Kro 687 längre upp i Nilen och flerstädes i Afrika. Även människor blir dess byte. Alligatorsläktets (Alligator) arter finns i Amerika och Kina. I Central- och Sydamerika finns glasögonkaima-nen (Caiman sclerops). Gavialsläktet (Ga-via'lis) har mycket lång och smärt nos. I Ganges finns den ofarliga gangesgavialen (G. gan-ge'ticus). Den största krokodilen är en australisk-indisk art. Krokodiltårar, låtsad gråt el. smärta. Enligt folksägnen lockar krokodilen till sig människor genom att härma ett barns gråt. Krokodi'Ivaktare, vadarefågel av ungefär en stares storlek, som plockar krokodilerna rena från parasiter. Varnar också genom sitt läte för fara. Krokslätt, fabrikssamhälle, förort till Göteborg, v. Västergötland. Krokstrand, se Björneröd och Kroken. Kro'kus (Crocus satFvus), en lökväxt med gräslika blad och violetta blomkalkar. Fruktämnets trådsmala märken avklipps och torkas. De går i handeln under namn av saffran och används som krydda (förr även som läkemedel). En del närstående arter kallas även K. och odlas som prydnadsväxter. De blommar tidigt på våren. Krolewska Huta, se Königshütte. Krolloper [krål'å'per], operabyggnad i Berlin, som efter riksdagshusbranden 1933 användes som samlingslokal av tyska riksdagen. Förstördes fullständigt vid ett bombanfall 1945. KroIFsplint, bladfibrer från dvärgpalmen (Cha-ma'erops hu'milis), som förekommer i Medelhavsländerna. K. används till stoppning m.m. som ersättningsmedel för tagel. Krom, tung metall. Kem. tecken Cr. Atomvikt 52,01. Atomvärde 2, 3 el. 6. Specifik vikt 7,2. Atomnummer 24. Metallen är stålgrå, hård, så att den kan skära glas, och ytterst svårsmält (smältpunkt omkring 1 765°). K. har användning som tillsats till vissa stålsorter, kromstål, som utmärks av stor hårdhet och rostfrihet. — Av K:s föreningar används K.-oxid [Cr2O3], kromgrönt, som smaragdgrönt färgämne i glas och porslin, kaliumbikromat [K2Cr2O7] och natriumbikromat [Na2Cr2O7] som betningsmedel och i blandning med svavelsyra som oxidationsmedel samt blykromat [PbCrO4] el. kromgult i målarfärg och som färgämne för tyger. — I naturen förekommer K. i tillvaratagbara mängder i mineralet kromjärn* [Fe(CrO2)2]. Kroma't, salter till den syra, som motsvarar kromtrioxiden [CrOs]. Själva syran är icke känd. Kromatfn, se Cell. Kroma'tisk, se Tonskala och Aberration. Kromgrönt, se Krom. Kromgult, se Krom. Kromjäm el. kromit, ett brunsvart mineral med brunt streck, som används för framställning av krom. Malmen finns i Sydafrika, Nya Kaledonien, Mindre Asien m.m. Kromläder, kromgarvat läder, se Garvning. Kromnickel, en värmebeständig legering av krom, nickel och en ringa mängd järn. K. används i elektriska värmeapparater. Kro'mo-, i sammansättningar färg-. Kromofo'r sägs en organisk radikal vara, då dess förhandenvaro i en förening betingar färg. Kromosfä'ren, se Solen. Kromoso'm, se Cell- och Ärftlighetslära. Kromstål har en kromhalt av 0,3—0,6 % samt är mycket hårt. K. används i eldvapen, kullager, kulor m.m. Rostfritt stål är K. tillsatt med nickel. Kro'msyreelement, ett galvaniskt element, vars polskivor utgörs av en zink- och en kolskiva. Elek-trolyten är surt kalium- el. natriumbikromat. Krona. — 1. Myntenhet i ett flertal länder, I Sverige, Norge och Danmark var värdet av en krona detsamma från skandinaviska myntunionens avslutande år 1873, till dess guldmyntfoten under l:a världskriget avskaffades i alla tre länderna. I Sverige avskaffades guldmyntfoten 1916, återinfördes den 1 april 1924 och avskaffades åter 1931. En kronas värde motsvaras enligt guldmyntfoten av V2480 kg guld. — 2. Huvudprydnad, oftast av ädel metall. Urgammalt tecken på härskarevärdighet. Kronan, gammal fästning på Ryssåsen (numera inom Göteborgs område), uppförd åren 1687—1700 till Göteborgs försvar efter en plan av E. Dahl-bergh. Under senare hälften av 1800-t. användes K. såsom fängelse; är sedan 1903 militärmuseum. Kronberg, Julius, 1850—1921, målare, professor vid Konsthögskolan 1885—98, studerade bl.a. i München, Venedig och Rom. Med den färgstarka Jaktnymf och fauner vann K. stor framgång. Bland hans övriga arbeten märks dekorativa målningar i bl.a. Kungl. slottet och Dramatiska teatern. Kronblad, se Blomma. Kronborg, danskt slott invid Helsingör. Uppfört i holländsk renässansstil på 1500-t. Vid K. upptogs förr öresundstullen. Kronglas, se Glas. Kronhjorten (Cer'vus eiaphus) tillhör hjortdjurens familj (Cervidae) bland klövdjuren (Artiodac-tyla). Förr utbredd ända upp till Dalarna men finns numera blott på några platser i södra Skåne, där den skyddas. Mörkt rödbrun om sommaren, ljusare brun om vintern. Hannen når en längd av 175 —225 cm och en höjd över bogen av 140 cm, honan (hinden) är betydligt mindre. Kroünisk, ihållande, beständig. — Motsats akut. Kronjurister (attorney general och solicitor general) är engelska ämbetsmän, som har till uppgift att till regeringen el. något departement avge utlåtanden i rättsfrågor samt i parlamentet ansvara för lagligheten av regeringens förfarande. Erik XIV:s krona, tillverkad 1561, detalj. Kronjuveler, staten tillhöriga smycken och ädla stenar, vilka används av statsöverhuvudet och hans familj. Kronkoloni, brittisk koloni, vilken styrs direkt från Storbritannien. Kronoberg, slottsruin på en holme i Helgasjön, n, pip Växjö. Efter K. slott har länet fått sitt namn.