Klo vikt 35,457. Atomvärde 1, 3, 4, 5 el. 7. Atomnummer 17. K., som kan framställas genom oxidation av klorväte el. genom elektrolys av olika klorider, är en gröngul, tung gas, som vid —34° förtätas till en gröngul vätska. K.-gas förenar sig häftigt med många ämnen och angriper andningsorganen, varför den måste handhas med försiktighet. I vatten löses den i betydlig mängd; lösningen, som kallas klorvatten, verkar blekande och desinficerande. — K. förenar sig i solljus under explosion direkt med väte till K.-väte [HC1], en färglös gas med stickande lukt. Denna gas kan upptas av vatten till 500 gånger vattnets volym. Lösningen, klorvätesyra el. saltsyra, som i stor utsträckning används i tekniken, framställs fabriksmässigt genom inverkan av svavelsyra på koksalt. Saltsyrans salter kallas klorider; de är med få undantag (silverklorid, kvicksilverklorur och blyklorid) lättlösliga i vatten. Den viktigaste kloriden är natriumklorid [NaCl] el. koksalt. Med syre ger K. flera föreningar, vilka motsvaras av syror; de viktigaste av dessa är K.-syra [HClOs], vars salter kallas klorat, och underklorsyrlighet, vars salter kallas hypoklorit. — Den viktigaste i naturen förekommande K.-föreningen är natriumklorid el. koksalt, som utgör huvudmassan av de i havsvattnet lösta salterna och som även i stor mängd förekommer i fasta saltavlagringar (stensalt). KIorace'tofenon [-å'n], en klorförening bestående av färglösa kristaller, vükas ånga används som tårgas. Klora'I, trikloraldehyd, kem. formel CClsCHO, en skarpt luktande, färglös vätska, vars hydrat, som är en fast kropp, används såsom sömnmedel. Klorami'n, ett vitt vattenlösligt pulver, som i 14 —14-procentig lösning är starkt bakteriedödande och används som sårmedel. K. luktar klor. Klo'rammo'nium, se Salmiak. KIora't, se Klor. Klore'rande röstning kallas en vid vissa metallers (t.ex. koppar) framställning ur svavelhaltiga malmer förekommande upphettning av malmen tillsammans med koksalt, varvid bildas natriumsulfat och me-tallklorid. Klorety'1 el. kloreta'n el. ety'lklori'd, en lättflyk-tig vätska som används för bedövning. Klori'd, salt av klorvätesyra el. saltsyra. Klo'ris, grek., ”den ljusgröna”, växtlighetens gudinna i den grekiska gudasagan. K. är även ett i herdedikter vanligt namn. Klori't, ett fjälligt, svartgrönt el. grågrönt, glim-merartat silikatmineral, innehållande magnesium, järn, aluminium m.m. K. ingår bl.a. i bergarten klo-ritskiffer. Klorkalcium, se Kalcium. Klorkalium, se Kalium. Klorkalk, se Kalcium. Klorkautschuk erhålls genom att behandla kautschuk med klorgas. Används som bindemedel i mot kemikalier och värme beständig målarfärg. Klorkväve, se Kväve. Klornatrium, se Koksalt. Kloroform', triklormeta'n, kem. formel CHCL, är en färglös, flyktig vätska med kokpunkt vid 61°. Det framställs genom inverkan av klorkalk på etyl-alkohol. K. är ett kraftigt bedövningsmedel. Inan-dade kloroformångor påverkar hjärnan, så att medvetandet försvinner. Vid starkare dos påverkas även hjärtat. På grund härav är sövning med K. ej alldeles ofarlig, varför det vid operationer i stor utsträckning ersatts av eter m.m., som är mindre riskabelt. Kloroform'Iiniment' är en spritlösning, som bl.a. innehåller kamfer, kloroform och opium. K. används till ingnidning i huden vid en del reumatiska åkommor. Klorofyll', bladgrönt, benämns vanligen växternas 650 gröna färgämne, som är bundet till små kroppar, klorofyllkornen, i cellerna. K. uppkommer genom dagsljusets inverkan och är kemiskt besläktat med blodfärgämnet, hemoglobin, men innehåller magnesium i stället för järn. K. åtföljs alltid i cellerna av ett gult färgämne, xanthofyll, som framträder t.ex. mot hösten vid lövfällningen, då K. förstörs först. Stundom döljs K. av ett rött färgämne, antho-cya'n, såsom i blodbokens blad. K. är nödvändigt för växternas assimilationsverksamhet. Kloromycetin, se Chloromycetin. Kloro's, en form av blodbrist, karakteriserad av låg hemoglobinhalt hos de röda blodkropparna, som förr var mycket vanlig hos unga kvinnor. Klorsilver, se Silver. Klorsyrat kali el. kaliumklorat, se Kalium. Kloru'r. Om klorvätesyran med en metall ger två salter, kallas det salt, som innehåller det mindre antalet kloratomer, understundom för K. Klorvätekautschuk är kautschuk behandlad med klorvätegas. Används till regnkappor och vattentäta förpackningar (pliofilm*). Klorzink, se Zink. Kloster, byggnad, tjänande som uppehållsort för munkar el. nunnor. Ett K. består vanligen av ett helt byggnadskomplex, i vilket även ingår en till klostret hörande kyrka. Byggnaderna uppförs i regel kring en stor, fyrkantig, öppen gård, klostergården, runt vilken löper en pelargång med valvbågar, klostergången. I bottenvåningarna ligger den s.k. konvent- el. kapitelsalen samt refektoriet el. matsalen. I övre våningen finns klostercellerna och sovsalen, dormitoriet. Jfr Klosterväsen. Klosterväsen. Under den äldsta kristna kyrkans tid uppträdde här och där personer, vilka drog sig undan till öknar el. andra ensliga trakter, där de levde ett liv fyllt av försakelser och späkningar i avsikt att förvärva evig salighet. Dessa s.k. eremiter sammanslöt sig så småningom till mer el. mindre fast organiserade samfund. Det första verkliga klostret grundades 320 i Egypten av Pakamios. K. spred sig snart ut över hela den kristna kyrkans område. Tül en början förefanns en viss motsättning mellan K. och de kyrkliga myndigheterna. Spänningen utjämnades sedermera framför allt av biskopen av Cesarea, Basileios den store (d. 379). Talrika klosterordnar organiserades, bland vilka Bene-diktinorden och Cisterciensorden var särskilt framträdande. En egenartad karaktär hade tiggarordnar-na (Franciskanorden, Dominikanorden m.fl.), vilka ej fick besitta egendom. Jesuitorden hade en mera kyrkopolitisk inriktning. K. hade sin största betydelse under medeltiden, då klostren var den andliga odlingens förnämsta hemvist och då de var de enda inrättningar, som mera målmedvetet verkade för vård av sjuka, understödjande av fattiga etc. Sedan dessa uppgifter övertagits av andra institutioner med större effektivitet har K. överlevat sig själv. Tyngdpunkten har åter blivit askesen, avståndet från yttervärldens arbete och njutningar. Inom de protestantiska kyrkorna finns ej kloster. Genom 1951 års religionsfrihetslag har det dock blivit till-låtet att anordna K. i Sverige med Kungl. Maj:ts tillstånd. Även inom de katolska kyrkorna har K. ej längre samma betydelse som under medeltiden. — Inom andra religioner, speciellt buddismen, finns på liknande principer byggda K. Klot el. sfär, en kropp, begränsad av en yta, vars punkter alla ligger på samma avstånd från en given punkt, klotets medelpunkt. K. kan tänkas alstrat av en cirkel, som roterat kring en diameter. Med klotets radie förstås avståndet från en punkt på klotets yta till dess medelpunkt. Om radien är r, är klotets yta 4jtr2 och dess volym 4/8jtr3. Kalott är den del av ett klots yta, som avskärs av ett plan; ett klotsegment den del av ett klot, som utskärs av två med