679 Kosmos, världsalltet. Ko'sola, I. V., 1884—1937, finsk bondeledare, bekant som en av initiativtagarna och ledarna av lapporörelsen i Finland omkring 1930. Koss'el, A., 1853—1927, tysk läkare, vars undersökningar över cellkärnornas kemi år 1910 belönades med nobelpris. Kossuth [kåsj'ot], L., 1802—94, ungersk politiker och frihetskämpe. K. omfattade med hänförelse de ungerska frihetsidéerna och blev 1847 medlem av riksdagen, där han snart blev ledare för oppositionen. Under 1848 års revolution var K. en av de mest aktivt verksamma. Efter resningens kuvande vistades K. utomlands, alltjämt verkande för den ungerska frihetens sak. Kosta, glasbruk i Ekeberga socken, Kronobergs län, grundat 1741—43. Tillhör sedan 1894 AB Kosta Glasbruk. Aktiekapital 800 000 kr (1956). Vicke Lindstrand är sedan 1950 konstnärlig ledare vid K. Kosterbåt [kås'-], en bred segelbåt, allmänt använd på svenska västkusten (uppkallad efter Kos-teröarna). Kosteröarna [kås'-], ögrupp i Bohusläns skärgård, utanför Strömstad. Kostroma'. — 1. Biflod från vänster till Volga. — 2. Stad belägen nära floden K:s sammanflöde med Volga i förvaltningsområdet K., RSFSR. 121 000 inv. 1939. Livlig handel och sjöfart. Linne- och bomullsfabriker. Kostrzyn, se Küstrin. Kosvamp, se Rörsopp. KoTangens, se Cotangens. Kotiljong', en ursprungligen fransk sällskapsdans med flera turer. Kofka, stad vid Kymmene älvs ö. mynningsarm i Finska viken, ö. Nyland, s. Finland. 28 000 inv. 1954. K. anlades år 1878 vid en av Finlands bästa flottningsleder och uppblomstrade hastigt, då stora sågverk anlades i närheten av staden. Stora verkstäder. Kotletffisk, se Havkatt. Kotor [kå'tår], se Cattaro. Koträdet (Bro'simum galactoden'dron) finns i tropiska Amerika. Stammen innehåller närande mjölksaft, vilken dricks som mjölk. Genom kokning av saften erhålls ett vax. Kotfbus, stad i delstaten Brandenburg, Östtyskland, sö. om Berlin vid Spree. 52 000 inv. Viktig järnvägsknut. Väveriindustri. Kotte, ett ax med förhårdnade stödjeblad och huvudaxel. Kottepalmer (Cycada'les) el. cykadéer, ett palmsläkte med arter i Asien och Australien. K. är skild-könade. De odlas ibland som prydnadsväxter. Kotteri', grupp av personer, som mer el. mindre intimt håller samman. Koturn', under den grekiska antiken använd fotbeklädnad med höga sulor, vilken enl. Aiskylos infördes på scenen för de tragiska skådespelarna. Bildligt används K. ibland om den tragiska diktningen. Kotyledo'n, hjärtblad, se Frö. Kotzebue [kåts'ebo], A. v. 1761—1819, tysk författare, ämbetsman i rysk tjänst. K. var på sin tid En ytterst populär dramatiker. Hans skådespel ger oftast sentimentala skildringar ur borgerlig miljö (Menschenhass und Reue). K. mördades av en patriotisk fanatiker. Koussevitz'ky, Serge, 1874—1951, världsberömd rysk dirigent, sedan 1924 verksam i Boston. Koweit, se Kuwait. Kov'no (Kaunas), stad i sovjetrepubliken Litauen vid floden Njemen. 154 000 inv. 1940. Före l:a världskriget livlig handelsstad med starka befästningar. Dessa förstördes år 1915 av tyskarna under Kra Hindenburg. Under 2:a världskriget intogs K. av ryssarna 1944. Kovända, vända ett fartyg med vinden. Kox, se Koks. Kr, kem. tecken för en atom krypton. Kraal [kra'l], benämning på hottentotternas och kaffrernas av en palissad omgivna byar. Kraba't, förvrängning av kroat, oregerlig sälle, bråkig gynnare. Krabb. Sjön sägs vara krabb, då vågorna är höga, korta och toppiga. Krabba. Krabbor (Brachyu'ra) hör till ordningen Deca-poda av de högre kräftdjuren (Malacostraca). De har stjärten förkrympt och inböjd under framkroppen. Är därför dåliga simmare men springer i stället snabbt på havsbottnen. Simkrabborna har baker-sta benparet brett och utplattat, kantat med hår. För att ej synas sätter en del krabbor på sig sjöväxter och svampar, varigenom de blir fullkomligt lika den botten, där de lever. Jfr Krabbtaska. Krabbtaska (Cancer pagu'rus) hör till ordningen Decapoda bland de högre kräftdjuren. Uppnår en längd av 12 och en bredd av 30 cm samt en vikt av över 4 kg. Allmän i Nordsjön. Tillhör de krabb-arter, som även finns vid vår västkust. Lever på djupt vatten. Ätlig. KrackeByr, se Craquelure. Krackningprocessen, ett tillvägagångssätt, varigenom ökat utbyte av de lättflyktigare fraktionerna (särskilt bensin) vinns vid destillation av bergolja. Detta sker genom överhettning av ångorna, vilket medför de stora kolvätemolekylernas sönderspjälk-ning. Metoden har på senare tid vunnit stor utbredning. Kræmer, Lotten v., 1828—1912, författarinna, Jfr Samfundet de nio. Krafft. — 1. David v. K., 1655—1724, tysksvensk målare, studerade för sin morbroder Ehren-strahl i Stockholm och företog därefter resor på kontinenten. 1698 blev K. svensk hovmålare. K. var Sveriges mest anlitade porträttmålare denna tid. Hans bästa tavlor utmärks av en förfinad och enkel framställning. — 2. Per K. d. ä., 1724—93, svensk målare, vistades under ett tjugutal år på studieresor (bl.a. i Köpenhamn och Paris) och var från 1768 verksam i Stockholm som porträttmålare. K. var en god representant för den gustavianska tidens måleri. Hans porträtt (B e 11 m a n) har ofta ett karakteristiskt drag av äktsvensk borgerlighet. — 3. Per K. d. y., 1777—1863, den förres son, målare, professor vid Konstakademin 1808— 56. K. studerade för David i Paris samt senare i Italien och återvände 1806 till Sverige. Han utförde flera lyckade porträtt- och historiemålningar (L. J. Desprez, Slaget vid Högland).