649 fattare, godsägare, friherre, utgav reseskildringar, en del vetenskapliga avhandlingar samt talrika detektiv- och äventyrsromaner. Klingar, Friedrich Maximilian von, 1752—1831, tysk författare, bekant för sin roman Sturm und Drang. Kling'er, M., 1857—1920, tysk konstnär. K. var framför allt verksam som grafiker men även som målare och skulptör. K. arbetade i en för sekelskiftet typisk symbolistisk stil. Kling'spor, V. M., 1744—1814, fältmarskalk. K. var till en tid överbefälhavare i Finska kriget, men avskedades redan 1808 på grund av den obeslutsamhet och svaghet, han visat vid krigsrörelsernas ledning. K. deltog i 1809 års revolution och var en tid Stockholms överståthållare. Klinfk, sjukvårdsanstalt, särskilt sådan, där undervisning för blivande läkare meddelas. Klinkbyggd kallas båt, där plankorna i skrovets bordläggning skjuter över varandra; motsats är kra-vellbyggd, där sidan blir slät. Klin'ker, ett slags glaserat tegel. Klint el. klätt, benämning på mindre bergstopp, oftast kal. Klintehamn, handelsplats på Gotlands v. kust. Järnvägsförbindelser med Visby. Export av kalk och lantbruksprodukter. KIi'o (Clio, Kleio), historiens gudinna i den grekisk-romerska gudaläran. K. var en av de nio mu-serna. Klippan. — 1. Köping med stort finpappersbruk vid Rönneå, sö. om Ängelholm, nv. Skåne, Kristianstads län. 8 074 inv. 1956. — 2. Förstadsområ-de till Göteborg. Klippare kallas på folkspråket en liten, livlig, snabb häst, vanligen av ej ädel ras. Klippboningar, människoboningar, urholkade i bergsklippor el. uppförda på klippavsatser. K. finns på Sicilien, i Colorado, Arizona, New Mexicom.fi. platser. Klippduva, se Duvfåglar. Klipper (eng. Clipper), numera använd beteckning för vissa större passagerarflygplan. Jfr även Klipperskepp. Klipperskepp, snabbseglande segelfartyg, jämförelsevis långt, med liten bredd och med skarp förstäv. Klippfisk är torkad torsk el. andra torskartade fiskar. Ursprungligen torkades fisken på klippor och berghällar, varav namnet klippfisk uppstått. Jfr Kabel jo. Klippgravar, i berg insprängda gravar, vilka särskilt under forntiden användes i Orienten, ofta med kolonnprydd fasad. Klippiga bergen el. Klippbergen, eng. Rocky Mountains [råck'i ma'ontins], benämning på de bergskedjor, vilka från Mexikanska höglandet löper norrut genom v. delarna av USA och Kanada. Deras högsta toppar är jämförliga med Alpernas. Rika på metaller (guld, silver och koppar). Klipping, fyrkantigt mynt från 1500-t. och början av 1600-t., som ibland framställdes, då det gällde att hastigt anskaffa erforderliga penningar. Klippljus är en acetylenlåga, som flämtar med jämna mellanrum och som används i fyrar och signaler vid järnvägar m.m. Klipptempel (grottempel), i klippan uthuggna gudstjänstrum, vanligen i anslutning till klippgravar. K. förekommer särskilt i Indien (i Karli, nära Bombay) och i Egypten (i Abu-Simbel). Klisché, se Kliché. Klisz'ov, by i Polen, nö. om Krakow, bekant för den seger, som Karl XII där 1702 vann över August II :s polska och sachsiska trupper. Klisti'r, lavemang*. Klitfer, den danska benämningen på dyner. Klo Klja'zna, biflod från vänster till Oka, mell. Ryssland. Omkr. 600 km lång. Delvis segelbar. Kljutjev'skaja Sop'ka, världens högsta vulkan på Kamtjatka. 4 850 m. KLM, förkortning för Koninklijke Luchtvaart Maatschappij N. V., Amsterdam, det holländska statliga flygbolaget. Kloak, se Kloakdjur och Kloakledning. KIoa'kdjur (Monotre'mata), en klass däggdjur, som saknar tänder och har av horn överdragna käkar. Tarmkanalen och urogenitalorganen mynnar gemensamt i en öppning, kloaken; därav namnet. K. lägger ägg med mjuka skal liksom kräldjuren. Hit hör: Myrpiggsvinet (Echid'na aculea'ta), som har utdragen nos och masklik tunga, med vilken det fångar myror, termiter o.d. Kroppen är täckt av taggar. Det finns i Australien, Tasmanien och Nya Guinea. Näbbdjuret (Ornithorhyn- Näbbdjur. chus anati'nus) har mörkbrun päls, platt svans, simhud mellan tårna och käkarna formade till en platt näbb. Det finns i Australien och Tasmanien och lever i sötvatten. Kloa'kledning, underjordisk avloppsledning. Rörande framdragande av K. över annans mark, rörande samverkan mellan olika kommuner vid anläggning av K. m.m. finns särskilda i vattenlagen meddelade bestämmelser. Klockgroda, en svartgrå till olivgrön groda med svarta fläckar. Den frambringar ett klockliknande ljud och finns i Skåne och Mellaneuropa. Klockspel består av olikstämda klockor, som anslås med hammare. Klocktorn, se Kampanil. Klockupproret, se Dalupproren. Klockväxter, se Campanulaceae. Klods-Hans, dansk skämttidning, grundad 1899. KIod'vig I, omkring 466—511, skaparen av det mäktiga frankiska riket. K. besegrade 486 en romersk ståthållare vid Soissons och därefter aleman-ner, burgunder och västgöter och gjorde sig på det sättet till herre över hela Gallien. K. lät omvända sig till kristendomen och döptes i Reims 496. Klo'e, se Dafnis. Klondike [klånn'dajk], guldfält i Yukondistriktet, nv. Kanada, nära gränsen till Alaska. Har sitt namn efter en flod med samma namn. Guldfyndigheterna, som upptäcktes 1896, ansågs då vara bland de rikaste i världen. Sedan början av 1900-t. har produktionen dock varit i avtagande. Huvudort är Dawson City [då'sn sit'i]. KIop'stock, F. G., 1724—1803, tysk skald, föregångsman för de tyska nyklassikerna och romantikerna. K:s mest berömda verk är det religiösa eposet M e s s i a s. Med sitt fosterländska patos påverkade K. den nationella andan i tysk litteratur. Klor, ett icke metalliskt grundämne, hörande till saltbildarna (F, Cl, Br. J). Kem. tecken Cl. Atom 21*