7*7 vism. — 11. Oscar L., f. 1880, folkskollärare, socialdemokratisk kommunalpolitiker, medlem av stadsfullmäktige i Stockholm 1912—50, av första kammaren 1919—20. Från 1920 borgarråd för un-dervisningsroteln, 1940—46 för kulturroteln. Fil. hed.-dr 1936. — 12. Lars-Erik L., f. 1908, kompositör, dirigent vid Radiotjänst från 1937, professor vid Musikhögskolan 1947. L. har skrivit symfonier (Pastoralsymfonien), kammarmusik, sånger m.m. och räknas som ett ledande namn inom den svenska tonkonsten. L’art nouveau [la'r novå'], fr., ”den nya konsten”, beteckning på en stilriktning i Frankrike omkring år 1900. Motsvarar den tyska Jugendstilen. Vart pour Fart [la'r por la'r], fr., ”konsten för konstens skull”, term, framhållande att konsten ej bör användas i moraliskt tendenssyfte el. odlas med tanke på ekonomiska fördelar utan enbart tjäna det sköna i och för sig självt. Detta krav uppställdes särskilt ivrigt av den franske diktaren och kritikern Th. Gautier. Larv benämns i regel ungdomsstadier hos ett flertal ryggradslösa djur. Larvborstsvansar är en ordning 5—6 mm långa insekter av gruppen Apterygota. Huvudet bär långa, smala antenner, bakkroppen borstlika, förkrympta extremiteter och i spetsen två långa, ledande svansborst. L. har bitande mundelar och saknar ögon. De anträffas ofta under stenar och lever av multnande ämnen. Larvdödare, larvödare el. larvmördare (Caloso'-ma) är ett släkte skalbaggar som hör till jordlöpar-familjen. L. lever av fjärilslarver och gör stor nytta genom förtäring av skadliga sådana. Störst bland våra arter är C. sycophanta som kan bli 30 mm lång och är svartblå med guldgröna täckvingar. Larvik, stad vid Skagerack, s. Vestfold fylke, sö. Norge. 10 500 inv. 1952. Trävaruind. Kuranstalt. Larynga'Ia ljud (glottala ljud, strupljud), språkv., ljud, vilka utmärks av att struphuvudets (larynx) ljudspringa (glottis) deltar i deras bildande. Detta sker bl.a. vid h-ljudet, det enda självständiga L., som — jämte det s. k. ach-ljudet (i t. ex. ty. Bach, sp. Je-rez) — är mera allmänt utbrett i de levande indo-europeiska språken. Lasa, se Lhasa. Lasarett, sjukhus drivet av kommun eller landsting. Förvaltning och organisation av L. regleras av sjukhuslagen av den 20 dec. 1940 och sjukhusstadgan av 22 aug. 1928. Dessa tillämpas såväl vid L. som vid sjukstugor. De senare får med vissa undantag omfatta högst 30 vårdplatser. 1953 fanns 32 737 vårdplatser å allm. L. Lasaro'n, se Lazzaroner. Las Casas, Bartolomé de, 1474—1566, missionär, som följde Columbus till Västindien och sedan arbetade blund mdiuiicina. L. kallades Väsüiiuiens apostel och är bekant för att han tog initiativet till import av negerslavar i avsikt att förbättra situationen för indianslavarna. Las Cases [laska's], E. de, 1766—1842, fransk skriftställare, medföljde Napoleon I till S:t Helena och utgav senare sina dagboksanteckningar (M é-m o r i a 1 de Sain t-H é 1 è n e). Lasciv [-sji'v], lättsinnig, slipprig. — Lascivi-t e' t, lättsinnighet. Lase'ra, måla ett föremål med en genomskinlig färg, lasurfärg, så att den färg, som föremålet i sig självt besitter, el. eventuellt tidigare pålagd färg skiner igenom. Motsvarande substantiv Lasur. Laska'rer, på engelska fartyg benämning på asiatiska, särskilt indiska sjömän. Las'ker, E., 1868—1941, tysk världsmästare i schack 1894—1921. Laski [læs'ki], Harold J., 1893—1950, professor i Lat statsvetenskap i London. Som socialistisk, politisk författare spelade L. en mycket viktig roll. Las PaFmas. — 1. Provins på Kanarieöarna, omfattande de ö. öarna. 4 050 km2, 385 000 inv. 1952. — 2. Huvudstad i L. 1, belägen på ön Gran Cana-ria. 158 300 inv. 1952. L. är biskopssäte med katedral från 1400-t. Konstakademi. Museum. Lassa, se Lhasa. Lassalle [lasall'], F., 1825—64, till börden tysk jude, började som filosofisk författare men fördes genom olika omständigheter in i det politiska livet, där han som företrädare för socialistiska-reformistiska strävanden råkade i upprepade konflikter med myndigheterna, som företrädde de efter 1848 års frihetsrörelser starka reaktionära strömningarna. L. som även verkade såsom nationalekonomisk författare (L:s järnhårda lönelag), kan betraktas som en av den tyska socialdemokratins grundläggare. Lasse-Maja, öknamn på Lars Molin (1785— 1845), en stortjuv, som ibland uppträdde förklädd till kvinna och som blivit en legendarisk person. Lass'o, en lina, i ena ändan försedd med en snara, som kastas och används för infångande av djur. Lastageplats [lasta'sj-], hamnplats. Last, but not least [la'st batt nåt li'st], eng., ”sist, men icke minst”. Lastmärke eller fribordsmärke. (SF) nationalitetstecken (svenskt fribord); TF tropikfribordet i färskt Vatten, SF sommarfribordet i färskt vatten, T tropikfribordet i salt vatten, S sommarfribordet i salt vatten, V vinter-fribordet i salt vatten och VNA vinterfribordet i norra Atlanten. Lastmärke, även kallat fribordsmärke, ett på ett fartygs sida anbragt märke, som anger den linje, lastlinjen, till vilken fartyget djupast må nedlastas. LasuT, se Lasera. Lat., förkortning för latin och latitud. La Tènetiden [latä'n-], se Järnåldern. Latent', dold, som ännu ej kommit till uttryck. — L. el. bundet värme, värme som kan tillföras en kropp, utan att dess temperatur stegras. Is, som placeras i en omgivning varmare än 0°, smälter på grund av det tillförda värmet, men temperaturen stiger ej över 0°, förrän all is smält. Värme åtgår för smältningen av is liksom då andra kroppar smälter, el., uttryckt på annat sätt, värme binds vid smältningen. Då vatten stelnar till is, frigörs den värmemängd, som bundits vid smältningen. Motsvarande är förhållandena, då en vätska övergår till gas el. en gas till vätska. Jfr Smältpunkt och Äng-bildning. Latera'1, belägen på, hörande till sidan, sido-. Latera'ler (sidoljud), språkv., språkljud, vid vilkas bildande luftströmmen tvingas åt sidan genom att ett hinder uppstår i munhålans mitt. Exempel på L. är 1-ljuden, vid vars frambringande tungspetsen förs och hålls kvar mot tandköttet. Latera'nen, palats i Rom, fordom påveresidens (till 1309), numera museum. L. är sammanbyggd med Laterankyrkan, uppförd av Konstantin den store. Latera'nsynoder kallas 5 kyrkomöten som hölls i