Kri Av stor betydelse är studiet av kristallformerna och kristallernas egenskaper i fysikaliskt och kemiskt avseende inom mineralogin för mineralbestämningar. Intressanta är de egenskaper K. besitter i optiskt avseende. Alla kristaller är dubbelbrytande med undantag av de reguljära. I en eller två riktningar, benämnda de optiska axlarna, kan dock K. passeras av en ljusstråle utan att dubbelbrytning inträder. Med hänsyn härtill sägs alla K. utom de reguljära vara optiskt anisotropa (jfr Dubbelbrytning). Genom det av Laue och Bragg grundlagda studiet av en röntgenstråles reflexion i K. har betydelsefulla resultat vunnits i fråga om K:s struktur (atomernas läge i en K.). KristalKglas, se Glas. Kristallfna skiffrar, se Bergarter. Kristanfnisk. Då kristaller avskiljer sig och sammanväxer så, att de ej kan utveckla sin plana yt-begränsning utan bildar oregelbundna till varandra stötande korn (ex. socker, granit), sägs substansen vara kristallinisk el. ha kristallinisk struktur. Kristallise’rad sägs en kropp vara, då den förekommer med fritt utbildade kristallytor, jfr föregående. Kristallografi', vetenskapen om kristaller, deras geometriska utbildning och byggnad och fysiska egenskaper. KrisfalloFder kallas lösta ämnen, som i motsats till kolloiderna diffunderar genom semipermeabla (halvgenomträngliga) hinnor. KristaHo's, sackarins* natriumsalt. Kristallnalatset, jättebyggnad i glas och järn i Hvde Park, London, uppfördes för utställningen 1851. Flyttades sedan till Sydenham i s. London. Nedbrann 1936. KristalFvatten. Vid kristallisation binder vissa ämnen i varje molekyl ett visst antal molekvler vatten. Detta vatten, som bortgår vid upphettning, benämns K. Kristensen, Knud. f. 1880, dansk politiker, chef för venstrepartiet 1941—49. Var inrikesminister i Staunings koalitionsregering 1940—42 och maj— okt. 1945, därefter statsminister i en venstrerege-ring till nov. 1947. Kristens resa, översättning av engelsmannen J. Bunyans berömda allegori ”Pilgrim’s progress”. Kristian, Christian, danska, norska och svenska konungar. — 1. K. (Kristiern) I. 1426—81, greve av Oldenburg och Delmenhorst, vald til! konung av Danmark 1448 och av Norge 1449. Sedan Karl Knutsson förjagats från Sveriges tron, kröntes K. även till Sveriges konung 1457. 1460 valdes han till hertig av Schleswig och greve av Holstein. I Sverige pålade K. allmogen så tunga skatter, att ett uppror utbröt 1463. K. förlorade den svenska kronan och vid ett senare försök att återta den besegrades han av riksföreståndaren Sten Sture nå Brun-keberg 1471. — 2. K. (Kristiern) II, 1481—1559, den förres sonson, efterträdde 1513 sin fader konung Hans som konung i Danmark och Norge. K. var en typisk renässansfurste med hög bildning. Han blev snart impopulär hos adeln men sökte i stället stödja sin makt på folket. K. vände snart sina blickar på den svenska kronan och tvekades också, trots ett nederlag vid Brännkyrka 1518, göra sig till Sveriges herre 1520. För att främja sina egna intressen giorde han sig till den katolska kvrkans förkämpe och tog i mvcket råd av d^n avsatte ärkebiskopen Gustav Trolte. Till fö1id av grymma våldsdåd (Stockholms blodbad) giorde han sig allmänt hatad i Sverige och förskaffade sig namnet ”Kristian Tyrann”. Redan 1521 reste sig den svenska allmogen under ledning av Gustav Vasa. Ungefär samtidigt förklarade lübeckarna krig mot honom, och på Jylland hyllades K:s farbroder 684 Fredrik. K. begav sig till Nederländerna 1523 för att erhålla hjälp av sin svåger kejsar Karl V. 1531 landsteg han med en här i Norge, seglade därefter till Danmark för att underhandla med Fredrik I men tillfångatogs och hölls sedan fängslad. De sista tio åren tillbragte han dock i en viss frihet på slottet Kalundborg. — 3. K. IV, 1577—1648, efterträdde sin fader Fredrik II 1588 (som konung i Danmark och Norge) och förklarades myndig 1596. K. var en energisk och duglig regent; han intresserade sig särskilt för praktfulla byggnadsarbeten. 1611 började K. krig mot Sverige (se Kalmarkriget) och deltog senare i Trettioåriga kriget men hade därvid endast motgångar. 1643—45 förde han ånyo krig mot Sverige, vilket slutade med den för Danmark hårda freden i Brömsebro. — 4. K. V, 1646 —99, den förres sonson, efterträdde sin fader Fredrik III 1670 som enväldig konung i Danmark och Norge. Under första tiden av sin regering lät K. helt leda sig av sin duglige rådgivare P. Griffen-feld. 1675—79 förde K. krig mot Sverige utan att dock lyckas återta de skånska landskapen. Med Holstein-Gottorp förde K. även krig men kunde ej heller därvid vinna några landområden. — 5. K. IX, 1818—1906, son till hertig Vilhelm av Glücksburg, tronföljare 1851, konung 1863. S. å. stadfäste han den nya s.k. novemberförfattningen. I början av K:s regering erövrade Preussen och Österrike Schleswig-Holstein (1864) från Danmark. — 6. K. X, 1870—1947, Fredrik VIII:s son, konung i Danmark 1912. Kristian August, se Karl 2, svenska prinsar. Kristia'nia. se Oslo. Kristia'niafältet, beteckning för det geologiskt märkliga området mellan Oslofiorden och Miösen, som består av silurformation och en serie i den inträngda el. över den utgjutna eruptivbergarter. Området avgränsas från omgivande urberg genom förkastningar. Kristians amt, se Onland fvlke. Kristiansand, stad vid svdändan av Norge. 26 270 inv. 1952. Residensstad för Vest-Agder fylke, biskopssäte för Kristiansands stift. Livlig industri i staden och dess närhet (skeppsvarv med torrdocka, trämassefabrik, aluminiumfabrik m.m.). Huvudort för makri11hande1n. God hamn; flottstation. Kristianstad, stad vid Helgeån, nö. Skåne. 24 867 inv. 1956. Residensstad för Kristianstads län. Stor yllefabrik. Valskvarn. Mekanisk verkstad, tillverkning av iärnvägsmateriel. T stadens närhet stor råsockerfabrik samt talrika brännerier. Kristianstads län omfattar nö. delen av Skåne. 6 419 km2, därav 263 km2 vatten. 259 398 inv. 1955. Den odlade iorden upptar nära 2/r av arealen, skogsmarken har något större vtvidd. Fn ei ringa del upntas av myrar och ljunghedar. Av sädesslagen odlas mest råg, havre och blandsäd. Potatisodlingen är större än i något annat län (brännvinsbränning). Särskilt omkring Kristianstad och Ängelholm odlas sockerbetor. Boskapsskötsel (svin) och meierihantering (smör) är viktiga näringsgrenar. Industrin är föga betvdande. Städer: Kristianstad (residensstad), Hässleholm, Simrishamn och Ängelholm. Kristiansund, stad vid kusten, n. Möre fylke, v. Norge, på tre öar. 15 350 inv. 1952. Näst Bergen Norges största utförselort för fisk, särskilt klippfisk. — K. blev 1940 bombat av tyskarna och fullständigt förstört. Kristian Tvrann, se Kristian 2. Kristi blndsdronnar, se Fuchsia. Kristidskommissioner. Under l:a världskriget inrättades ett flertal kommissioner för att organisera livsmedelsfördelningen, produktionen av varor samt handeln. Även under 2:a världskriget vidtogs motsvarande åtgärder. Först och främst inrättades