Lys ning av L. erhålls sålunda förutom koks som biprodukter tjära, ammoniak, cyanföreningar, svavel och retortkol. Den renade gasen uppsamlas i gasklockor, från vilka den leds till konsumenterna att användas för belysning el. uppvärmningsändamål. 100 kg goda gaskol ger genomsnittligt i utbyte 16— 20 kg gas, 65—70 kg koks, 5 kg tjära och 5 kg gasvatten. Lysgasförgiftning, se Kolosförgiftning. Lysfmakos, omkr. 355—281 f.Kr., en av Alexander den stores fältherrar; tillhörde diadokerna*. Blev efter Alexanders död ståthållare i Trakien 323 f.Kr. och konung 306 f.Kr. Efter slaget vid Ipsos utvidgade han sitt rike till Mindre Asien. Stupade i strid med Seleukos. Lysipp'os, grekisk bildhuggare från 4:e århundradet f.Kr. L. tillhörde den peloponnesiska skolan och blev Alexander den stores porträttör. Av L:s många arbeten finns endast en del efterbildningar bevarade (Apoxyomenos, Farnesiske H e r a k 1 e s). Lysmaskar (Lampy'ridae) är en underfamilj skalbaggar av familj Cantharidae. Huvudet täcks delvis av halsskölden. Bakkroppen bär, även hos larverna, fosforescerande organ. Den vinglösa honan av den i s. och mell. Sverige förekommande Lam-pyris noctiluca liknar en larv och har starkare lys-förmåga än hanen. Lysning, tillkännagivande av kyrklig myndighet, att viss man och kvinna med varandra ämnar ingå äktenskap. L. avser att utröna, huruvida hinder av ena el. andra slaget kan föreligga för det tilltänkta äktenskapet. Vid ansökan om L. skall inlämnas äktenskapsbetyg för mannen, om han ej är bosatt i samma församling som kvinnan. L. skall äga rum i den församling, där kvinnan är bosatt. Dessutom skall avlämnas skriftlig försäkran om frihet från vissa äktenskapshinder. Lyso'I, en som desinfektionsmedel använd vätska, till färgen mörkbrun, karbolluktande, bestående av en blandning av kresoler och vissa tvålarter. Lysprojekti'1, se Lysbomb. Lysrör består av ett med argon och kvicksilver fyllt rör. När en elektrisk ström sänds genom röret bildas en ljusbåge, som utsänder ultravioletta strålar. Dessa framkallar fluorescens* från en tunn beläggning av kadmiumborat, kalciumvolframat m.m. på rörets insida, så att röret kommer att avge vitt ljus (dagsljus). Utbytet av den elektriska strömmen är förhållandevis stort, varför L. är mycket ekonomiska i drift. L. används på senare tid i arbetslokaler, affärslokaler o.d. Lyssnarapparat, apparat, med vilken man bestämmer den riktning, från vilken motorbullret från en flygmaskin kommer. Genom samtidig bestämning med L. från två olika punkter kan man bestämma skärningspunkten mellan riktningarna till planet från utgångspunkterna sett och därmed även flygplanets läge. Lys'ter, fr. lustre, glans. — Metallgränsande, ytterst tunna skikt av metaller el. metalloxider, som anbringas på föremål av keramik el. glas. Lysterfjord, en vik av Sognefjord. Lysved är multnande ved, som lyser i mörker, beroende på förekomsten av fosforescerande svampmycelier. Lythra'ceae, växtfamilj, se Fackelblomster. Lyttelton [HtVltön], Oliver, f. 1893, brittisk konservativ politiker. Handelsminister 1940—41, pro-duktionsminister 1942—45, kolonialminister 1951 —55. Lütfich, tyska namnet på Liége*. Lyttkens, Alice, f. 1897, författarinna, som i sina romaner skildrat den moderna kvinnans problem (Falskt vittnesbörd). L. har även skrivit populära kulturhistoriska romaner. 756 Lytton [litt'n], lord Victor Alexander, earl of L., 1876—1947. Guvernör i Bengalen 1922—27, vice-konung i Indien april—aug. 1925. Ordförande i den undersökningskommission som av NF 1932 sändes till Manchuriet. I sin rapport hävdade ”Lytton-kommissionen” att Manchuriet borde tillerkännas autonomi under kinesisk suveränitet. Sedan Lytton-rapporten antagits av NF 1933 lämnade Japan NF. Lytton, E. G. Bulwer-L., se Bulwer. Lyttonkommissionen, se Lytton. Lützen, stad i delstaten Sachsen-Anhalt, Östtyskland, nära Leipzig. 5 000 inv. Vid L. stupade Gustav II Adolf den 6 no v. 1632 under ett fältslag mellan svenskarna och de kejserliga under Wallenstein. Minneskapell, invigt 1907. Låftman, Sven, f. 1887, allroundidrottsman och en av Sveriges mest kända idrottsledare. Direktör i Stockholm. Lågadel, obetitlad adel. Jfr Högadel. Lågblad, se Blad. Lågen, se Gudbrandsdalen och Numedalslågen. Lågfrekvensström, elektrisk växelström med under 100 perioder i sekunden. Lågkonjunktur, se Konjunkturväxlingar. Lågkyrklig kallas en riktning inom den engelska kyrkan, som uppstått under inverkan av metodis-men etc. under början av 1800-t., och som lägger särskild vikt vid personlig fromhet, bibelläsning och mission, mindre vid iakttagande av kyrkliga former. Rörelsen räknar anhängare framför allt bland medelklassen och det lägre prästerskapet. Jfr Högkyrklig. Låglandsboskap, sammanfattande benämning på nötkreatursraser i n. Europas kusttrakter. L. är uppdelad i talrika lokalraser, av vilka särskilt fri-siska och ostfrisiska L. trivs i Sverige. L. utmärks i allmänhet av god mjölkförmåga. Lågspänning, se Högspänning. Lågsudan, ö. delen av Sudan*. Lågvatten, se Ebb och flod. Låland, se Lolland. Låne- och uthyrningslagen, se Lend and lease bill. Långa, se Långesläktet. Långa parlamentet, i den engelska historien benämning på det av Karl I sammankallade parlamentet 1640. L. bekämpade konungadömet och var samlat till 1653, då Oliver Cromwell bröt dess makt. L. inkallades åter av Richard Cromwell 1659. 1660 åtskildes dess medlemmar frivilligt. Långban, en för sin rikedom på sällsynta mineral världsbekant jäm- och mangangruva i Värmland. Långedrag, tidigare del av Älvsborgs municipal-samhälle, sedan 1945 stadsdel i Göteborg. Havsbad och god hamn. Långesläktet (Molva) är ett släkte torskfiskar med långsträckt kropp, en skäggtöm under hakan och två ryggfenor, den bakre liksom analfenan mycket lång. Den egentliga långan (Molva molva) har gråbrun rygg och vit buk, finns bl.a. i Nordsjön, smärre exemplar även vid Sveriges västkust, och är en värdefull matfisk. Av densamma bereds kabel jo och klippfisk. Då den torkats utspänd mellan träspjälor, benämns produkten spillånga. Jfr bild sid. 369. Långhalsar, se Rankfotingar. Långheden, ås i nö. Västmanland. Vattendelare mellan Mälarens och Dalälvens vattenområde. Långholmen, ö i Mälaren inom Stockholms stads område. På L. ligger Sveriges största fångvårdsan-stalt, vilken är centralanstalt för östra anstaltsgrup-pen. Långhorningar el. bockbaggar tillhör skalbaggarna. De har långsträckt kropp och känselspröt