Kop ugn. Vid framställning av råkoppar på våta vägen rostas malmen tillsammans med koksalt (klorerande röstning); den därvid erhållna kopparkloriden utlakas med vatten, varefter kopparn slutligen utfälls ur lösningen med tillhjälp av järnskrot. Den på detta sätt erhållna produkten benämns cementkoppar. Reningen av råkopparn (raffineringen) sker antingen genom omsmältning med slaggbildande ämnen, då de förorenande metallerna oxideras och går i slaggen (den samtidigt bildade kopparoxidu-len reduceras genom omröring med björkstänger, poolning), el. också på elektrolytisk väg, varvid det elektrolytiska badet utgörs av sur kopparsulfatlös-ning, anoden av råkopparplattor och katoden av plattor av ren koppar. Kopparproduktionen i världen uppgick 1939 till 2,2 milj, ton (1953 till 2,5 milj. ton). De största kopparproducenterna var 1953 USA med 1 820 000 ton, Chile med 337 000 ton och N.-Rhodesia 368 000 ton. De största kopparmalmtillgångarna i Europa finns i Spanien. I Sverige bröts år 1954 14 000 ton. I Sverige har betydande fyndigheter av kopparförande malm på senare år upptäckts i Västerbotten vid Boliden. — Salter av envärdig koppar kallas kuproföreningar, av tvåvärdig koppar kupriföreningar. Bland kupro-föreningarna märks den röda kopparoxidulen [Cu2O], som i naturen förekommer som mineralet kuprit, samt kuprosulfiden (mineralet kopparglans). Bland kupriföreningarna märks den som oxida-tionsmedel använda kopparoxiden [CuO], det blågröna, i vatten olösliga hydratet [Cu(OH)2], kopparsulfatet [CuSOJ, som benämns kopparvitriol el. blå vitriol och som används inom galvanoplastiken och vid framställning av vissa blå och gröna färger m.m., koppararsenit [CuHAsOs], som används som färgämne under namnet Scheeles grönt, Schwein-furtergrönt el. kejsargrönt, som utgörs av ett dubbelsalt av koppararsenit och kopparacetat, spanskt grönt, som består av basiskt kopparacetat, samt basiskt kopparkarbonat [(CuOH)2CO3], som i naturen förekommer som det blågröna mineralet malakit. Kopparbergs köping i Nya Kopparbergs härad, Örebro län. 2 570 inv. 1955. Kopparbergs län omfattar landskapet Dalarna med undantag av Orsa finnmark. 30 201 km2, därav 2 011 km2 vatten. 276172 inv. 1955. Den odlade jorden upptar blott omkring Vio av ytvidden och har sin huvudsakliga utbredning omkring sjön Siljan samt på slätterna mellan Falun och Hedemora. Över % av ytvidden utgörs av skog, återstoden upptas av oanvändbar mark, myrar och fjäll. Jordbruket är mycket välskött. Mest odlas havre, råg och potatis. Länet har riklig tillgång på vattenkraft. Denna har i stor utsträckning tagits i anspråk av den betydande industrin (metall- och pappersindustri). I fråga om bergsbruk är K. näst Norrbottens län Sveriges främsta län. Järnmalm bryts på ett stort antal gruvfält, främst i Grängesberg. Städer: Falun (residensstad), Säter, Hedemora, Avesta, Ludvika och Borlänge. Kopparfors AB., Ockelbo, har bl.a. sågverk, sulfatfabrik, järnverk m.m. Aktiekapital 40 milj, kr 1956. Kopparglans, grå kopparmalm, består av koppar och svavel [Cu2S]. K. har svartgrå metallglans och finns sällsynt i vårt land. Kopparkis, miner., består av koppar, järn och svavel [CuFeS2]. Den innehåller 34,6 % ren koppar och är metallglänsande, grönaktigt mässingsgul samt repas med kniv (skillnad från svavelkis). Kopparmatte, benämning på en kopparstaty, som fordom var uppsatt på skampålen på Stockholms Stortorg. K. uppställdes här i mitten på 1600-t. och finns nu i Stockholms rådhus. Kopparorm. — 1. Se Ormslå. — 2. En konstgjord 672 orm, som Moses enligt Gamla testamentet uppsatte under ökenvandringen och vars betraktande skulle skydda mot ormbett. Kopparstenarna, fyrskepp vid undervattensgrun-det K., n. om Gotska Sandön. Kopparstick, dels gravstickelarbete på koppar, dels avtryck av detta. Olika slag av K. i mera vidsträckt mening är gravstickelgravyren (det egentliga K.), kallnålsgravyren, mezzotintogravyren, etsningen, akvatintagravyren m.fl. Gravering i koppar är en urgammal konst, men avtryck av gravyrer började man ej ta förrän på 1400-t., först i Tyskland. Jfr även Etsning. Koppartryck, se Fotogravyr och Kopparstick. Kopparvitriol, se Koppar. Kopparålder, förhistorisk period på gränsen mellan sten- och bronsåldern (i Norden sammanfallande med yngsta stenåldern). Koppglas, se Koppning. Koppleri', främjande av otukt mellan andra, är enligt svensk lag straffbart; i vanliga fall med fängelse från en till sex månader el. straffarbete från en månad till fyra år. Koppling. — 1. Se Elektriska maskiner, Galva-niska element och Radio. — 2. Se Axelkoppling., Koppning, fordom använd metod för åderlåtning. Medelst en koppsnäppare, ett instrument, som innehöll talrika parallella klingor, vilka framdrevs av en fjäder, skar man grunda snitt i huden. Med hjälp av koppglas utsögs sedan blod. K. har numera utträngts av enklare och ofarligare metoder för åderlåtning. Koppom, industrisamhälle i Värmland. Pappersbruk. Kopp'or, se Smittkoppor och Vattenkoppor. Kopp'ympning, se Vaccination. Kopra [kå'-] är frövitan i kokosnötens kärna. Av K. pressas kokosfett el. kokosolja, som används direkt som näringsmedel, vid tillverkning av margarin, i tvålfabrikationen, ljus m.m. Vad som återstår av K. efter pressningen används som fodermedel. Koprolfter, förstenade djurexkrement. Kop'ter, de gamla egypternas kristna ättlingar i Egypten. K:s antal beräknas vara omkring 600 000, varav de ortodoxa K. är ca 100 000 i Egypten. De bor vanligen i städerna (som kontorsfolk, handlande, tjänstemän). K. bekänner sig till den inhemska nationalkyrkan (koptiska kristna). På 1880-t. gjordes märkliga fynd (särskilt textilier), som vittnar om en självständig koptisk konst. Kopulation, sammansmältning av den hanliga och honliga könscellen, befruktning. Kor. — 1. Se Kör. — 2. Det arkitektoniskt avdelade parti av en kristen kyrka, som är avsett för högaltaret (vanligen den ö. delen). Kora'I, egentligen den katolska kyrkans liturgiska körsång; i den evangeliska kyrkan liktydig med psalmsång. Korall'er (Anthozo'a) bildar en klass av nässel-djurens provins (Cnida'ria). Utmärks av att de endast har polypgeneration, alltså ej generationsväxling. Polypen har munkanterna invikta, så att ett s.k. svalgrör bildas. Från djurets yttre vägg går inåt vertikala skiljeväggar (septa) liksom ekrarna på ett hjul, men de slutar fritt mot kroppshålan. Från deras fria kanter bildas könscellerna. K. är mycket ofta kolonibildande. Har då nästan alltid ett skelett av kalciumkarbonat el. ett slags hornsubstans. Jämte könsfortplantning förekommer fortplantning genom knoppning och delning, då de nya djuren oftast stannar i förbindelse med moderdjuret och bildar en koloni. De finns i nästan alla hav. De hårda korallerna, som bildar korallrev, förekommer dock blott i varmare hav och ej på alltför stort djup. Välkänt är det stora barriärrevet utanför Australiens nö. kust. I forna tider fanns korallrev-