737 L. ingår även, i stället för den allmänna kyrkobönen, i den svenska kyrkans gudstjänst vissa söndagar. — I vanligt språkbruk betecknar L. klagovisa. Litas, Litauens myntenhet. Dess guldvärde var 0,15 g rent guld. Lita'uen, Lithuania, den sydl. av de från Ryssland under l:a världskriget frigjorda randstaterna, 1940 sovjetrepublik i SSSR, belägen omkr. floden Njemen, i v. nående fram till Östersjön med en kort kuststräcka. 65 200 km2. 3 milj. inv. 1954, till största delen litauer, till en mindre del judar, polacker och ryssar. Huvudnäring är åkerbruk. Även skogsbruket är av vikt; dock har skogen överavverkats. Industrin är obetydlig. — Den förhärskande religionen är romersk-katolsk. Huvudstad Vilna, 209 400 inv. 1940. Hamnstad är Memel, vartill järnväg leder från det inre av landet. Historia. L. förenades med Polen 1386, då L:s storfurste även valdes till polsk konung. Under den följande tiden var Polen och L. stundom i union, stundom åtskilda, tills den slutgiltiga unionen beslöts 1569. Om L:s vidare historia se Polen. — Under l:a världskriget var L. tidvis krigsskådeplats och skövlades svårt. 1918 proklamerades L:s självständighet. Under följande år förekom svåra slitningar mellan fasciströrelser, som hade anhängare bland militären och överklassen, och kommunistiska riktningar, som hade anhängare bland arbetarna. Utrikespolitiskt var förhållandet till Polen spänt, då detta land med sig införlivat Vilna. L. gjorde anspråk på denna stad med tillhörande område. Även med Tyskland var förhållandet ej gott, då sedan 1923 Memelområdet ingick i L. Detta område var befolkat av tyskar. L. sökte tidvis stöd hos Ryssland. 1939 tvang Tyskland L. att avstå från Memelområdet. Efter den tysk-ryska pakten 1939 måste L. gå med på Rysslands begäran om flyg- och garnisonsplatser i L. 1940 tillsattes en kommunistisk regering i L., som beslöt landets anslutning till Sovjetunionen. 1941 besattes L. av tyska trupper. L:s oberoende blev dock ej erkänt utan landet inordnades i rikskommissariatet Ostland under en tysk generalkommissarie (v. Rentelen). Införlivades år 1944 ånyo med Sovjetunionen. Lit de parade [li dö parad'], fr., paradsäng. Framstående person, som efter döden utställs till allmänt beskådande, sägs ligga på L. Liter, volymen av ett kg vatten vid 4- 4° C. Li'tium, sällsynt, med natrium besläktad metall. Kem. tecken Li. Atomvikt 6,940. L. är den lättaste metallen, spec. vikt 0,59. Atomnummer 3. Smält-punkt 186°. Litografi', stentryck, ett tryckförfarande, varvid används ett slags finkornig kalksten (bl.a. från Soln-hofen i Tyskland). En teckning med fet krita överförs först nå stp.npn Stenen begjuts sedan med vatten före tryckningen, varvid de partier, i vilka krita inträngt, på grund av fetthalten ej blir fuktiga. När tryckfärgen sedan med en vals utbreds på stenen, fastnar den ej på de fuktiga partierna. Det tekniska förfarandet har varierats på flera sätt men principen är gemensam. L. uppfanns 1798 av tysken Se-nefelder. Bland berömda konstnärer, som använt sig av L., må nämnas Daumier, Gavarni, Manet, Whistler, Toulouse-Lautrec, Werenskiold, Munch och Willumsen. Under de senaste decennierna har konstnärerna alltmer arbetat med den litografiska tekniken. Litografisk sten och skiffer, en till juraformatio-nen hörande kalksten, som i stor utsträckning används för litografiskt tryck; även bekant för sina väl bevarade fossil (jfr Archaeopteryx, Solnhofen). Litora'1, till havets grunda strandzon hörande, t.ex. litoral fauna, litorala avlagringar. Litori'na, en liten, spiralvriden snäcka, som lever Liv i s. Östersjön och tidigare (under ”Litorinatiden”), då denna hade mera saltvatten, fanns ända upp i Bottniska viken. L. förekommer fossil i skalbankar och lera (”Litorinalera”), som avsattes under denna tid. Litosfä'ren, den av fasta bergarter bestående, yttersta delen av jordklotet, ”jordskorpan”. Litt., förkortning för 1 i 11 e r a, lat., bokstav. Littera, se Litt. Littera't betecknar vanligen akademiskt utbildad person; även person som sysslar med skriftställen. Litteraturhistoria, den sida av den andliga odlingens historia, som söker ge en vetenskaplig skildring av litteraturens utveckling. Litteratör, skriftställare. Litt'eris et arTibus, lat., ”för vetenskap och konst”, kunglig svensk belöningsmedalj i guld, vilken utdelas åt förtjänta vetenskapsmän el. konstnärer. Little Rock [littl råck], huvudstad i Arkansas, USA. 101 367 inv. 1950. Littorina, se Litorina. Liturgi', mässordning. Liturigiska striden, de tvister angående svenska kyrkans bekännelse och religionsbruk, som fördes 1574—93 på grund av Johan III:s försök att genomdriva en ny kyrkoordning i mera katolsk riktning. 1575 antogs på Johans uppmaning den ”nya ordo-nantian”, men då konungen f.å. utgav en av honom och hans sekreterare P. Fecht utarbetad ny gudstjänstordning (den s.k. liturgin el. Röda boken) möttes denna av ohöljt missnöje av prästerskapet och hertig Karl. Hertigen tog i sitt beskydd de präster, som vägrade rätta sig efter konungens befallningar. Slutligen ingick Johan och Karl en överenskommelse 1587, vid vilken det beslöts, att saken skulle avgöras på ett kyrkomöte. Försoningen varade dock ej länge, och striden fortsattes, under konungens sista år dock med större eftergifter från hans sida. 1593 skedde det slutgiltiga ordnandet av kyrkans förhållanden på Uppsala möte. Litvi'nov, Maksim, 1876—1951, rysk bolsjevikisk politiker av judisk börd, 1930—39 folkkommissarie för utrikesärenden och som sådan motståndare till Tyskland. L. avgick, då överenskommelse träffades med detta land 1939, och föll i onåd 1940 då han ogillade kriget mot Finland. Nov. 1941—aug. 1943 var L. Sovjets ambassadör i Washington. Biträdande utrikesminister mars—aug. 1946. Litzmannstadt, tyska namnet på Lödz 1939—45. Liukiuöarna, se Riukiuöarna. Livboj, på olika sätt konstruerade livbälten*. Vanligen avses de s.k. frälsarkransarna. Livbåt, dels liten räddningsbåt, som medförs av fartyg, dels större sjöduglig båt, som från land utsänds att rädda skeppsbrutna. Moderna L. är stora och sjösäkra med speciella anordningar för att överföra skeppsbrutna från ett vrak. Livbälte, flytbälte i vatten, tillverkas av segelduk, som sys i fack, i vilka finns bränd, malen kork. Reglementsenligt L. skall utan att sjunka under 241, i sött vatten ha en bärkraft av 6,8 kg. L., som uppblåses med luft, är ej reglementsenligt. Livegenskap, den ställning av beroende, i vilken jordägarnas underlydande stod till sina herrar under medeltiden och i en del länder även under senare tid. I Ryssland avskaffades L. först 1863. De livegna var ett slags slavar, för hela livet bundna vid sina herrar, och åtnjöt endast få medborgerliga rättigheter. Liv'erpool, stad i England vid Merseys utlopp i Irländska sjön. 786 100 inv. 1954, om förstäderna inräknas över 1 milj. inv. Englands andra stad och dess främsta exporthamn, världens främsta bomullshamn. Utgångspunkt för många ångbåts- 24