7i5 La'os, sedan 1946 autonomt kungadöme inom f.d. Franska Indokina. 236 800 km2. 2 milj. inv. 1955. Huvudstad Vientiane, 20 000 inv. 1953. — L. blev medlem av FN 1955. La'o-tse', 604—507 f.Kr., kinesisk filosof, samtida till Kon-fu-tse. Hans åskådning, som även benämns taoism, är i hög grad mystiskt betonad. Tao är vägen, det rätta, varandets princip, men samtidigt även det, varur allt stammar och till vilket allt återvänder. L:s åskådningar sammansmälte sedermera med folkreligiösa föreställningar, med tro på andar, besvärjelser, trolldom o.d. Så utvecklades L:s läror till en folkreligion, som fått ca 30 milj, anhängare i Kina. La Paz, stad i republiken Bolivia, vid foten av berget Illimani i en dalgång, 3 700 m ö.h. 321 063 inv. 1950. Tennverk, säte för regeringen. Lapida'rstil, sten stil, litterär stil, som i korthet och kärnfullhet söker likna de romerska stenin-skrifterna. La'ms, silvernitrat, se Silver. La'pis Ia'zuli, lasurFt (lasursten), ett blått mineral, som förekommer i Asien och används till prydnadsföremål och smycken. Laplace [-plass'], P. S. de, 1749—1827, fransk astronom, upphovsman till teorin om vårt solsystems uppkomst ur en gasnebulosa, en teori, som också benämns den Kant-Laplaceska, emedan den tyske filosofen Kant tidigare framställt en liknande teori. La PIa'ta. — 1. Rio de la Plata (”Silverfloden”), egentligen namn på en gemensam, väldig mynningsvik, jordens bredaste, för floderna Paranå och Uruguay, på Sydamerikas ö. kust. L. är synnerligen grund. Dess ytvidd är omkring 35 000 km2, dess längd omkring 370 km och dess bredd intill 200 km. — 2. Huvudstad i provinsen Buenos Aires, Argentina, belägen vid L. 1. 325 165 inv. 1951. Universitet. Staden hette 1952—55 Eva Perön. La PlaTastaterna, benämning på de sydamerikanska republikerna Argentina, Paraguay och Uruguay. Lappar (finska ”lappaan”, ströva omkring), sa-mer, en folkstam, utbredd över Kolahalvön, n. Finland, n. Sverige ned till Härjedalen och n. Norge (ca 33 000 sammanlagt). Deras ursprung är föga utrett. Man anser dem besläktade med mongoliska rasen. Möjligen är de en återstod av en gammal ras, som vid istidens slut från ö. Europa följt den vikande isen mot n. Deras ursprungliga språk finns endast bevarat i några ortnamn. De talar på olika sätt ombildad finska. Till utseendet är de i allmänhet brunögda, svarthåriga och kortskalliga samt har breda kindknotor men smalt hakparti. Kroppslängden är liten, omkring 160 cm. En del L. har övergått till bofast levnadssätt. Många lever som nomader av sina renhjordar, liksom deras förfäder sedan årtusenden. De vandrande lapparna har bättre än de bofasta bibehållit sin egenart. Lapparnas antal i Sverige var 10 000 år 1945. Renantalet var 1930 omkring 278 000. — L. är befriade från värnplikt, men barnen har skolplikt. Lapp'eenranta, se Villmanstrand. Lappfogde, en ämbetsman i de nordligaste länen, vilken det åligger att i olika hänseenden verka för tillgodoseende av lapparnas bästa samt tillse att gällande lagar för renskötsel m.m. efterlevs. Lappförsamling, tidigare fyra icke-territoriella jämtländska församlingar, i vilka endast lappar var skrivna. Lapnhund påminner om jämthund men är mindre och har längre päls. L. är till färgen svart el. mörkbrun, ibland vit. Lappland. — 1. I mera allmän betydelse hela det av lappar befolkade området i n. Skandinavien, n. Finland och n. Ryssland. — 2. I mera inskränkt Lap mening det svenska Lappland, Sveriges nordligaste landskap. 109 684 km2. 135 053 inv. 1955. Upptar de inre och västra delarna av övre Norrland, från Ångermanland och Jämtland i s. till Sveriges gränsälv mot Finland, Muonio älv, i n. L. genomdras av de stora norrlandsälvarna med Ångermanälven i s. och Torne älv i n., vilka alla genomflyter stora fjälldalsjöar (Malgomaj, Storuman, Hornavan, Saggat, Lulevattnen, Torneträsk m.fl.), innan de lämnar fjällområdet, varefter de med starkare fall strömmar genom skogslandet. Fjällområdet upptas till det mesta av skiffrar och eruptiv-bergarter, som ingår i den stora skandinaviska bergskedjezonen med dess veckningar och överskjutningar. Fjällkedjans ö. rand markeras i allmänhet av en brant avslutning, som utgör fronten av de mot ö. överskjutna bergmassorna. De högsta fiällen, 2 000 m och något mera, finns mellan Kvikkjokk och Torneträsk (Sarjek och Kebnekai-se). Där, liksom i Sulitelma, förekommer också de största och talrikaste glaciärerna. Björkskogsgrän-sen ligger i allmänhet på 600—700 m höjd, barrskogsgränsen 100—150 m lägre. Ungefär hälften av fjällområdet når över trädgränsen. Ö. om fjällen, som upptar ungefär en tredjedel av L:s bredd, vidtar det stora skogs- och myrlandet, inom vars norra del dock enstaka fjäll höjer sig över skogsgränsen (ex. Gällivare-Dundret). L:s klimat är i v. påverkat av Atlantens närhet och har i de högre fjälltrakterna därför en riklig nederbörd samt mindre stränga vintrar. Ö. om fjällen är däremot klimatet utpräglat kontinentalt med ringa nederbörd (300—500 mm), låga vintertemperaturer (ända ned till —50° C.) och varm högsommar (ända upp till 4- 30° C. och mera). Medeltemperaturen för januari är för ö. L. 12—15° kallt och för juli 12—14° varmt. Sädesodling går i ö. L. ända upp mot Torne älv, i s. L. i gynnsamma områden även inom det egentliga fjällområdets dalar. Tiden mellan sådd och skörd är i n. L. anmärkningsvärt kort (omkring 2 månader), beroende på ljustillgången. Solen är i Gällivare oavbrutet uppe över horisonten fr. 5 juni till 12 juli och i Vittangi, vid nordgränsen för sädesodlingen, ett par veckor längre. Boskapsskötseln är i L. en viktigare näring än åkerbruket. Jakt och fiske spelar också en stor roll i hushållningen samt för lapparna renaveln. I n. L. finns ett flertal betvdande järnmalmsfält, bland vilka Kiruna och Gällivare malmberg är föremål för stor brytning. Vid norska gränsen ligger Nasa-fjälls gamla silvergruva, sedan länge nedlagd. Av befolkningen var omkr. 10 000 lappar 1945 och omkr. 30 000 finsktalande. Huvudorter: Åsele, Vilhelmina, Arvidsjaur, Jokkmokk, Gällivare. Städer: Kiruna, Lycksele. Lannmark. — 1. Benämning på den del av n. Skandinavien, vilken tidigare huvudsakligen innehades av lappar. — 2. Fem vidsträckta områden, nämligen Åsele, Lycksele, Pite, Lule och Torne L., samtliga belägna i Lappland. Lappmarkslagen, en för Lappland tidigare gällande särskild skogslag, som föreskrev att skog ej fick avverkas utan utsyning och stämpling av skogs-tjänsteman. Den har i 1948 års skogsvårdslag ersatts av särskilda bestämmelser om s.k. svårför-yngrad skog. Lannmes (Pa'rus cinc'tus), mesfågel med gråbrun översida samt vit undersida, som förekommer i n. Europa och Asien. Lapn'o, socken i Vasa län, Finland, vid älven med samma namn. Under finska kriget anföll Ad-lercreutz och von Döbeln här rvssarna, som drog sig tillbaka mot Alavo (14 juli 1808). Lanporörelsen, en mot kommunismen speciellt riktad reaktionär våldsrörelse, som uppstod 1929 i Österbotten, Finland, efter politiska sammanstöt