Kvi högsta strängen (e-strängen) på en violin; parad vid fäktning. Kvintero'n, avkomling av vit och kvarteron*. Kvintessens [-angs'], det väsentliga i en sak. I ordagrann översättning betyder K. det femte grundämnet* (elementet), i vilken betydelse det används t.ex. av alkemisterna. Kvintett', tonstycke för fem (instrumentala el. vokala) stämmor. Kvintile'ra, drilla, småsjunga. Kvintillio'n, en miljon upphöjt till fem = 1030. I Frankrike och en del andra länder är K. en miljard miljarder = 1018. Kvirina'len, se Quirinale. Kvitfen (Cydo'nia vulga'ris), till familj Rosaceae hörande buske el. träd, som har ljusröda blommor och gula, äpplelika frukter, av vilka bereds sylt, marmelad o.d. K. odlas framför allt i Medelhavsländerna men även i det övriga Europa. Man använder ofta K. som grundstam för ympning av päron. kvkm, kvm, kvmm, förkortning för kvadratkilometer, kvadratmeter, kvadratmillimeter. Numera används oftast km2, m2, mm2 osv. Kvot. Med kvoten mellan två tal förstås det tal, som erhålls, då det ena talet divideras med det andra. K. är alltså resultatet av en division. Kvotlagen, i vanligt språkbruk benämning på en lag i USA av 1921, som avser att reglera invandringen. Jfr Emigration. Kvä'kare, en religiös riktning, som grundlädes i England av George Fox (1624—91). K. ans^t sig till en del äldre religiösa samfund och hade till en början en tämligen överdriven och exalterad karaktär. Senare organiserades rörelsen i mera fasta former. K. utmärks framför allt av opposition mot all kyrklig auktoritet och även mot statens fordringar, i den mån dessa ansågs strida mot religiösa ideal. I tillämpning av den bibliska kristendomen är K. ovanligt konsekventa. De vägrar att göra krigstjänst, behåller hatten på vid hälsning och kallar alla människor du, eftersom alla människor inför Gud har lika stor betydelse etc. De bibehöll länge en ålderdomlig klädedräkt, fri från prydnader. K. utsattes på 1600-t. för hårda förföljelser. En del anhängare av K. fann en tillflyktsort hos William Penn i Nordamerika, där de befolkade den nuvarande staten Pennsylvania. Så småningom har K. mera anpassat sig efter samhällslivets fordringar. Anhängarna uppgår nu till ca 150 000. De har utfört ett storartat arbete för bl.a. fångvårdens förbättring, negerslaveriets upphävande, lindrande av nöden efter de båda världskrigen etc. K:s organisationer i England och USA erhöll Nobels fredspris 1947. Kvä'ner, ett i en del äldre källor omtalat folk, boende s. om Finnmarken. K. blev sedermera en norsk benämning på de till Norge inflyttade finnarna. Kvänum, municipalsamhälle på Västgötaslätten, 2 mil sv. om Skara. 674 inv. 1955. Kväve (lat. nitroge'nium) gasformigt grundämne. Vanlig, torr luft håller omkring 4/5 kväve och Vs syre i blandning. Kem. tecken N. Atomnummer 7. Atomvikt 14,008. Atomvärde 2, 3 el. 5. K. är obetydligt lättare än vanlig luft. — K. kan genom stark avkylning och sammanpressning förtätas till en vätska (kokpunkt —196°). Kväve är en kemiskt in-different gas, som under normala förhållanden ej kan bringas att inverka på andra ämnen. Med tillhjälp av den elektriska ljusbågen kan dock K. fås att direkt förena sig med syre. Härpå grundar sig framställningen av s.k. norgesalpeter [Ca(NO3)2]. Att djur kvävs i K.-gas beror endast på frånvaron av syre, ej på någon giftig egenskap hos K. — K:s viktigaste förening med väte är ammoniak [H3N], 698 Av kvävets syreföreningar märks kväveoxidul [N2O] el. lustgas och K.-pentoxid [N2O5], vilken motsvaras av syran salpetersyra [HNO3]. Salpetersyrans salter kallas nitrat. Även med saltbildarna ingår kväve föreningar t.ex. klorkväve [NC13], en explosiv, oljeartad, gul vätska. —■ Förutom i luften, varest K. finns i fritt tillstånd, förekommer K. i naturen i form av nitrat i chilesalpeter samt ingår vidare i många till växt- och djurriket hörande ämnen, särskilt äggviteämnen. På grund av K:s oförmåga att förena sig med andra ämnen kan växterna i regel ej uppta K. ur luften utan måste ha tillgång till K.-föreningar i jorden. Jfr Kväveindustri. Kvävebakterier utgör en grupp mikroorganismer, som äger förmåga att uppta och binda luftens fria kväve och överföra detta i organiska föreningar. De lever i jorden och i rötterna av vissa växter, t.ex. i ärtväxternas rotknölar. Jfr även Salpeterbakterier. Kväveindustri. På senare årtionden har en viktig industri utvecklat sig, vilken grundar sig på metoder att binda luftens kväve vid olika ämnen. Den av Birkeland och Eyde uppfunna 1 j u s b å g s-processen grundar sig på att kväve i elektrisk ljusbåge förenar sig med syret till kväveoxid, vilken sedan vidare överförs till andra föreningar. K a 1 k-kväveprocessen, som utvecklats av Frank och Caro, grundar sig på att kalciumkarbid vid hög temperatur binder luftkvävet till kalciumcya-namid. Ammoniakprocessen, som utformats av Haber, bygger på en direkt förening av vätgas och kväve med hjälp av katalysatorer vid hög temperatur och högt tryck. Den senare metoden spelar den viktigaste rollen, medan däremot Ijus-bågsprocessen numera knappast används. Kväveindustrin har fått en oerhörd betydelse för jordbruket samt är även av betydelse för framställning av råmaterial för sprängämnesindustrin. Världs-prod. av kvävegödselmedel var 5,2 milj, ton 1954. Kväveoxidul, se Lustgas. Kvävgasbehandling, insprutande av kvävgas i lungsäcken mellan lungan och bröstväggen. Härigenom bringas lungan att sammandra sig och den deltar sedan ej i andningen utan får vila. K. används vid lungtuberkulos. Kvävgasen uppsugs mycket långsamt. Patienten får dock med jämna mellanrum infinna sig för påfyllning. Numera inspru-tas luft — då denna till 4/5 består av kvävgas, som kvarstår sedan syre uppsugits. Ky., förkortning av Kentucky. Kybe'Ie el. Cy'bele, en mindreasiatisk gudinna, se Korybanter. Kyff'häuser [-håjser], bergås i mell. Tyskland med den bekanta Barbarossagrottan. Jfr Fredrik, romerska kejsare. Kykla'derna, se Cykladerna. Kyk'Iiska skalder, Ky'kliker, Cykliska skalder, sammanfattande namn på de forngrekiska skalder, som under de närmaste århundradena efter de ho-meriska dikternas spridning (ungefär 750—550 f.Kr.) skrev episka dikter efter dessas förebild. Kyklop, se Cyklop. Kyklo'piska murar, se Cyklopiska murar. Kylanordningar. För en mångfald olika ändamål krävs särskilda K. Det enklaste sättet att ernå av-kylningen är att använda is. På grund av den värmemängd, som binds vid isens smältning, håller sig temperaturen under hela den tid smältningen pågår konstant vid noll grader. I moderna kylmaski-ner, t.ex. i den av svenskarna von Plåten och Muntes uppfunna kylmaskinen, betjänar man sig av det förhållandet, att värme binds, då en vätska avdunstar. Temperaturnedsättningen erhålls i denna maskin därigenom, att ammoniakgas, som kondenserats till ammoniakånga, får avdunsta. I andra kyl-maskiner används exempelvis svaveldioxid el. kol