Kol för tidigt stängande av kakelugnsspjäll. Så länge blåa lågor syns över de glödande kolen, är det riskabelt att skjuta spjället. Vid lysgasförgiftning liksom vid garage- och gengasförgiftning är den verksamma gasen ävenledes koloxid. Koloss', jättestod; något otympligt stort. Kolossa'1, jättestor, ofantlig. Kolossen på Rhodos, kolossalbild (omkr. 31 m hög) av solguden Helios, uppställd på ön Rhodos. K. utfördes omkr. 290 f.Kr. och förstördes 224 f.Kr. vid en jordbävning. Den räknades till världens sju underverk. Koloxi'd, kem. formel CO, uppstår genom förbränning av kol vid otillräcklig lufttillförsel. K. är en brännbar, färg-, lukt- och smaklös, giftig gas. Den används som reduktionsmedel samt ingår i ett flertal gasformiga brännmaterial bl.a. lysgas. Jfr även Kolosförgiftning. Kolozsvår [kåll'åsjvar], ung. namnet för Cluj [klosj], ty. Klausenburg, stad i v. Rumänien. Universitet, 117 915 inv. 1948. Tillhörde 1940—44 Ungern. Tillverkning av fajans, tobak m.m. Kolportage [-a'sj], spridning av varor, särskilt böcker, genom kolportörer. — Kolportö'r, kringvandrande (bok)månglare. — Kolport e'ra, gå omkring och utbjuda till försäljning. Kolsva, brukssamhälle vid Hedströmmen, mell. Västmanland. Stort järnbruk. Kolsvavla el. koldisulfid, kem. formel CS2, bildas, då svavelångor får inverka på glödande kol. K. är en giftig, lättantändlig vätska, som används som lösningsmedel för många organiska ämnen. K. har en vidrig lukt. Kolsyra, den i dagligt tal brukliga benämningen på koldioxid, kem. formel CO2, förekommer i vissa mineralkällors vatten, i luften m.m. Den framställs genom förbränning av kol vid riklig lufttillförsel el. genom behandling av karbonater med starka syror. Karbonaterna, som i riklig mängd förekommer i naturen (marmor, kalksten, krita m.m.), är salter till den egentliga K., kem. formel H2CO8, som utspädd erhålls, om koldioxid löses i vatten, men ej kan framställas i rent tillstånd. K. är en färglös gas, som varken kan brinna el. underhålla förbränning. K. har stor användning inom läskedrycksindustrin, vid tillverkningen av soda och socker m.m. Flytande K. används för avkylningsändamål. Jfr Atmosfären. Kolsyreassimilation försiggår i gröna växter. Med användande av ljusets energi bildas i blad av kolsyra och vatten i första hand formaldehyd, som sedan överförs till druvsocker, ur vilket därefter bildas stärkelse. Vid K. avges syre. Jfr Blad och Andning. Kolsyrebad el. nauheimerbad används särskilt vid hjärtsjukdomar. Badvattnet hålls svalt och försätts med kolsyra. Kolsyresnö erhålls genom utsläppande av kolsyra, som står under starkt tryck, ur kolsyrebomb. K. är en vit massa, som avdunstar utan att smälta och som har en temperatur av —80°. K. används bl.a. till att frysa bort vårtor, födelsemärken m.m. Kolsäckarna, två mörka fläckar i Vintergatan i Södra korsets stjärnbild. Koltetraklori'd, CCL, är en färglös icke eldfarlig men giftig vätska, vilken bl.a. på grund av sin förmåga att lösa fett används som fläckuttagnings-medel. Kolthoff, G. I. K., 1845—1913, konservator vid Uppsala universitet. K. företog flera forskningsresor och utgav en del zoologiska arbeten. Särskilt känd är K. som skapare av biologiska museer i Stockholm och Uppsala. Koltjak', A. V., 1873—1920, rysk polarforskare och amiral, anförde 1918 i Sibirien en armé mot bolsjevikerna men blev besegrad, tillfångatagen och avrättad. 658 Koltrasten (Tur'dus me'rula) tillhör trastsläktet. Hannen är helt svart med gul näbb, honan ovan mörkbrun med brun näbb. Koltrasten är utbredd över hela Europa och förekommer i större delen av vårt land. Vanligen stannfågel. Se bild sid. 420. Koltrådslampa, se Elektrisk belysning. Kolumba'rium, duvslag; för gravurnor avsedda nischer i gravvalv. Kolum'bia, se Columbia. Kolum'bus, se Columbus. Kolumn, trycksida, spalt, vertikal avdelning för siffror o.d. Kolv. — 1. Se Blomma. — 2. Ett på laboratorier använt, klotformigt eller koniskt glaskärl med hals. — 3. Den i ångmaskiner, motorer, cylindrar etc. rörliga inpassade delen. En dylik K. kallas även kanna. — 4. En gevärsstocks bakre, bredare del. Kolvhirs, se Hirs. Kolväten, kemiska föreningar, som innehåller uteslutande kol- och väteatomer. Ur K. kan praktiskt taget alla andra organiska föreningar härledas. Rikedomen på föreningar möjliggörs därav, att de fyrvärdiga kolatomerna kan binda varandra inbördes till nya radikaler i obegränsad utsträckning. Inom den alifatiska serien, som omfattar den stora huvudgrupp av organiska föreningar, som karakteriseras av öppna kolkedjor, särskils tre grupper av K. Metanseriens K., vilka är av formeln CnH2n+2, karakteriseras därav, att kolatomerna inbördes binder varandra med endast en valens, och kallas av denna anledning mättade. Hit hör metan, som förekommer i gruvgas, etan, propån osv. Etylenseriens K., där kolatomerna inbördes binder varandra med två valenser och som därför sägs vara omättade, är av den allmänna formeln CnH2n. Hit hör etylen, propylen, butylen osv. I acetylenseriens K., som är av formeln CnH2n_2, binder kolatomerna varandra inbördes med tre valenser. Det viktigaste hithörande K. är acetylen. Inom den isocykliska serien, en annan stor huvudgrupp bland de organiska föreningarna, som karakteriseras av att de innehåller minst en sluten kedja, innehållande endast kolatomer, är de K., som tillhör bensolserien, viktigast. Det enklaste kolvätet inom denna grupp är bensol, kem. formel CeH0. Hit hör även sådana kolväten som naftalin, kem. formel CioHs, som innehåller två bensolkärnor. och antracen, kem. formel CnHio, med tre bensolkärnor. Koly'ma, flod i ö. Sibirien, utfallande i Ishavet. Kom-, i sammansättningar med-, samman-. Ko'ma, med., medvetslöshet, som i allvarligare fall kan inträda särskilt vid sockersjuka och vid njursjukdomar. Kombattan'ter, trupper, deltagare i strid. Motsats: Nonkombattanter. Kombination, sammanställning, beräkning. Kombine'ra, sammanställa, planlägga, beräkna. Komedi', lustspel; föreställning, hyckleri. Komediant', skådespelare. K. är vanligen en föraktlig beteckning på kringflackande skådespelare. KomediTeatern, se Intima teatern. Kome'ter, himlakroppar, som består av en starkt lysande kärna och en från denna utgående slöja, som i sin tur utstrålar i en töckenlik svans. Gränserna mellan dessa olika delar är ej skarpa. K. rör sig kring solen i banor, som har formen av en parabel, en hyperbel el. en ellips. K. med det senare slagets banor återkommer, är periodiska. Svansen är vänd från solen. Sannolikt består kärnan av jämförelsevis stora partiklar. Från kärnan utströmmar smärre partiklar, gaser, vilka på grund av strålnings-trycket stöts bort från solen. Svansen bildas därför när K. närmar sig solen, över 1 000 är iakttagna. Endast ett mindre antal av dessa är periodiska t.ex. Bielas komet, Halleys komet m.fl.