677 Korrosion, geol., kemisk frätning på en bergarts el. kristalls yta, varigenom den blir ojämn. Korruge'ra, vecka, rynka (ex. korrugerad plåt). Korrumpe'ra, fördärva, muta, förleda. — Korruption, fördärv, mutsystem, sedefördärv. Kors. Fr.v. Hjulkors, S:t Georgs kors, Ankarkors, Gammadion, Patriarkkors, Påvekors, Latinskt kors, Andreaskors, Malteserkors, Korsat kors, Bottoné, Grekiskt kors. Kors, en religiös symbol, som dels förekommer inom hedniska religioner som symbol för solen, vanligen då i form av ett hjul med fyra ekrar (hjulkors), dels förekommer inom kristna religioner. Även hjulkors förekommer särskilt inom konsten som kristen symbol t.ex. korsglorian. Andra former av K. är grekiskt K., som har lika långa armar, latinskt K., som har den lodräta armen längre, an-dreaskorset, som är x-formigt, patriark- och påvekors, som har två resp, tre tvärarmar, georgskorset, vars armar är bredare mot spetsen, och malteser-korset, som har i spetsen kluvna armar. Det kors, på vilket Kristus korsfästes, hade sannolikt T-form. Korsa'r, fribytare, kapare; kaparfartyg. Korsband, postförsändelse mot lägre avgift, ej innehållande brev el. handskriven anteckning och vars omslag är så beskaffat, att innehållet lätt kan undersökas. Korsbenet, se Ryggraden. Korsbetningen, område utanför Visby med medeltida minneskors över där begravna gotländska bönder. De stupade då Valdemar Atterdag anföll Visby 1361. Flera utgrävningar har givit viktiga fynd av skelettlämningar. Korsblomma, ett på tornspiror o.d. anbragt av-slutningsornament, bestående av en mittstängel, från vilken fyra korsvis ställda blad utgår. K. är utmärkande för den gotiska stilen. Korsblommiga växter (Crucifferae), växtfamilj med fyra korsvis anordnade huvudblad, sex ståndare och två fruktblad. Frukten är vanligen en två-rummig skida (kapsel). Till K. hör nära 2 000 arter, varav flera viktiga kulturväxter, såsom kål, senap, rädisa, rättika m.fl. Korsfana, vit fana el. vimpel, prydd med ett rött kors och fästad vid en korskrönt stång. Korsförlamning, korslamhet, lamslag, en sjukdom hos hästar, som särskilt uppträder om djuret under riklig utfodring fått stå stilla några dagar. När hästen sedan tas i arbete, inträffar ibland efter någon stund, att den blir orolig och gången osäker. Slutligen förlamas bakdelen, och djuret faller omkull. Urinen är blodfärgad. Sjukdomen före Kor byggs genom daglig motion under vilotider. Behandlingen går ut på stillhet, försiktig utfodring och laxering. Orsaken till K. är, att vid vila leversocker upplagras i musklerna, som, då musklerna börjar arbeta, förbränns till mjölksyra i så stor utsträckning, att musklerna skadas av syran. Blod-färgningen av urinen beror på utsöndring av muskelfärgämne. Korsberrar, namn på romersk-katolska ordnar, av vilka nu blott finns de belgisk-holländska, de böhmiska samt Heliga gravens K. Korisika, se Corsica. Korskupolkyrka, korsformig kyrka med mitt-och sidorum täckta av kupoler. K. förekommer särskilt inom bysantinsk byggnadskonst. Korslamhet, se Korsförlamning. Korsnäbbsläktet (Lox'ia) tillhör finkfåglarnas familj (Fringillidae) bland tättingarna (Passeres). Släktet har fått sitt namn av att näbbspetsarna hos hithörande fåglar korsar varandra. Den starka näbben är särskilt lämplig till att framplocka frön från barrträdens kottar. Till färgen påminner korsnäbbarna om domherren, men hannen är ej så vackert röd. Skogsfåglar, som stryker omkring. Häcknings-tiden infaller oftast om vintern. De vanligaste representanterna i vårt land för släktet är mindre korsnäbben (Loxia curvirostra) och större korsnäbben (Loxia pityopsittacus). De är dock bägge periodiska i sitt uppträdande och kan långa tider saknas i en trakt. Kors'näs AB, Gävle, har stora sågverk och hyv-lerier, pappersbruk, sulfit- och sulfatfabrik. Aktiekapital 60 milj, kr 1956. Korsräv, en rävvarietet med ett mörkt kors över ryggen och bogarna; uppskattat pälsverk. Korsspindel (Ara'neus diadema'tus), en spindel, som på bakkroppens översida har vita fläckar, kors-formigt ordnade. K. är för övrigt tecknad i grått el. brunt. Den når en storlek av 1—116 cm. K. förekommer allmänt över hela Sverige, någon gång inomhus. Korstecken, ett med handen tecknat kors. K. används inom romersk- och grekisk-katolska kyrkorna. Korståg, medeltida krigståg, företagna av kristna präster, riddare och borgare, företrädesvis i syfte att återta det Heliga landet och särskilt Jerusalem från muhammedanerna. Första korståget (1096—99) började med oordnade skarors tåg mot Östern, varvid de flesta omkom. De följdes emellertid av de verkliga korsfararna, bland vilka var hertig Robert av Normandie, greve Raimond av Toulouse, Gottfrid av Bouillon m.fl. Vid Nicaea besegrades sultanen av Ikonium 1097, f.å. intogs Antiokia och året därpå skedde intåget i Jerusalem. Konungariket Jerusalem upprättades. — Andra korståget (1147—49) företogs av konungarna Ludvig VII av Frankrike och Konrad III av Tyskland, vilka dock båda besegrades och återvände efter ett misslyckat anfall på Damaskus. — Tredje korståget (1189—98). Sedan Jerusalem 1187 fallit i muhammedanernas händer, företog kejsar Fredrik Barbarossa ett tåg till Mindre Asien, varunder han själv omkom (1190). Strax därpå gjorde Rikard Lejonhjärta av England ett tåg till Jerusalem men kunde endast av muhammedanerna utverka vissa rättigheter för kristna pilgrimer. — Fjärde korståget (1202—04) predikades av påven Innocentius III. Under påverkan av Venedig anföll korsfararna Konstantinopel 1203, varvid staden plundrades och större delen av östromerska riket, som härigenom fick dödsstöten, utdelades som län under Frankrike och Italien. Latinska kejsardömet upprättades liksom ett latinskt patriarkat under Rom. — 1212 ägde det förfärliga s.k. barnkorståget rum, varvid skaror av barn drog mot