738 Liv linjer på främmande världsdelar, främst på USA. Storartade hamnanläggningar. Skeppsvarv, maskinindustri. Står med järnvägar och kanaler i livlig förbindelse med det inre av England. Bland märkligare byggnader må nämnas den storslagna sam-ligslokalen S:t George’s Hall och en katedral i gotisk stil. — L:s betydelse daterar sig från öppnandet av kolfälten och bomullsindustrins uppsving inom innanför liggande industriområden. — Under 2:a världskriget bombades L. upprepade gånger. Livförsäkring, se Försäkring. Livgeding', de områden, som fordom tillföll svenska änkedrottningar. L. var kronolän, från vilka inkomsterna överläts på innehavarinnan. Livingstone [livv'ingstön], D., 1813—73, skotsk upptäcktsresande och missionär, den förste europé, som genomkorsade Afrika från v. till ö. L. utvidgade ansenligt vår kännedom om Afrikas inre under sina många resor. Vid en av dessa var han nära att gå under, då han 1871 undsattes av Stanley. L. var en varmhjärtad personlighet, som i hög grad lyckades vinna infödingarnas tillgivenhet. Han bidrog även väsentligt till minskandet av slavhandeln. Livingstone [livv'ingstön], stad i Nord-Rhodesia (huvudstad till 1935), 11 km från Victoria-fallen. 8 000 inv., huvudsakligen negrer. L. är huvudstation på Kap—Kairo-järnvägen. Flygplats. Li'vius, Titus, 59 f.Kr.—17 e.Kr., romersk historieskrivare, främst bekant för det historiska verket Rerum romanorum ab urbe condita 1 i b r i, en skildring av Roms historia från stadens grundläggning till Drusus’ död (753'—9 f.Kr.). Av de ursprungliga 142 böckerna finns 35 bevarade. Li'vius AndronFcus, författare i Rom på 200-talet f.Kr., som genom sina översättningar från grekiska utövade stort inflytande på den latinska skönlitteraturen. LVvland, Lifland, den mellersta av östersjöprovinserna. 47 000 km2. Dess n. del tillhörde efter ryska revolutionen 1917 Estland, dess s. del Lettland. — Historia. L. har uppkallats efter urinvånarna, liverna, en med finnarna besläktad folkstam. De underkuvades av tyskar och hörde till in på 1500-t. under Tyska orden. Senare var L. föremål för Rysslands och Polens erövringslystnad. Gustav II Adolf erövrade L. 1629 och sedan lydde L. under Sverige till 1721, då det avträddes till Ryssland. Livmoder, se Könsorgan. Livo/no, stad i Toscana, Italien. 145 727 inv. 1951. Viktig handelsstad. Storslagna hamnanläggningar. Livre [li'vr] (av lat. libra, skålpund), franskt viktmått = Vi kg (tidigare 489,5 g). L. var även namn på ett franskt mynt, som 1795 ersattes med francen, och är det franska namnet på den engelska myntenheten pound* sterling, som betecknas med £. Livré, betjäntdräkt, betjäntuniform. Livrustkammaren, svensk statssamling i Nordiska museet, Stockholm. L. omfattar rustningar, dräkter, vapen m.m., som huvudsakligen tillhört svenska kungliga personer. Livräddning vid drunkning fordrar sinnesnärvaro och god simskicklighet. Man bör helst närma sig den nödställde bakifrån, så att han ej får tillfälle att gripa om räddaren. Har den drunknande gripit fast i räddaren, får denne med en viss hänsynslöshet söka snabbt befria sig. Ett par användbara grepp illustreras på bilden. Vid iland-föringen fattar man lämpligen den nödställde bakifrån med händerna å ömse sidor av huvudet. Detta grepp är särskilt lämpligt, om det gäller en medvetslös person. Är den nödställde orolig, kan man fatta honom bakifrån under armarna och när han blivit lugnare övergå till den förstnämnda fattningen, då det sistnämnda tillvägagångssättet är mycket Livräddning. ansträngande. Är den nödställde lugn, låter man honom ligga främst på rygg med händerna på räddarens axlar, medan denne simmar vanligt bröst-sim. Om den drunknande varit under vattnet några minuter, upphör hjärtverksamheten och döden inträder. Det är emellertid svårt att bedöma, huru lång tid den drunknande varit under vattenytan, och därför bör man alltid genast göra ett försök med konstgjord* andning. Jfr Livräddningsstationer och Livbälte. Livräddningsstationer, stationer vid vissa kustplatser, som är försedda med personal, livbåtar, livbojar och annan utrustning för räddning av skeppsbrutna. I Sverige finns för närvarande 25 statliga L. och ett 30-tal upprättade av Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutne. Livräddningsväsende, se Livbälte och Livräddningsstationer. Livränta, se Yrkesskadeförsäkring. Livsmedelskommissionen tillsattes under 2:a världskriget 1939 och hade till uppgift att handha regleringen av livsmedel, gödselmedel, fodermedel o.d. Den uppgick i statens jordbruksnämnd 1956. En liknande organisation fanns också under l:a världskriget. Livsträdet, ett träd som i olika folks fornsägner symboliserat livets uppkomst och utveckling. Den, som åt av livsträdet, ansågs få kraft att evigt bevara och att återväcka liv. Ljes'na el. Lesna, ort i Vitryssland ö. om Dnepr, där en drabbning utkämpades 1708 mellan ryssar och svenskar, de senare anförda av Lewenhaupt. Striden blev oavgjord men fick på grund av svenskarnas förluster en olycklig inverkan på det ryska fälttågets utgång. Ljub'ljana, ty. Laibach, stad i Slo venien, nö. Jugoslavien vid Sava. 138 211 inv. 1953. L. var fordom huvudstad i Krain; har universitet, museer och betydande textil- och metallindustri. Ljud uppkommer, då en kropp försätts i så hastiga svängningar, att den fortskridande, longitudinella vågrörelse, som härigenom framkallas i det mellan den ljudalstrande kroppen och örat belägna elastiska mediet, får ett sådant svängningstal, att det kan uppfattas av örat. Är svängningarna hos den svängande kroppens partiklar samtidiga, uppkommer toner. Är detta ej fallet, benämns L. buller. De gränser, mellan vilka antalet svängningar per sekund (svängningstalet) bör ligga för att kunna uppfattas av det mänskliga örat, varierar för olika individer och med åldern. Den nedre gränsen anses ligga vid ungefär 24 svängningar, medan den övre gränsen för vuxna personer i regel icke överskrider 10—15 000. — Eftersom L. är en vågrörelse, gäller för L. de lagar, som gäller för vågrörelser över huvud taget. Ljudvågorna reflekteras (eko uppkommer), då de träffar ett tunnare el. tätare medium. De kan vidare brytas och böjas. — Ljudets fort-