655 Kokong' är ett hölje, varmed insektslarver, tillhörande vitt skilda grupper, omger sig, innan de förpuppas. Mest kända är silkesfjärilens kokonger. Dessa spinns av en enda omkr. 1 000 m lång sil-kestråd. Silkestrådar ingår alltid i kokonger, men ofta kan också betydande mängder andra ämnen inblandas, såsom träsmulor, blad, jord och sandkorn. Koko-nor, se Kuku-nor. Kokoppor, en form av smittkoppor, som uppträder hos nötkreatur. Smittämnet används till vaccination. Kokosch'ka, O., f. 1886, österrikisk målare, en bland de ledande inom expressionismen i sitt hemland. Professor vid Konstakademin i Dresden 1918 —24. K. har utfört talrika bokillustrationer, grafiska arbeten m.m. Sedan slutet av 1930-talet verksam i England. Kokosmjölk, se Kokospalmen. Kokospalmen (Cocos nuci'fera) härstammar antagligen från Sydamerika men finns nu i tropikerna överallt vid kuster. K. når en höjd av 25 m. Bladen är fjäderlikt delade och når en längd av 4—6 m. I bladvecken sitter blomställningar med han- och honblommor. Frukterna, kokosnötterna, är av mycket stor betydelse. De består ytterst av ett tjockt fiberlager. Dessa fibrer (coir) används till framställning av grövre vävnader, t.ex. kokosmattor. Under fiberlagret finns ett hårt skal, som omsluter en stor frövita, i vars mitt finns en hålighet fylld med en mandelsmakande vätska, kokosmjölk. Frövitan är starkt fetthaltig. Den torkas och säljs under namn av kopra. Ur kopran pressas olja, som används i margarin-, tvål- och ljusfabrikation m.m. De överblivna resterna används som kraftfoder (kokosnötkakor, kokosmjöl). Torkad och raspad kokoskäma används vid bakning. Kopra är Polynesiens mest betydande exportvara, och K. odlas vidare särskilt på Ceylon och i Indien. K. är en av världens betydelsefullaste fettproducerande växter. Kokott', fr. cocotte, kvinna som livnär sig av tillfälliga kärleksförbindelser. Kokpunkt. En vätskas K. är den temperatur, vid vilken trycket av vätskans mättade ånga är lika med det yttre trycket. Kokpunkten för en vätska, som kokar i ett öppet kärl, är alltså beroende av lufttrycket. Om vätskan innehåller lösta ämnen, höjs dess kokpunkt (jfr Fryspunktsnedsättning, för vilken gäller samma lagar). En vätska, t.ex. från luft befriat vatten, kan under vissa förhållanden upphettas över K. utan att kokning inställer sig. Vid minsta yttre störning inträder dock i sådant fall kokning med explosionsartad kraft. Vid 760 mm tryck är vattnets K. 100° på Celsius’ termometer, 80° på Réaumurs och 212° på Fahrenheits. Med avtagande tryck sänks, som ovan framhållits, kokpunkten (vid 700 mm är den t.ex. 97,7° C.), på vilket förhållande termometerns användning som hypsometer (höj dmätare) grundar sig. Kokpunktsförhöjning, se Kokpunkt. Koks el. kox, bränsle, erhållet vid torrdestilla-tion av stenkol. K. är hård, porös, glänsande och klingande. Den förbrinner utan rök och har ett högt värmevärde (6 000—7 000 kalorier pr kg, för vissa sorter ännu mer). Den framställs antingen vid gasverken, där den utvinns som biprodukt vid lysgas-tillverkningen, eller också vid särskilda koksverk. Som biprodukter tillvaratas vid koksverken en kolgas, som liknar den vanliga lysgasen, tjära och am-moniumsulfat m.m. (i huvudsak samma produkter, som utvinns vid gasverken). Av K. finns för olika ändamål lämpade sorter, som skils åt genom styckenas storlek, värmevärdet, askhalten, frihet från svavel och andra inblandningar m.m. Koksagys', en rysk maskrosart, ur vilken utvinns kautschuk. Odling har även försökts i Sverige. Kol Koksalt el. natriumklorid [NaCl] erhålls huvudsakligen genom gruvbrytning av bergsalt men även genom avdunstning av havsvatten (”saltsjudning”). I motsats till de flesta andra ämnen löses koksalt lika lätt i kallt som varmt vatten. Förutom som krydda och konserveringsmedel för matvaror används koksalt som råämne i den kem. industrin bl.a. vid fabrikation av soda och saltsyra. Jfr Stensalt. Koktermometer är detsamma som hypsometer*. Kol är en metalloid, närmast besläktad med kisel. Kem. tecken C. Atomvikt 12,01. Atomnummer 6. Atomvärde 2 el. oftast 4. I naturen förekommer K. fritt såsom diamant och grafit samt i kolsyrans salter, karbonaten, av vilka det viktigaste är kalcium-karbonatet (marmor, kalksten, krita), i koldioxiden i luften samt i det ofantliga antal föreningar, varav den organiska naturen är uppbyggd, och dessa föreningars omvandlingsprodukter (brunkol*, stenkol*, torv*). K. kan i fritt tillstånd uppträda i olika allo-tropiska modifikationer såsom diamant och grafit (kristalliserade) samt såsom amorft kol. Det sistnämnda, som erhålls genom torrdestillation av organiska ämnen, förekommer i handeln mer el. mindre rent under ett flertal olika på framställningssättet beroende benämningar såsom benkol*, djurkol*, koks*, retortkol*, träkol* m.fl. Sot (kimrök) är finfördelat K., som utskils vid ofullständig förbränning av kolhaltiga ämnen. K. smälter ej vid de högsta temperaturer, som kan erhållas (omkr. 4 000°). Det är olösligt i vanliga lösningsmedel men löser sig i smält järn. Porösa K.-sorter kan binda många gaser, ävensom färgade och illaluktande ämnen och används därför till filtrering t.ex. av dricksvatten, vid sockerraffinering etc. Retortkol är god ledare för elektrisk ström och används inom elektrotekniken. K. förenar sig vid upphettning begärligt med syre (förbränning) och används därför som bränsle och som reduktionsmedel för framställning av metaller ur deras oxider. K.-atomerna har en nästan obegränsad förmåga att binda varandra samt att binda atomer av andra grundämnen till ofta mycket komplicerade molekyler. De organiska ämnena utgörs så gott som uteslutande av sådana K.-föreningar. Vetenskapen om dessa benämns organisk* kemi. Viktiga K.-föreningar är K.-oxid, K.-syra och dess salter (karbonat), K.-svavla, karbider, cyanföreningar, K.-väten, alkoholer, organiska syror, estrar, fetter, K.-hydrat, proteinämnen, alkaloi-der. Jfr dessa uppslagsord och Stenkol. Kol-, i sammansättningar med-, samman-, ex. kollaborera, samarbeta. Ko'Ia, halvö i nv. Ryssland, mellan Norra Ishavet och Vita havet. Omkr. 100 000 km2 med ca 300 000 inv. K. är bebodd av lappar, ryssar och finnar. Befolkningen lever av skogsbruk och fiske. Vidare bedrivs bergsbruk (järnmalm, världens största apatitfyndigheter). K. utgörs till stor del av en högplatå, rik på skog och sjöar. N. kusten, Murmansk-kusten, är höglänt och otillgänglig. Hamnstaden Murmansk är ändpunkt för Murmanskbanan, som färdigbyggdes under l:a världskriget och satte Leningrad i förbindelse med den året om öppna Mur-manskkusten. K. hör till förvaltningsomr. Murmansk. Kolanötter, se Kolaträd. Kola'r Gold Fields [gåld filds], stad i Mysore i s. Indien. I närheten rikt guldfält. 159 084 inv. 1951. Kola'ro vgrad, se Sjumen. Kolartro, naiv tillförsikt, blind tilltro. Kolaträd (Cola acuminala och C. vera), träd, odlade framför allt i Västafrika. Fröna, kolanötterna, äts el. tuggas som njutningsmedel. De innehåller bl.a. stärkelse samt koffein (2 %). Extrakt på nötterna används som medicin.