Lap ningar med kommunister i Lappo. Ledare var bonden Kosola. Rörelsen vann snabbt anhängare och iscensatte bortförande av politiskt misshagliga individer (skjutsningar). Under trycket av L. stiftades undantagslagar mot kommunismen. Därefter började L. vända sig även mot socialdemokraterna. Stämningen blev alltmera upphetsad. Tre mord begicks. Under medverkan av generalstabschefen Wallenius utsattes förutvarande presidenten Ståhl-berg för skjutsning. Så småningom uppstod opposition och rörelsen började gå tillbaka. Efter ett försök till uppror (Mäntsäleupproret) år 1932 upplöstes L. Den uppstod i ny form under namn av Fosterländska folkrörelsen, vilken även hade en svenskfientlig inriktning. 1944 förbjöds partiet ånvo. Lapp-porten, ett fjällpass, 12 km sö. om Abisko, som är synligt på långt avstånd som en halvcirkel-formig utskärning i fjällranden. Lapp'ri, småsaker, strunt, bagatell. Lappsjuka, folklig benämning på en form av neurasteni, med nedslagenhet, folkskygghet m.m., som särskilt uppstår hos personer från s. Sverige, om de alltför länge vistas för sig själva i n. Sverige. Lappsparv (Calca'rius lappo'nicus) hör till fältsparvar. Den är tecknad i svart, brunt och vitt. Flyttfågel, som allmänt häckar i Sveriges fjälltrakter. Lappuggla, se Nattugglesläktet. Laps'kojs, stuvning av oxkött och potatis. Lan'sus, lat., fel, förbiseende. — L. c a' 1 a m i, skrivfel. — L. 1 i n' g u a e, språkfel, felsägning. Lapu'ta, namn på en flygande ö i Swifts ”Gulli-vers resor”. L. används som beteckning på ett samhälle med bakvänd styrelse. L’Archevèque [larsjövä'k], P. H., 1721—78, fransk bildhuggare, från 1755 verksam i Stockholm. L:s mest bekanta arbeten är G u s t a v TI Adolfs ryttarstod, som L. dock aldrig hann fullborda, samt Gustav Vasa, staty framför Riddarhuset. La'rer, i det gamla Rom som gudomligheter dyrkade ättefäder. Jfr Penater. Larghetto, se Largo. Lai^go, it., mus., långsamt. — Larghetto el. largetto, tämligen långsamt. Largo Caballero, se Caballero. La'rissa. — 1. Stad i Tessalien, ö. Grekland. 43 163 inv. 1940. Strategiskt viktig knutpunkt för flera vägar. — 2. Forntida eolisk stad vid Hermos-floden, ett av sätena för den helleniska kulturen i Mindre Asien. Vid tiden för Kristi födelse var L. ödelagt. — I början av 1900-t. företogs utgrävningar vid L. under svensk ledning, varvid gjordes värdefulla fynd. Larmoyant [-moajar)'], fr., känslofull, gråtmild. Jfr Comédie larmoyarite. La Rochefoucauld råsjfokå'1, F., hertig de, 1613—80, fransk skriftställare, deltog i intrigerna mot Richelieu och i Frondens uppror. L. var under senare delen av sitt liv en av de ledande inom Frankrikes litterära kretsar. Hans mest berömda arbete är Les Maximes, där han framträder som en skarp satiriker. För L. står det egna [-intresset som grunden till även en människas dygder. L:s stil är sällsynt klar och uttrycksfull. La Rochelle [laråsjäll'], stad vid Atlanten, v. Frankrike. 48 000 inv. 1946. Livlig handels- och sjöfartsstad. God hamn. Starkt befäst. La Rocque [laråck'], Franpois de, 1887—1944, fransk greve, militär och politiker, en av parfymfabrikanten Cotys skyddslingar. L. blev 1929 ledare för Croix de Feu. 1941 blev L. medlem av na-tionalrådet i Vichy. Larousse [-os'], P., 1817—75, fransk läroboks 716 författare. L. utgav bl.a. flera encyklopedier, som fortfarande utgår i nya upplagor. Larsmässan, marknad, som förr firades den 10 aug., St. Laurentius dag. Larsson. — 1. Markus L., 1825—64, landskapsmålare, studerade i Düsseldorf och Paris, där han vann stora framgångar. Besökte även London och S:t Petersburg m.fl. ställen. L. är den mest utpräglade romantikern inom svenskt måleri; han har valt sina flesta motiv från den svenska vildmarksnatu-ren. Till hans berömdaste tavlor hör Vattenfall i Småland, Skeppsbrott vid bohuslänska skärgården. — 2. Liss Olof L., 1838 —96, riksdagsman, invald i andra kammaren 1866. L., som var en skicklig debattör, blev snart en av lantmannapartiets främsta krafter och erhöll en mängd uppdrag. Under 1880-t. gjorde sig L. till förkämpe för protektionismen och övergick mer och mer åt höger. Vid 1890 års val till andra kammaren föll L. igenom men invaldes s.å. i första kammaren, där han tillhörde den protektionistiskt konservativa gruppen. — 3. Jacob L., 1851—1940, v. häradshövding, politiker, ledamot av andra kammaren 1903—08 och av första kammaren 1911—14 samt 1917—28. 1911—14 var L. även sjöminister i Staaffs andra ministär. Han var den förste civile innehavaren av denna ministerpost. Ursprungligen liberal övergick L. 1920 till socialdemokratiska partiet. — 4. Carl L., 1853—1919, konstnär, studerade vid Konstakademin och vistades i Paris under olika perioder men bosatte sig i Sverige 1891, först i Stockholm, sedan i Sundborn, Dalarna. Från Paristiden stammar en serie impressionistiska oljemålningar (Oktober, November). Under denna tid var L. mycket verksam som illustratör (V. Rydbergs ”Singoalla”). Hans första dekorativa uppgift var Renässansen, Rococon och Den moderna konsten i Fürstenbergska galleriet, Göteborg. Berömda är hans stora freskomålningar i Nationalmusei trapphall med motiv från den svenska konstens historia. Han har även dekorerat Operans foajé. Synnerligen populära har hans bilder från hemmet i Sundborn blivit (M o r), ofta utförda i akvarell. L. var även uppskattad som porträttkonstnär. Hans konst, som är starkt linjebeto-nad, är mycket personligt präglad med en utpräglat humoristisk läggning. Han arbetar vanligen med Husa, klara färger. — 5. Hans L., 1862—1944, professor i filosofi i Lund 1901—27, medlem av Svenska akademien från 1925. Utom filosofiska arbeten utgav L. essäsamlingarna Studier och meditationer. Reflexioner för dagen, diktsamlingen På vandring och romanen Hemmabyarna m.m. Hans populärfilosofiska arbeten intar i allmänhet en mellan ytterlighetsåsikter medlande ståndpunkt. — 6. Victor L., 1869—1950, socialdemokratisk politiker, medlem av andra kammaren 1903—33, av första kammaren från 1933, kommunikationsminister 1924—26. — 7. Carl L. i By, 1877—1948, lantbrukare i Dalarna, författare. Flertalet av hans diktsamlingar och romaner förhärligar lantlivet, särskilt i hans hembygd. — 8. Leon. L., 1883—1922, författare, utgav diktsamlingar samt prosaberättelser. Bland diktsamlingarna märks En dåres visor och Hatets sån ge r. Med Samhällets fiende gjorde han ett angrepp på ungsocialisterna, vilka han tillhört. — 9. Sam L., 1883—1945, folkfrisinnad politiker, socialminister i Ekmans ministär 1930—32 och från 1935 generaldirektör för Riksförsäkringsanstalten. L. tillhörde första kammaren från 1933 såsom representant för folkpartiet. — 10. Yngve L., f. 1881, kommunalman. Är 1924 blev L. borgarråd för administrativa roteln i Stockholm. 1940—46 var L. borgarråd för stadsbyggnadsroteln. L. uteslöts ur socialdemokratiska partiet 1915 på grund av akti