Lid tiska romanen ”Tjärdalen” (1952), till vilken hon hämtat motivet från sin norrländska hembygd. Handlingen i ”Hjortronlandet” (1955) utspelas i samma trakt. L. blev 1955 medlem av Samfundet De nio. Lidner, Bengt, 1757—93, skald, förde ett synnerligen oregelbundet liv och led för det mesta av ekonomiskt betryck. L:s diktning har en grundton av sentimentalitet, fantasi, bitterhet och religiositet. Sorgespelet Erik XIV och operan Medea är L:s bästa dramatiska alster. Mera personliga i framställningen är emellertid de episk-lyriska dikterna S p a s t a r a s död och Året 1783 samt det religiösa poemet Yttersta domen. Lido, beteckning för landremsa, som skiljer en lagun från havet. Mest bekant är L. utanför Venedig. Lie [li]. — 1. Jonas L., 1833'—1908, norsk författare, slog igenom med den på en gång romantiska och realistiska romanen Visionären. Sjöromanen Lotsen och hans hustru följdes av andra i samma genre. Av dessa betecknar G a a p a a ett avgjort framsteg genom sin större mognad. 1882—1906 var L. bosatt i Paris och utgav därifrån en mängd betydande sociala romaner (Familjen på Gilje, Kommendörens döttrar). Mysticism och fantasi präglar T r o 1 d liksom flera av L:s senare arbeten. — 2. Jonas L., 1899—1945. Som polischef i Oslo hade L. givit uttryck åt nazistiska sympatier. Vid det tyska anfallet 1940 drog han sig undan från Quisling och deltog i försvaret. Sedermera anslöt han sig emellertid på nytt till Quisling och blev 1940 statsråd samt antog dec. 1941 titeln polisgeneral. L. var den närmast ansvarige för de terroristiska åtgärder, vilka vidtogs med hjälp av ”ordningsmakten”. Begick självmord efter Norges befrielse. Lie [li], Trygve, f. 1896, norsk jurist och politiker, justitieminister 1935, handelsminister 1939, försörjnings- och sjöfartsminister 1940, utrikesminister 1941—46. Generalsekreterare för Förenta nationerna febr. 1946—53. 1955 fylkesman (landshövding) i Oslo och Akershus. Lieberath [li'-], Ebbe, 1871—1937, major, som ivrigt verkade som gymnastikledare och som införde scoutrörelsen i Sverige. Liebermann [li'-], Max, 1847—1935, direktör vid Berlins konstakademi 1920, den förste representanten för ljus- och friluftsmåleriet i Tyskland. L. målade huvudsakligen realistiska genrebilder (G å s-plockerskor, Nätbinderskor) men utförde även porträtt och etsningar. Liebhaber [li'p-], ty., person, intresserad av ett visst slags föremål (böcker, konst etc.). Liebig [li'big], J. von, 1803—73, tysk kemist, utförde banbrytande undersökningar inom den organiska kemin. Sina upptäckter tillämpade han inom lantbrukskemin och den fysiologiska kemin. Hans arbeten har haft en utomordentlig betydelse för lantbruket. Liebknecht [li'p-]. — 1. W. L., 1826—1900, socialdemokratisk partiledare och skriftställare, måste 1848 fly till Schweiz på grund av delaktighet i de badensiska upprorsförsöken och levde därefter en tid i England, där han kom i nära beröring med Marx. 1867 blev han medlem av nordtyska riksdagen, och sedan ”Det socialdemokratiska arbetarpartiet” stiftats blev L. redaktör för partiets organ, ”Volksstaat”. Efter att i två år ha avtjänat fängelsestraff för högförräderi blev L. 1874 medlem av tyska riksdagen. L. bosatte sig i Berlin 1891 och var där redaktör för sitt partis nya pressorgan, ”Vorwärts”. — 2. Karl L., 1871—1919, den förres son, advokat, blev riksdagsman 1912, gjorde sig känd som revolutionär socialist. Efter 1918 års revolution organiserade han kommunistiska omstört- 730 ningsförsök och ledde Spartacusgruppen. Under striderna i jan. 1919 blev L. mördad. Liechtenstein [lisj'tensjtajn], furstendöme vid Rhen på gränsen mellan Schweiz och Österrike. 200 km2. 14 000 inv. 1952. Huvudstad Vaduz*, 2 800 inv. 1950. Jordbruk och boskapsskötsel är huvudnäringar. L. utgör en självständig ärftlig monarki och har en folkrepresentation på 15 medlemmar valda för fyra år. Står i tullförbund med Schweiz, som också omhänderhar L:s utrikesrepresentation. Regent sedan 1938 är prins Franz Joseph II, f. 1906. Lied [li't], ty., mus., ”visa”, musik till en lyrisk dikt. Liége [liä'sj], ty., Lüttich, stad vid Meuse, ö. Belgien. 156 728 inv. 1953. Belgiens främsta industristad, berömd vapentillverkning. Universitet. Märkliga kyrkor, S:t Paulskyrkan, uppförd i gotisk stil, S:t Jakobskyrkan. L. erövrades av tyskarna under l:a världskrigets första dagar. — Även 1940 erövrades L. av tyskarna på några dagar vid inryckningen i Belgien i maj. — Provinsen L. är 3 951 km2 med. 988 000 inv. 1953. Liegnitz [li'gnits], po. Legnica, stad i vojevod-skapet Wroclaw, Polen, (f.d. preussiska provinsen Schlesien). 84 000 inv. Livlig industri, tillverkning av maskiner, lädervaror etc. Liepaja, lettiska namnet på Libau. Lie'ra, förena, förbinda. Lieue [ljö], tidigare fransk mil av varierande längd, vanligen 4 km. Liffner, Axel, f. 1919, lyriker, kulturskribent i Aftonbladet. Lifland, se Livland. Ligamenf, av bindväv uppbyggt band, som löper förbi en ledgång och bidrar till att ge styrsel och stadga åt ledgången. Ligatu'r. — 1. Sammanskrivna el. sammangjutna bokstäver, ex. ff, æ, Æ. — 2. Omknytning av ett blodkärl vid operation. Ligga bi. Ett fartyg, som går så nära upp i vind, att det knappast rör sig, sägs L. Liggande, geol., bergart, som utgör underlag för en annan bergart, betecknas såsom dess liggande bergart. Den övre bergarten kallas ”hängande”. Liggedagar, det antal dagar, som ett fartyg kostnadsfritt är skyldigt ligga stilla för lastning och lossning. Överenskommelse om L:s antal träffas ofta vid befraktningsavtalets uppgörande; eljest gäller sjölagens bestämmelser. Liggsår uppkommer vid långvarigt sängläge på grund av underlagets tryck, särskilt på områden, där benpartier skjuter ut tätt under huden. L. är vanligast hos gamla personer samt hos dem, som lider av förlamningar el. kraftnedsättande sjukdomar. L. förebyggs genom täta lägeändringar samt tvättning med sprit. Lignfn, vedämne, beståndsdel i bast- och ved-artade växtdelar. Stora mängder L. erhålls som avfall vid pappersmassefabrikation. Man arbetar ivrigt på att finna möjligheter att utnyttja denna av-fallsprodukt. Ligni't, ett av trädrester bildat brunkol. Ligu'rerna, under forntiden ett folk i n. Italien kring nuvarande Genuabukten (Ligurien). 182—81 f.Kr. underkuvades L. av romarna. Ligu'rien el. Liguria, provins i n. Italien vid Genuabukten, 5 415 km2. 1,6 milj. inv. 1951. L. är Italiens minsta och tätast befolkade landskap. Vin-och fruktodling samt fiske utgör befolkningens viktigaste näringsgrenar. Livlig handel och sjöfart, koncentrerad till den betydande hamnstaden Genua (683 023 inv. 1951). Liguriska havet, den del av Medelhavet, som ligger mellan Korsika, Elba, n. Italien och Frankrike. Liguriska republiken bildades av Napoleon 1797