Lat Laterankyrkan i Rom åren 1123, 1139, 1179, 1215 och 1512—17. Mest berömt är det fjärde som hölls under ledning av Innocentius III. LaterFt, en i tropikernas regnrika trakter vitt utbredd, intensivt rödbrun vittringsprodukt, rik på lerjords- och järnoxidhy dr at; jordens troligen mest utbredda jordslag. Late'rna ma'gica, ett skioptikon* av enkel konstruktion. Latifun'dium, lat., romersk benämning på större jordegendom. Latin, det romerska väldets riksspråk, vilket omkring år 600 upphörde att vara ett levande språk men förblev diplomatins språk fram till 1700-t., vetenskapens språk fram till 1800-t. och ännu används inom katolska kyrkan samt läses på latinlinjen i högre allmänna läroverk. Latinamerika, beteckning för Syd- och Mellanamerika samt Mexico, där spanska eller portugisiska är inhemskt språk. LatFnare (latiner), invånare i Latium. LatFngymnasium, se Skolväsen. Latinism, latinsk språkegenhet el. ordvändning, använd i andra språk än latinet. — Latinise'ra, göra till latin, bilda ett ord på latinskt vis. Lati'nlinje, se Skolväsen. Lati'nsegel, trekantigt, spetsigt segel, används numera särskilt vid Medelhavet på små båtar och fartyg. Latinska kejsardömet, ett välde, som 1204 upprättades av romersk-katolska korsfarare efter Östromerska rikets fall. Konstantinopel blev L:s huvudstad. L. fortlevde till 1261. Latinska myntunionen, en mellan Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz år 1865 träffad överenskommelse, till vilken Grekland anslöt sig 1868, om gemensam myntfot och andra därmed sammanhängande frågor. Genom de under och efter l:a världskriget inträdande rubbningarna på penningväsendets område sattes L. ur funktion. Latitu'd. Med en orts L. el. dess geografiska bredd förstås den vinkel, som ortens lodlinje bildar med ett genom ekvatorn lagt plan. L. är nordlig, om orten ligger norr om ekvatorn, sydlig, om den ligger söder om ekvatorn. L. mäts alltså i grader och delar av grader. Latitudina'rier, vanligen benämning på personer med frigjorda tänkesätt i religiösa och moraliska frågor. Uttrycket härstammar från mitten av 1600-t., då det användes om ett religiöst parti i England. Latitu'dsystem kallas det straffsystem, som för ett brott fastställer ett lägsta och ett högsta straff, med rätt för domaren att efter omständigheterna utmäta straffet inom dessa gränser. Härvid skall hänsyn tas till förmildrande och försvårande omständigheter. La'tium (lat. ”latus” = flack), Lazio, landskap i mellersta Italien på båda sidor om Tibern. 17 180 km2. 3,3 milj. inv. 1951. L. är ett av låga bergsträckor och kullar uppfyllt lågland, som under de senaste årtiondena mer och mer uppodlats efter att länge ha varit osunt och ofruktbart. Vinodling bedrivs på bergssluttningarna. Under antiken utgjorde Tibern L:s norra gräns. På 300-t. f.Kr. hade Rom lagt under sig hela L. La Tour, de [dölato'r]. — 1. Georges de L., 1593 —1652, fransk målare. Arbetade med starka belys-ningseffekter. — 2. M. Quentin de L., 1704—1788, fransk porträttmålare i pastell. LatrFn, avträde, människogödsel. Lattre de Tassigny [latr dö tasinji'], Jean de, 1889 —1952, fransk marskalk och general, från 1950 överbefälhavare i Indokina. Tack vare honom förbättrades tillfälligt Frankrikes ställning där under 1951. La'tvija, se Lettland. 718 Laud [lå'd], W., 1573—1645, ärkebiskop av Canterbury, Karl den I:s rådgivare och ivrig motståndare till puritanerna. L. anklagades sedan långa parlamentet sammanträtt för försök att införa katolicismen och avrättades. Lauda'num, ett fordom använt opiumhaltigt medikament. Lauda'tur, lat., ”han (hon) berömmes”, beröm-lig, den högsta svenska betygsgraden, motsvarar tre betygsenheter i universitetsexamina. Laue [la'oe], M. v., f. 1879, tysk fysiker, som för sina undersökningar av kristaller med röntgen 1914 erhöll nobelpriset i fysik. Lauenburg [la'o-] (Sachsen-L.), förr hertigdöme, beläget på Elbes högra strand, till 1864 hörande till Danmark, som då avträdde det till Preussen. 1866 ingick L. i Nordtyska förbundet, 1870 i Tyska riket. 1876 införlivades det med Preussen. L. ingår nu i delstaten Niedersachsen, Västtyskland. Laughton [lå'tn], Charles, f. 1899, engelsk skådespelare, en av filmens främsta karaktärstolkare. Laura, se Petrarca. Laurencin [låragsärf], Marie, 1885—1956, fransk målarinna, tillhörde de första kubisternas krets. Hennes måleri är flickgraciöst och har en ton av rokoko. Laurens [lårag'], Henri, 1885—1954, fransk skulptör och grafiker. Började som kubist och har sedan i en mjukt böljande stil skapat fantasifulla kvinnofigurer. LaurenTius Andre'ae, d. 1552, en av ledarna för reformationsarbetet under Gustav Vasa. L. anses till väsentlig del ha översatt Nya testamentet 1526 och Gustav Vasas bibel. År 1531 inträdde en brytning mellan L. och konungen. Laurentius Petri, latinisering av Lars Pettersson, 1499—1573, Olaus Petris yngre bror, Sveriges förste lutherske ärkebiskop 1531. Jämte brodern ledare för reformationsrörelsen i Sverige. Laurin. — 1. C. G., 1868—1940, författare. Bland L:s skrifter märks en populärt hållen Konsthistoria. — 2. Thorsten L., 1875— 1954, broder till L. 1, bokförläggare, direktör i AB P. A. Norstedt & Söner från 1924. Framstående konstfrämjare och -samlare. La'us, lat., beröm. Jfr Cum laude. Lausanne [låsann'], huvudstad i schweiziska kantonen Vaud, vackert belägen nära n. stranden av Genèvesjön. 106 807 inv. 1950. Katedral i gotisk stil från 1200-t. Säte för den schweiziska förbundsdomstolen. Universitet. — År 1923 slöts i L. en fred mellan Storbritannien, Frankrike, Italien, Japan, Grekland, Rumänien och Jugoslavien på ena sidan och Turkiet på den andra, genom vilken Turkiets* nuvarande gränser fastställdes. Lausitz (la'o-], Ober-L. och Nieder-L., två gamla vendiska landskap i mellersta Tyskland mellan övre loppen av floderna Elbe och Oder. Law [lå']. — 1. J. L., 1671—1729, skotsk finansman. L. företrädde den uppfattningen att ökad kre-ditgivning och låg penningränta var de nödvändigaste förutsättningarna för ekonomiskt framåtskridande. Dessa principer sökte han omsätta i praktiken, sedan han år 1716 fått privilegium på en bank i Paris. Något senare grundade han ett stort handelskompani (Mississippikompaniet). Hans företag utvecklades till en början med enorm hastighet men föll redan efter några år samman som korthus, då ohållbarheten av de tillämpade principerna trätt i dagen. — 2. Se Bonar Law. Lava, beteckning för såväl glödflytande, från jordens inre uppträngande magma som för den därur i form av bäddar bildade stelningsbergarten. LavaF, Pierre, 1883—1945, fransk advokat och politiker. L. började sin bana som socialistisk deputerad men orienterade sig sedermera alltmera åt höger, så att han slutligen intog en fascistisk posi