Län Länsvägnamnd har till uppgift att i städer och på landet där kronan är väghållare, verka för lösandet av för länet gemensamma vägfrågor. Nämnden tillsätts av länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen och vägnämnderna. Dess arbete är reglerat i lag av 1943. Länsväsen, se Feodalsystemet. Läppbjörn, se Björnar. Läppblomstriga växter (Labia'tae) omfattar örter el. små buskar med korsvis motsatta blad, tvåläppiga blommor och av fyra delfrukter sammansatt klyvfrukt. Till L. hör ca 3 000 arter. Lärarinneseminarium, se Seminarium. Lärft, tvåskaftad, tät vävnad, egentligen av linne men även av halvlinne el. bomull. Lärkfalk, se Falksläktet. Lärkor (Ala'udidae) är en familj tättingar, som har baktåns klo lång och föga krökt samt tarserna baktill beklädda med smärre plåtar. De tillhör huvudsakligen gamla världen och uppehåller sig mest på öppna fält, där de lever av insekter och frön. Boet läggs på marken. I Sverige förekommer följande arter, nämligen: Sånglärkan (Alauda arvensis), trädlärkan (Lullula arborea) med bred nacktofs och tofslärkan (Galerida cri-stata) med spetsig nacktofs. Jfr bild sid. 420. Lärkstaden, stadsdel i Stockholm i Engelbrekts församling. Lärkträd (Larix), barrträd, som har mjuka, på hösten avfallande barr. Flera arter odlas i Sverige. Vanligast är europeiskt L., som når 35 m höjd och har röda honblommor. Lärodikt, en undervisande diktart, som särskilt användes under antiken och på 1700-t. Läroverk, se Skolväsen. Läroverksstadga. Nu gällande L. är av 17 mars 1933 med senare ändringar. Läsdrama, dramatiskt arbete, som ej är avsett för scenen. Läsida. — 1. Den sida av ett fartyg, som ligger från vinden (se Lovart). — 2. Den sida av en berghäll, som varit vänd åt motsatt håll mot det, från vilket inlandsisen kommit. På grund härav är denna sida skrovlig, ojämn och tämligen brant, medan den motsatta sidan, som brukar kallas stötsidan, är slipad och refflad samt långsamt sluttande. Läskstång används vid rengöring av pipan hos bakladdningsgevär. Läspning, felaktigt uttal av s-ljud, beroende på att tungspetsen anläggs mot framtänderna vid uttalet. Läst, äldre svenskt rymdmått, vars storlek varierat under tidernas lopp och även varit olika på olika orter och för olika varor. L., motsvarande 20 hl, används ännu vid mätning av träkol. Även äldre mått på fartygs dräktighet. Läsö, se Læsö. Lätta metaller, sammanfattande beteckning för alkalimetallerna* samt de två-, tre- och fyrvärdiga jordmetallerna, vilka med undantag av cerium och torium har mindre specifik vikt än 5. Lättbenty'1, blandning av 25 delar alkohol och 75 delar bensin, lämnar mera energi vid förbränning än enbart bensin. Lättklövar, se Klövdjur. Lättvikt, se Boxning och Brottning. Lö'be, P., f. 1875, tysk socialdemokrat, president i tyska riksdagen 1920—24 samt 1924—32. L. satt i fängelse 7 månader 1933 sedan nazisterna kommit till makten och var sedermera internerad i koncentrationsläger. Hörde hela nazist- och krigstiden till motståndsrörelsen. Efter kriget politisk redaktör för den socialdemokratiska tidningen ”Der Telegraf” i Berlin. 1949 var han en av Västberlins delegater i Västtysklands parlament. Löberöd, stationssamhälle vid Ystad—Eslövs järnväg, mell. Skåne. 758 Löderup, municipalsamhälle i Kristianstads län. 594 inv. 1956. Lödighet, se Lod. Lödning, sammanfogning av metallytor därigenom, att mellan dem insmälts en annan metall el. metallegering, lod, som är lättsmältare än de metaller, som skall sammanfogas. Man skiljer mellan snällod, som utgörs av lättsmälta metaller (tenn, bly, vismut), och hårdlod el. slaglod, som utgörs av svårsmältare metaller (koppar, mässing, silver, guld). Före lödningen måste de ytor rengöras, som skall sammanfogas, vilket sker dels med mekaniska hjälpmedel, dels genom behandling med en lödvätska, som löser förefintliga metalloxidhinnor. För att förhindra oxidation under lödningen används särskilda medel (vid snällödning t.ex. salmiak, vid hårdlödning t.ex. borax). Lödöse, by vid Göta älvs nedre lopp, v. Västergötland. 512 inv. Där byn L. nu ligger, låg fordom staden Gamla L., som grundades på 1100-t. och nådde sin största blomstring under 1300- och 1400-t. Är 1473 upprättades närmare havet Nya L., Göteborgs föregångare. Gamla L., som lidit svårt av unionstidens stridigheter, förlorade nu fullständigt sin betydelse och fråntogs sina stadsrättigheter år 1636. Löfgren. — 1. Eliel L., 1872—1940, advokat, politiker, ledamot av första kammaren 1910—11, av andra kammaren 1918—20, av första kammaren 1921—22, av andra kammaren 1924—28 och av första kammaren 1929—37. L. var vidare justitieminister i den Edénska ministären 1917—20 och utrikesminister i Ekmans ministär 1926—28. Ären 1923—30 var L. ledare för liberala partiet och 1930 —34 ordförande för liberala riksdagspartiet. — 2. Mia Leche-L., f. 1878, gift med L. 1. Författarinna; har skrivit utmärkta stockholmsskildringar (Så var det då) samt spelat en framskjuten roll i arbetet att hjälpa flyktingar från Tyskland. — 3. Torsten L., f. 1886, jurist, landshövding i Jämtlands län 1938—54. Löfstedt, H. E. H., 1880—1955, professor i latin i Lund 1913—45, universitetsrektor 1939—45. Ledamot av Svenska akademin 1942. Löftesskrift, borgensförbindelse. Lögstör, stad vid Limfjorden, n. Jylland, Danmark. 3 000 inv. Lögumkloster, stad i Sönderjylland (Nordslesvig), Danmark. 1 700 inv. Löja (Alburnus alburnus) är en art av karpfiskar med smal kropp, liten mun, utskjutande underkäke och djupt urringad stjärtfena. Ryggen är mörkt grön- el. blåaktig, sidorna och buken silvervita. Den förekommer i Europa n. om Alperna samt är allmän längs Sveriges ostkust och i sötvatten. L. leker på våren vid steniga stränder. Av de silverglänsande fjällen bereds pärlessens (essence d’orient), som används vid tillverkning av imiterade pärlor. Bild sid. 369. Löjtnant, officersgrad vid samtliga svenska vapenslag. Närmast högre grad är kapten, närmast lägre fänrik. Löjtnantshjärta (Dicen'tra specta'bilis), en ofta odlad prydnadsväxt med röda, hjärtformiga blommor i ensidig klase. Lök är en kort, av köttiga lågblad, lökfjäll, omgiven jordstam. I vecket av ett dylikt lågblad finns en knopp, ur vilken påföljande år utvecklas en ny planta. Lökfjällen är rika på upplagsnäring. Växter med L. benämns lökväxter och finns huvudsakligen hos monocotyledoncr, såsom familjerna Amarylli-daceae och Liliaceae. L. benämns också arter av släktet Airium (familj Liliaceae), av vilka ett flertal odlas, varvid såväl lök som blad finner användning som näringsämne el. som krydda. I Sverige finns gräslök (A. schoenoprasum) vild. Den har