747 tecknare, internationellt känd för sina politiska karikatyrer. Lo'vart, vindsidan. Motsatsen är lä. Lowe [lå'], sir Hudson, 1769—1844, engelsk general, guvernör på S:t Helena och Napoleon I:s fångvaktare. Lowell [lå'ell], stad i Massachusetts, USA. 97 249 inv. 1950. Bomulls- och ylleindustri (”Amerikas Manchester”). Loven, S. L., 1809—95, zoolog, professor och intendent vid Riksmuseet 1841—92, känd för sina studier och forskningar över ryggradslösa djur. L. grundade zoologiska stationen Kristineberg i Bohuslän. Lovett [lavv'it], Robert, f. 1895, amerikansk republikansk politiker. Statssekreterare i krigsdepar-tementet 1942—45, understatssekreterare i utrikesdepartementet 1947—49, i försvarsdepartementet 1950—51. Försvarsminister 1951—53. Lovisa, stad vid Finska viken, v. Nyland, Finland. 4 500 inv. 1950. Besökt badort. Lovisa, 1776—1810, drottning av Preussen, Fredrik Wilhelm HI:s gemål, förmådde denne att förklara Napoleon krig 1806. Vid freden i Tilsit f.å. sökte hon vid ett personligt sammanträffande med Napoleon förgäves utverka mildare fredsvillkor. Lovisa, 1828—71, drottning av Sverige, maka till Karl XV, född prinsessa av Nederländerna. Lovisa Ulrika, 1720—82, drottning av Sverige, syster till Fredrik den store av Preussen, konung Adolf Fredriks gemål. L., som var vacker, intelligent och äregirig, behärskade sin gemål och inlät sig på flera politiska intriger (se Adolf Fredrik och Hovpartiet). Livligt intresserad för konst, litteratur och vetenskap grundade hon Vitterhetsakademin 1753. Loxodro'm, en linje på jordytan, som skär alla meridianer under samma vinkel. Loyola [låjå'la], Ignatius, se Jesuitorden. L. S., se Loco sigilli. LS, lokal samorganisation (inom syndikalismen). Se Fackföreningsrörelsen. Ltd, förkortning för eng. Limited*. Lu, kem. tecken för en atom lutetium. Luala'ba, namn på övre Kongo. Lubb el. bros'me (Bros'mius brosme) är en art torskfiskar med skäggtöm under hakan, endast en lång ryggfena, en analfena och avrundad stjärtfena, alla med ett svart band innanför den vita kanten. L. förekommer i n. Atlanten; sällsynt vid Bohuslän. Bild sid. 369. Lubbe, Marius van der, 1909—1934, holländsk lösdrivare, en tid verksam som anarko-syndikalis-tisk agitator. Vid riksdagshusbranden i Berlin den TI febr. 1933 häktades L. och gjordes ansvarig för branden. Han erkände sig skyldig, dömdes till döden och avrättades. På många håll ansågs att L. endast var ett olyckligt offer och att den verkliga brandstiftaren gått fri. Lubbock [labb'ök], sir J., sedermera lord Ave-bury, 1835—1913, engelsk bankman, mest känd som naturvetenskapsman (zoolog) och fornfors-kare. Lubitsch [lo'bitsj], Ernst, 1892—1947, tysk filmregissör, verksam i Hollywood från 1922. Berömd framför allt genom sina spirituella och fantasifulla komedier. Lu'blin, stad i ö. Polen. 111 000 inv. 1950. Järnindustri. Universitet (sedan 1919). Under 2:a världskriget blev L. svårt bombskadat. Säte för polska befrielseutskottet och sedan för den s.k. Lublin-regeringen juli 1944—febr. 1945. Luca'nia, forntida landskap i s. Italien. Luca'nus, Marcus Annaeus, 39—65 e.Kr., romersk skald och ämbetsman, tillhörde Neros närmaste omgivning men deltog senare i en samman Lud svärjning mot kejsaren och tvangs att beröva sig livet. Av L:s arbeten är endast ett bevarat, det oavslutade poemet P h a r s a 1 i a, skildrande inbördeskriget mellan Caesar och Pompejus. Lucas van Lefden, 1494—1533, holländsk målare och gravör. L. var särskilt framstående som kopparstickare (Syndafallet, Passionen). Lucca [lok'ka], stad nö. om Pisa, Toscana, Italien. 82 000 inv. 1945. Jute- och sidenfabrikation. Lucem [-sä'rn], arter av släktet Medicago, familj Leguminosae, vilka har trefingrade blad och blommor i klase el. huvud. L. är foderväxter, särskilt lämpade för torra betesmarker, då de har stor motståndskraft mot torka. Hit hör b 1 å L. (M. sati'va), vilken under namn av a 1 f a-a 1 f a särskilt odlas i Nord- och Sydamerika. I vårt land odlas den särskilt i Skåne. Luci'a, helgon, led enligt sägnen martyrdöden i Syrakusa omkring år 304. L:s dag, 13 dec., firas på flera håll, bl.a. i Sverige och Norge. Lucfd, klar, lättbegriplig, genomskinlig. Lu'cidor, se Johansson 1. Lu'cifer, ”Ljusbringaren”, morgonstjärnan Venus. I antikens konst framställs L. som en ridande el. bevingad yngling, bärande en fackla. L. används även (på grund av felöversättning) som namn på djävulen. Lucflius, Cajus, 180—102 f.Kr., romersk skald, genom sina dikter, S a t 'i r a e, grundläggaren av den romerska satiren. Lucknow [lack'nao], stad n. om Ganges, n. Främre Indien i Indiska unionen. 496 861 inv. 1951. L. består av en äldre stadsdel med trånga, smutsiga gator och en nyare med praktfulla byggnader, parker och trädgårdar. Universitet. Tillverkning av guld- och silverbrokad samt bomullstyger (muslin). Lucre'tia, en förnäm romarinna, som våldtogs av en son till Tarquinius, Roms konung. Händelsen skall enligt sagan ha bidragit till kungadömets fall. Lucre'zia Borgia, se Borgia 2. Lucullus [-kull'-], Lucius Licinius, 106—56 f.Kr., romersk härförare, utkämpade framgångsrika strider mot Mithridates och Tigranes i Mindre Asien (74—67). Varmt intresserad av vetenskap, konst och litteratur förde han sedan i Rom ett förfinat njutningsliv (”lukulliskt överflöd, lukullisk måltid”). Ludendorff [lo'-], E., 1865—1937, tysk general, var under l:a världskrigets början stabschef hos Hindenburg. Sedermera blev L. med titel generalkvartermästare Hindenburgs närmaste medhjälpare vid ledandet av de tyska operationerna på v. fronten. L. vann anseende som en skicklig strateg och organisatör. 1918 avgick L. från sin post och flydde för en kort tid till Sverige under namn av Lindström. Sedermera anslöt han sig till konservativa politiska kretsar och invaldes 1924 i riksdagen som representant för nationalsocialistiska partiet, med vilket han dock bröt 1925. Han förde sedan en fanatisk kamp mot frimureri, judendom och kristendom. 1937 försonade L. sig officiellt med Hitler. Lu'di, lat., lekar, skådespel, särskilt i forntidens Rom, där de offentliga skådespelen var ett omtyckt folknöje. I L. ingick bl.a. kappränningar, fäktar-spel och teaterföreställningar. Under kejsartiden blev L. nödvändiga för att tillfredsställa den stora massan, som allt oftare ropade på ”bröd och skådespel” (panem et circenses). Ludovfsiska tronen, tre grekiska marmorreliefer, som man påträffade 1887 i Rom och som man tror kan ha utgjort delar av en tron. L., som anses vara från 400-t. f.Kr., föreställer Afrodites födelse, en offrande kvinna och en flöjtspelande flicka. Ingår nu i den ludovisiska samlingen i Museo delle Ter-me i Rom. Ludwig [lod'-], Emil, 1881—1948, tysk förfat