Kna gränsad bemärkelse är en blandning av två volymdelar väte och en volymdel syre, dvs vattnets beståndsdelar. Vid förbränningen bildas också vatten. KnaUgasvoItametern är en vattenvoltameter, där det utvecklade syret och vätet uppsamlas gemensamt. Se Elektriska mätinstrument. Knallhatt, se Tändhatt. Knallkvicksilver erhålls genom att lösa kvicksilver i salpetersyra och tillsätta etylalkohol. Används bl.a. i tändhattar. Kna'padel, skämtsam benämning på lägre, obemedlad adel. Knape, väpnare, sven. Knappologi', ett av Strindberg skapat uttryck, karakteriserande ett av obetydligheter uppbyggt, skenbart vetenskapligt system. Knatter, ett slags röktobak. Kneipp [knajp], S., 1821—97, tysk katolsk präst, som utarbetade kallvattenkurer av olika slag, vilka tidvis varit på modet. Knekt, soldat; spelkort, föreställande en soldat. Jfr även Knippepelare. Knickerbocker [nik'öbåkö], — 1. Öknamn på New Yorkare. — Jfr Irving. — 2. Beteckning på vida, nedhängande knäbyxor (knickerbockers). Knickerbocker [nik'öbåkö], Hubert, 1898—1949, amerikansk journalist, som sände uppmärksammade rapporter från olika krigsskådeplatser under italiensk-etiopiska kriget, spanska inbördeskriget, 2:a världskriget m.m. KnFdos, forngrekisk kuststad i landskapet Ka-rien i Mindre Asien, grundad av dorer. I ett av K:s tempel var uppställd en bildstod av gudinnan Afrodite (den knidiska Afrodite), utförd av Praxiteles och ansedd som ett av antikens förnämsta konstverk. Knight [najt], eng., riddare; knighthood är numera den lägsta adliga graden, som antingen medföljer innehavet av vissa ordnar eller ensam utdelas som en utmärkelse. K. medför rätt till sir-titeln. Knipa (Clang'ula clangula) tillhör andfåglar. Hannen är i vårdräkt tecknad i svart och vitt. Sommartid är hannen mera lik honan och tecknad i brunt och grått. K. häckar hos oss särskilt i n. Sverige. Knippe, se Blomma. Knippepelare, pelare, uppbärande valvbågar och bestående av en kärna med omgivande smala pelare, kolonnetter el. ”knektar”, vilka ej är fristående utan huggna ur samma block som käman. Knipp'erdollinck, B., köpman, en av ledarna för anabaptisterna i Münster, Johan av Leydens närmaste man, avrättad 1536. Knipplan, se Källö-Knipplan. Knislinge, municipalsamhälle i Kristianstads län. 1 659 inv. 1955. Knitfelvers, fyrfotade, vanligen parvis rimmade verser med stor frihet både i avseende på rim och rytm. K. var omtyckt under medeltiden och har senare bl.a. använts av Strindberg i hans Mäster Olov. Knock ont [nåka'ot], fällande slag, inom boxning ett slag, som gör motståndaren oförmögen att resa sig inom 10 sekunder. Knodd, spenamn på obildad person, som uppträder snobbigt, ursprungligen på snobbig bodbetjänt. Knop, den vid angivande av fartygs hastighet vanligen använda måttsenheten. En knop är en sjömil (1 852 m) i timmen. Knopar och stek, sjömansknutar, finns av många olika slag såsom råbandsknop, garnknop, taljereps-knop, halvslag, halvknop, timmerstek, ankarstek, märlstek, pålstek, kabelstek och slirstek. Jfr Halvknop. Knopp består av en stamspets omgiven av bladämnen. Man skiljer mellan spetsknoppar, 652 bladvecksknoppar och biknoppar, vilka senare uppstår på andra delar av växten än grenspetsar och bladveck. Hos vissa träd såsom almar, askar och lindar kan K. uppstå direkt från stammen, t.ex. om kronan avsågas. Knoppfjäll kallas brunfärgade, tjocka och hårda lågblad, som påträffas hos träd och buskar. De har till uppgift att skydda övervintrande knoppar och innehåller därför ofta korkvävnad eller har en beklädnad av hår jämte avsöndrad harts. Knoppning, se Fortplantning. Knorrhanen (Trigla gurnar'dus), en till taggfe-ningar hörande fisk, till färgen brun med ljusare sidor och buk. K. har sitt namn av att fisken, då den tas upp ur vattnet, med hjälp av sin simblåsa ofta frambringar ett knorrande läte. Längd ca 50 cm. K. förekommer allmänt vid västkusten. Den har välsmakande kött. Knorring, Sofia von, f. v. Zelow, 1797—1848, svensk romanförfattarinna. K. skildrade huvudsakligen de samtida högre sällskapskretsarna. Bland hennes arbeten märks Kusinerna och T o r p a-ren och hans omgivning. Knos'os, Knossos, forngrekisk stad på n. kusten av Kreta. I fornsagorna sägs K. vara konung Mi-nos* huvudstad, där han bl.a. lät bygga ”Labyrinten på Kreta”. I början av 1900-t. påbörjades utgrävningar i K., varvid man funnit lämningar av ett storartat palats från bronsåldern, keramik, statyetter, ett lertavlearkiv m.m. Knott är små myggor (1—4 mm), tillhörande familjen Simuliidae i tvåvingarnas ordning (Diptera). Larverna lever i rinnande vatten, där de sitter i grupper med bakändan fäst vid stenar eller vattenväxter. Särskilt är Lappland illa beryktat för sina K., som i synnerhet i sumpiga trakter kan förekomma i massor och bli en verklig landsplåga. Till Simuliumsläktet, som räknar 9 svenska arter, hör bl.a. K o 1 u m b a c s-m y g g a n (S. colum-bacschense), som i trakterna kring nedre Donau i massor angriper boskapshjordarna. Knownothings [nå'-nath'ings], eng., ”de, som ingenting vet”, populärt namn på en politisk riktning i USA 1854—61. K. var företrädesvis riktat mot den främmande invandringen i USA. Knox [nåks], John, 1505 (1515?)—72, Skottlands reformator. Efter ett äventyrligt liv, varunder han bl.a. var verksam för reformationen i England och Geneve, återvände han till Skottland vid upproret 1559 och blev snart en av ledarna för detta. Han organiserade en hänsynslös förföljelse mot klostren. I parlamentsfördraget i Edinburgh 1560 antogs en av K. utarbetad bekännelse, som strängt anslöt sig till kalvinismen. Sedan Maria Stuart 1561 återvänt till Skottland, uppträdde K. häftigt mot henne. K. var en kraftnatur, som med trångsynt obeveklighet kämpade för sin övertygelse. Knox [nåks], William Franklin, 1874—1944, amerikansk politiker, journalist och militär. Redaktör för Chicago Daily News 1931. USA:s marinminister 1940—44. Knoxville [nåx'vill], stad i Tennessee, USA. 124 769 inv. 1950. Livlig handel med kol och järn. Knubbsäl, se Sälar. Knudsen. — 1. A. G. K., 1848—1928, norsk industrimän och politiker, den borgerliga vänsterns ledare. K. var medlem av flera ministärer och var bl.a. statsminister 1908—10 och 1913—20 samt finansminister 1919—20. — 2. Jakob K., 1858—1917, dansk författare, folkhögskollärare och sedermera präst. Hans romaner och berättelser har en utpräglat konservativ inriktning och K. räknades som en bland brandesianismens förnämsta motståndare. Bland hans arbeten märks den psykologiskt väl genomarbetade berättelsen Den gamle præst