749 de fasta el. fjättrade L. är mera avlånga. Under själva ballongen är i linor upphängd en ballongkorg, som är avsedd för passagerare och last. Smärre fria ballonger har i stor utsträckning använts för vetenskapliga observationer, varvid de för utforskande av luftens temperatur och tryck, dess fuktighet m.m. å större höjder försetts med självre-gistrerande instrument. De fjättrade ballongerna används huvudsakligen för militära ändamål. — Den första ballongen, som bestod av ett hölje av papper, fyllt med varm luft, konstruerades år 1783 av bröderna Montgolfier. Den första uppstigningen med ballong företogs samma år av tre fransmän. På senare år har man medelst L. gjort uppstigningar till stratosfären (Piccard*). Jfr bilden sid. 382. Luftbron till Berlin kallades Väst-Berlins förseende med livsmedel, kol etc. under ungefär ett år (juni 1948—maj 1949). Då Berlin ligger i f.d. ryska zonen och ryssarna vägrade genomfart, kunde transporter nämligen endast ske luftvägen. L. fick slutligen en kapacitet av över 1 000 ton per dag. När blockaden avblåstes skedde det genom överenskommelse mellan Sovjetunionen och de tre västmakterna. Luftelektricitet. Luftens potential kan mätas därigenom, att en elektrometer sätts i förbindelse med en fin spets el. en låga, som antar luftens potential på den punkt, där den är placerad. Dylika försök visar, att luften vid klar himmel är laddad med positiv elektricitet. Potentialen växer till en början med höjden över jordytan men avtar på större höjd. Vid mulen väderlek är förhållandena vida mera komplicerade. Om potentialdifferensen når över en viss höjd, inträder elektriska urladdningar (se Åskväder, Blixt, Klotblixt, Kornblixt och Elmseld). Se vidare Norrsken. Luftfartsstyrelsen, under kommunikationsdepartementet sorterande ämbetsverk, som har att behandla ärenden rörande civil luftfart. Till L. hör luftfartsinspektionen. Chefen för L. är överdirektör. Luftfartsverket el. flygplatsorganisationen, landets 9 flygplatser för civil flygtrafik samt ett antal flygfält i reserv. Luftfuktighet. I luften ingår alltid något vattenånga (jfr Atmosfären), vars mängd emellertid är mycket växlande och för varje temperatur har en maximigräns, vid vilken luften sägs vara mättad med vattenånga. Avkyls luften under denna gräns (daggpunkten), sker en utfällning (i form av moln, dimmor, nederbörd, dagg, frost). Vattenångans mängd kan anges i kg per m3 el. i det tryck, den utövar. Så innehåller med vattenånga mättad luft vid 20° C 17 g vattenånga per m8, vid 10° C 9,3 g, vid 0° C 4,9 g, vid —10° C 2,3 g, vid —35° C blott 0,2 g. I mm kvicksilvertryck är motsvarande siffror nästan identiska med nämnda gramsiffror, t.ex. vid 20° 17,4 och vid —35° 0,2 mm. Man skiljer mellan absolut luftfuktighet, den mängd vattenånga, luften innehåller, uttryckt i m3 per g el. i mm tryck, och relativ fuktighet, som är förhållandet mellan den faktiskt förekommande halten av vattenånga och den vid ifrågavarande temperatur högsta möjliga. Luften innehåller vanligen mindre vattenånga än som motsvarar dess mättningsgrad, i torra klimat och under soliga, varma dagar blott 60— 50 % och ännu mindre; i fuktiga klimat, nattetid och vid midvinter närmar sig el. når den relativa fuktigheten 100 %, dvs luften är nära mättad el. mättad (jfr Psykrometer och Hygrometri). Det är den relativa fuktigheten, ej den absoluta, som bestämmer vårt intryck av luftens torrhet och fuktighet. En kall dag med ytterst obetydlig mängd vattenånga i luften kan kännas för oss rå och fuktig, medan under en varm dag med många gånger större mängd vattenånga luften kan förefalla oss synnerli Luf gen torr. I förra fallet kan den relativa fuktigheten vara mycket större än i det senare. Vattenångan tillförs genom avdunstning från land och hav och genom växternas transpiration. Man har beräknat, att under ett år skulle på detta sätt luftkretsen tillföras omkring 500 000 km3 vatten, motsvarande ett över hela jordytan utbrett vattenskikt av ungefär en meter. Den vattenmängd, som i genomsnitt samtidigt ingår i atmosfären, motsvarar ett nederbörds-skikt av ungefär 24 mm. Luftfyrar, belysningsanordningar, avsedda att vägleda luftfartyg. Luftförsvar, se Luftskydd och Gaskrig. Luftgas, generatorgas, se Gasformiga brännmaterial. Luftkonditionering avser att i byggnader eller rum genom speciella apparater reglera luftens temperatur och fuktighet så att de hålls konstanta, samtidigt som frisk luft tillförs. Luftkretsen, se Atmosfären. Luftmotstånd betingas dels av tryckmotstånd, dels av friktionsmotstånd. Genom strömlinjeform minskar man tryckmotståndet. Jfr Aerodynamik. Luftpensel eller aerograf används vid fotografisk retuschering och är en apparat med vilken finfördelad färg sprutas över en yta. Luftperspektiv, den blåaktiga ton, som föremål får på avstånd, beroende på luftens egenskap att återkasta de blåa strålarna. Luftpost. Med flyg befordras numera vanliga och rekommenderade brev, tidningar och paket. Från Sverige sänds brev och brevkort med L. till andra europeiska länder utan särskild avgift. Till utomeuropeiska länder och för övriga slags försändelser betalas särskilt tilläggsporto. S.k. aerogram* befordras dock med L. utan särskild avgift över hela världen. Luftpump, apparat för förtunning el. kompression av luften i ett slutet rum. Den vanliga L. el. förtunningspumpen består av en kolvpump, i vilken luftriktningen regleras av ventiler, som öppnas åt endast ett håll. Som exempel på andra förtunnings-pumpar må nämnas kvicksilverpumpen och vattenluftpumpen el. vattensugen. Som kompressions-pump kan användas en kolvpump av samma typ som den först nämnda förtunningspumpen med den skillnaden, att ventilerna öppnas åt motsatt håll. Luftrörskatarr är en inflammation, orsakad av bakterier i luftrörens slemhinna. Sjukdomen karakteriseras av hosta, till en början hård, sedermera, då slemavsöndringen ökat, av lös karaktär. Måttlig feber följer med sjukdomen. L. är i allmänhet akut och förenad med inflammationer även i de övre luftvägarna (snuva, halsfluss). Särskilt hos äldre uppträder dock L. i en kronisk form. Risken vid L. är, att inflammationen skall sprida sig ut i lungvävnaden. Jfr lunginflammation. Behandlingen består i stillaläge, om febern är mera framträdande. Mot hostan ges hostlindrande medel. I svårare fall bör läkare anlitas. Jfr även Bronkit. Luftrötter förekommer hos ett flertal epifyter, dvs på andra växter växande örter och lianer. De har huvudsakligen betydelse för vattenuppsugningen. Luftskepp byggs i motsats till flygplanen efter systemet ”lättare än luften”. De kan rubriceras som med maskinkraft framdrivna, styrbara ballonger. De bärande delarna utgörs av en el. flera med gas fyllda ballonger. Man skiljer mellan ostyva, halvstyva och styva L. De första försöken med L. gjordes av fransmannen Henri Giffard åren 1851— 55. Bland senare märkesmän på området må framför allt nämnas tysken Ferdinand von Zeppelin, som konstruerade det första helstyva L. Under l:a världskriget byggde tyskarna talrika L.. särskilt vid Zeppelinverken vid Friedrichshafen. För att minska explosionsfaran har man använt heliumgas. Då he-