Kun flyttar om vintern s. ut. De gamla stannar vanligen kvar. K. lever av ripor, gäss, harar o.d. Kungälv (fordom Kongahälla), stad vid Göta älv, s. Bohuslän n. om Göteborg. 4 988 inv. 1956. Glasbruk. Göteborgs kexfabrik. K. var under forntiden Norges största handelsstad. Den förstördes emellertid av venderna år 1165 och återfick sedan aldrig sin förra betydelse. Nära staden på en klippa i Göta älv finns ruinerna av Bohus slott. Kungörelse, offentligt meddelande. Kungl. K. är en författning som utfärdas av Kungl. Maj:t, vanligen utan riksdagens hörande. Kunlun-shan, se Kuen-lun. Kunskapsteori', den gren av filosofin, som svss-lar med den mänskliga kunskapens principiella förutsättningar och omfattning. Kuo-min-tang, ”folkpartiet”, kinesiskt parti, grundat av Sun Yat-sen, med radikalt nationalistiskt program. Under marskalk Chiang Kai-sheks ledning utvecklade sig K. i konservativ riktning. Det var fram till 1949 det ledande politiska partiet i Kina. Under 2:a världskriget spelade K. en avgörande roll för motståndet mot japanerna. Efter kriget tedde K. motståndet mot kommunisterna. F.n. (1956) besitter K. under Chiang Kai-shek endast Formosa jämte en del småöar, medan det kinesiska kommunistiska partiet under Mao Tse-tung behärskar folkrepubliken Kina. Kuo'nio, stad i Savolaks. Finland. 36 166 inv. 1954. Residensstad i Kuopio län. Mellersta Finlands kommersiella huvudsäte. Turistort. Kuo'pio län. finskt län. omfattande n. delarna av Karelen och Savolaks. 35 802 km2. 482 400 inv. 1953. Kupé, heltäckt vagn, där dock chaufförens el. kuskens plats är helt öppen; avdelning av järnvägsvagn. Kupe'ra. avskära, taga av (i kortspel); avhugga svansen på hästar, hundar etc. — Terräng med tätt liggande mindre höider kallas k u p e' r a d. Kuni'do, se Cunido. Kunletf, en sång med skämtsam, ofta satirisk karaktär. Kupning, uppkastande av iorden kring stiälken på en växt. K. används framför allt vid potatisodling och utförs med årder. Kupo'l, ett slags vanligen halvklotformigt, välvt tak. Kupolgrav består av en rund kammare med välvt tak och en avlång ingångskorridor. K. förekom särskilt i den egeiska kulturens område (Grekland. Kreta) under bronsåldern. Den mest bekanta K. är den så kallade Atreus’ skattkammare i Mvkene. Kupong', till aktier el. obligationer hörande anvisning på vinst el. ränta, mot vars avlämnande till betalning förfallen vinst el. ränta erhålls; avskiljbar del från kort eller häfte. Ku'priföreningar, föreningar av tvåvärdig koppar*. Kuurin, A. I., 1870—1938, rysk författare, som skrivit utpräglat realistiska romaner (Gropen). Kunrft, röd kopparmalm, bestående av koppar-oxidul. Ku'proföreningar, föreningar av envärdig koppar*. Kur, se Cour. Ku'ra, huvudflod i ö. Kaukasien, utmvnnande i Kaspiska havet s. om Baku, 135 mil lång. Övre loppet går igenom trånga klyftdalar, nedre loppet omges av slättland. Kurage [-a'sj], fr. courage, mod. Kurant', gångbar, gällande; frisk, kry. Kura'tor. En K. är i stort sett detsamma som god man. — K. används numera som beteckning på person, som har att bevaka annans rätt och härvidlag bistå med råd och dåd. — K. är även titel 694 på ordföranden för en nationsförening vid universiteten. Jfr Socialkurator. KuFbits, se Flaskkurbits och Pumpa. Kurder, ett iranskt folkslag, som bebor Kurdistan. 2,5 milj. Muhammedaner. Kurdista'n, beteckning för det av kurder befolkade området i s. Armenien och n. Mesopotamien omkring Tigris' källfloder. K. ingår i Iran, Irak och Turkiet. Kurderna har under senare år vid upprepade tillfällen sökt upprätta en autonom stat. Kure, stad på Honshu, Japan, s. om Hiroshima. 231 000 inv. Krigshamn. Kure'ra, bota. Kurfurste, de furstar i det Tyskromerska riket, vilka ägde rätt att delta i kunga- el. keisarvalen. Enligt den s.k. gvllene bullan, som utfärdades av Karl IV 1356, tillkom denna rätt furstarna av Bran-denburg, Böhmen och Sachsen, pfal/grevskapet vid Rhen samt ärkebiskoparna av Köln. Mainz och Trier. Bayern blev kurfurstendöme 1623, Hannover 1692 och Hessen-Kassel 1803. Kurfurstevärdigheten avskaffades 1806. Kurhus, äldre namn på sjukhus för patienter, lidande av könssjukdomar. Kuria'!stil, se Kanslistil. Ku'rian, sammanfattande namn på de centrala påvliga ämbetsverken, vilka i allmänhet leds av kardinaler. Kuri'lerna. den mellan japanska ön Yezo och Kamtjatka liggande öbågen. Mestadels av vulkanisk natur med ett 20-tal ännu verksamma vulkaner. Ca 15 000 inv., däribland 4 400 aino — många öar är obebodda, öarna tillhörde tidigare Japan men avträddes 1945 till Ryssland. Stödpunkter för ett givande fiske. Kuriosite't, sällsynthet, märkvärdighet, föremål, som framkallar nyfikenhet. — Kurio'sum, märkvärdighet. Kuri'r. ilbud. ridande bud, sänt i viktiga ärenden. Kurisches Haff Fko'-1, grund bukt i sö. delen av Östersiön, nö. Tvskland. 1 620 km2. Jfr Haff. Kuriös, egendomlig, löjlig, konstig. Ku'rland, den sydligaste av östersjöprovinserna. Tillhörde till största delen Lettland, till en mindre del Litauen. Kuronafkin, A. N., 1848—1925, rysk general, krigsminister 1898—1904. Under rysk-jananska kriget var K. överbefälhavare men måste träda tillbaka efter nederlaget vid Mukden 1905. Kuro Sivo el. K u r o s h i o (”Svarta strömmen”), varm havsström i Stilla oceanen, som flvter från Japanska öarna mot Nordamerikas v. kust. Kurs. — 1. Det pris, till vilket ett värdepapper (aktier, obligationer, sedlar m.m.) vid ett visst tillfälle kan erhållas. K. anges ibland i förhållande till (i procent av) det nominella värdet. När kursvärdet är Jika med nominella värdet, står papperet i pari. — 2. Ett pappers- el. skiliemvnts värde omräknat i ett annat lands mynt. Jfr Växelkurs. Kursi'v. — 1. Trycktyp, som lutar något åt höger (ex. kursiv). — 2. Läsning utan föregående förberedelse, särskilt i fråga om översättning; hastig genomläsning. Kursk. — 1. Förvaltningsområde i mellersta Ryssland, RSFSR. 54 800 km2. 3,1 milj, inv., 1939. —■ 2. Huvudstad i K. 1. 120 000 inv. Livlig industri och handel. Kurtage rkorta'sj], se Courtage. Kurti's, flyktig uppvaktning, flört. — Kurti-sa'n, demimonddam. — Kurtise'ra, uppvakta, flörta med. — K u r t i s ö' r, fruntimmerskarl. Kurva. — 1. Mat. Kroklinje. Jfr Analytisk geometri. — 2. Krökning på en väg, en järnvägslinje e.d. Denna krökning mäts med tillhjälp av radien i den cirkel, av vilken båglinjen kan anses utgöra en del. Denna radie, kurvradien, får på en livligt tra