699 dioxid. Ett tredje sätt att åstadkomma kylverkan erbjuder det förhållandet, att värme binds, då gaser får utvidga sig. Enligt denna princip framställs exempelvis i Lindes köldmaskin flytande luft. Då en fast kropp löser sig i en vätska åtgår värme. Härpå grundar sig användningen av de s.k. köldblandningarna. I alla de fall, då en kropp el. ett rum skall hållas vid lägre temperatur än omgivningen, är det nödvändigt att tillse, att det skils från omgivningen genom värmeisolerande material, så att värme i så ringa grad som möjligt tillförs. Kylare, se Bil och Förbränningsmotor. Kylberg, Carl, 1878—1952, målare, utbildade med stöd av gamla mästare som Tizian och Rembrandt en romantisk färgkonst med djärvt förenklade, ofta vagt antydda former. Kylknölar, se Frostknölar. KylFer, skyddande läderrock, förr använt av krigsmän antingen under rustningen el. utan rustning. Kylskador, se Förf rysning. Kylskåp, se Kylanordningar. Kyma. Ky'ma, kymation, ett i den grekisk-doriska byggnadsstilen förekommande bladornament. Kymm'ene älv, finskt vattendrag. Utgör avlopp för Päijänne m.fl. sjöar; utmynnar i Finska viken. Viktig timmerflottningsled. Kymosi'n, se Löpe. Kym'rer, se Kelter. Kymriska språket, ett keltiskt språk, som ännu talas i Wales, England. Ky'mus, beteckning för den tunnflytande massa, i vilken födan övergår i magsäcken innan den förs vidare till tunntarmen. Kyn'del (Saturej'a horten'sis), en kryddväxt från Medelhavsländerna. Kyndelsmässa [tjyn'-] firas till minne av Jesu frambärande i templet på den söndag, som infaller närmast fyrtionde dagen efter jul. Ky'niska skolan, se Cyniska skolan. Kyo'to, se Kioto. Ky'pert, vävnad med snedgående ränder, beroende på trådarnas anordning. Kypfärgämnen kallas vissa färgämnen, som under inverkan av reduktionsmedel blir färglösa och kan lösas i alkalisk vätska (kyp). Man doppar tyget i vätskan och låter det hänga i luften, då färgämnet oxideras och återtar sin färg. Ky'pra, sköta om viner lagrade på fat. Från ordet K. stammar ordet kypare. Kyprus, Cyprus, lat., Cypern*. Kyrass', ursprungligen beteckning för en ryttares rustning, senare för endast bröst- och ryggharnesk. — Kyrassiä'rer, tyngre kavalleri. Kyrilfos, se Cyrillos. KyrenaFska skolan, en filosofisk riktning, som grundlädes av Sokrates’ lärjunge Aristippos från Kyre'ne. K. ansåg, att man borde sträva efter största möjliga summa av njutningsfyllda ögonblick i livet. Åskådningen är besläktad med epikuréernas. Ky'rie elefson, ”Herre förbarma dig”, ett inom de katolska kyrkornas gudstjänst förekommande bönerop. KyrilHska alfabetet är uppkallat efter Kyrillos (se Cyrillos). Det utvecklades på 800-talet ur det grekiska alfabetet. Ur K. har sedan det ryska alfabetet uppstått. Kyr KyrilFos, se Cyrillos. Kyrkesund, municipalsamhälle i Klövedals kommun 2 mil n. om Marstrand, s. Bohuslän. 269 inv. 1955. Kyrklund, Willy, f. 1921 i Helsingfors, författare till en rad korta romaner och moderna sagor. Kyrkoadju^kt, se Pastorsadjunkt. Kyrkoböcker el. ministerialböcker. Enligt 1946 åis folkbokföringsförordning skall i varje församling föras församlingsbok, församlingsliggare, bok över obefintliga, inflyttningsbok, födelse- och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok samt död- och begravningsbok. Därjämte skall föras vissa register m.m. Kyrkofonden förvaltas av statskontoret. Från K. utbetalas pensioner till präster m.m. K. bildades 1910. Kyrkofrid, hos de gamla germanerna en särskild frid för kyrkan och dess omgivning. I vår strafflag stadgas även straff för störande av K. Kyrkofullmäktige skall finnas i församlingar med mera än 1 500 inv. Finns ej K. utövas församlingens beslutanderätt av kyrkostämma. K. väljs för 4 år. Kyrkofäder, benämning på framstående kyrkliga personligheter i den äldsta kristna kyrkan. Den katolska kyrkan har noggrant bestämt vilka den räknar som K. Inom de protestantiska kyrkorna är gränsen mera svävande. Bland K. märks Clemens av Alexandria, Origenes och Tertullianus (vilka på grund av bristande renlärighet av katolska kyrkan ej räknas som K.) samt Ambrosius, Augustinus, Cyprianus, Hieronymus, Gregorius den store m.fl. Kyrkohandbok, handbok rörande former för gudstjänst och kyrkliga förrättningar m.m. Den nu gällande antogs på kyrkomötet 1941. Kyrkoherde, se Prästval. Kyrkohistoria, vetenskapen om den kristna kyrkans utveckling, utgör en del av religionshistorien. Kyrkolag. Gällande K. daterar sig från år 1686. Den innehåller bestämmelser om kyrkan såsom organisation och såsom statskyrka. Kyrkomusik, i vidsträckt bemärkelse all musik med religiös syftning; i inskränkt bemärkelse den till den kyrkliga ritualen hörande musiken. På Karl den stores tid blev orgeln det vanligaste kyrkoinstru-mentet. På 600-t. utformades en för hela västerländska kyrkan gemensam ritualsång (den gregorianska sången). Bland mästare på kyrkomusikens område må nämnas framför allt Palestrina, Bach och Hän-del. Kyrkomöte, en församling representerande den svenska kyrkan, som sammanträder vart femte år el. oftare, om regeringen sammankallar. Ombud är dels genom elektorer utsedda lekmän, dels prästerliga ombud, som dels är självskrivna (biskoparna), dels väljs av stiftens prästerskap. Ärkebiskopen är självskriven ordförande. K:s samtycke fordras för ändring el. upphävande av kyrkolag, och K. äger för övrigt att göra framställningar till regeringen i kyrkliga frågor. Jfr Ekumenisk. Kyrkoplikt, ett straff, bestående i avbön inför församlingen el. prästen. K. avskaffades 1855. Kyrkoråd skall finnas i varje församling. K. har till uppgift att bl.a. tillsätta och avskeda andra underordnade befattningshavare vid kyrkan än organist, kyrkosångare och klockare, att vårda församlingens för kyrkliga ändamål avsedda egendom samt att förbereda ärenden, som skall behandlas på kyrkostämma el. av kyrkofullmäktige. Kyrkoherden el. i vissa fall annan präst är självskriven ordförande i K. Kyrkoslaviska, fornbulgariska, det slaviska språk, till vilket bibeln översattes av de första slaviska missionärerna. Detta har senare blivit det ortodoxa