrets, t.ex. kundkrets. Klimakte'rium, den period i en kvinnas liv, då äggstockarna slutar att avsöndra ägg och då men-struationerna upphör. K. inträffar vanligen vid omkring 50 års ålder, ibland dock mycket tidigare el. mycket senare. Under K. är nervösa rubbningar vanliga (nedstämdhet, hettningar i kroppen, hjärtklappning, sömnlöshet). Så småningom försvinner besvären, ofta dock först efter år. En ökad benägenhet för fetma inträder, vilken så småningom kombineras med den avslappning och förtvining av vävnaderna, som medföljer ålderdomen. På senare tid har man med viss framgång behandlat K. med hormonpreparat. Klima't, sammanfattning av alla de meteorologiska faktorer, som sätter sin prägel på ett lands el. områdes natur. Läran härom kallas k 1 i m a t o-1 o g i. Man skiljer på maritimt el. havsklimat och kontinentalt el. fastlandsklimat, vidare tropiska, subtropiska, varm- och kalltempererade, subark-tiska och arktiska klimattyper, för vilka i stort sett breddgraderna är de mest bestämmande. Vidare talar man om ari'da (torra), semiarida (halvtorra) och pluvia'la (regnrika) klimattyper. Inom de arida K. är avdunstningen lika stor som el. större än nederbörden, områdena blir avloppslösa öknar och saltstäpper med saltsjöar; inom de pluviala el. pluvia-ti'la klimatområdena når floderna havet, sjöarna har sött vatten och marken är i allmänhet vegetations-täckt. Se vidare Atmosfären, Lufttryck, Lufttemperatur, Luftfuktighet, Nederbörd. Klimatfeber, beteckning på en del tropiska febersjukdomar, såsom gula febern och frossa. Klimatologi', läran om klimatet. Klimatväxlingar, förändringar i jordens klimat, antingen mera kortvariga el. under längre tidsskeden. Vittnesbörd om K. i historisk tid har man bl.a. i förändringen i glaciärers och ökenområdens utbredning; de syns dock i det hela under de senaste två årtusendena ha varit rätt obetydliga. Några hundra år före vår tidräkning, vid övergången mellan brons- och järnåldern, inträffade, åtminstone i norra Europa, en mera betydande klimatförändring, som visade sig bl.a. däri, att vissa sydliga växtarters utbredningsområden försköts mot söder (t.ex. hasseln). Större klimatväxlingar visar de kvartära istiderna och interglaciära tiderna; och i äldre geol. formationer finner man ännu större olikheter mot jordens nutida klimat, t.ex. en varmtempererad el. subtropisk tertiär vegetation på Grönland och Spetsbergen: istider under permperioden i Afrika och Brasilien. Orsakerna till K. har ännu ej tillfredsställande kunnat förklaras. KIi'max, stegring, höjdpunkt. KlinckQwström. A. 1867—1936, fil. doktor, för