774 Man nov. Vid M. upprättas en mantalslängd, i vilken alla på en viss plats bosatta in- och utlänningar upptas. Härifrån görs undantag för studerande, sjömän etc., vilka skrivs i den kommun, de senast tillhört. Ingen får mantalsskrivas på mer än ett ställe. Mantegna [-ten'ja], Andrea, 1431—1506, italiensk målare, mestadels verksam i Mantua. Bland hans arbeten märks Eremitan i-freskerna i Pa-dua, bildserien Caesars triumftåg, Madonna della Vittoria samt passionsbilden Den döde Kristus m.fl. M. är en av renässansens främsta mästare med en stark perspektivisk behandling. Manteldjur (Tunica'ta), en grupp vattendjur, som har kroppen omgiven av en mantel, bildad av en cellulosaliknande substans. M. fortplantar sig dels könlöst genom knoppning och dels könligt (hermafroditer). Djuren är ibland fastsittande; en del arter är fritt kringsimmande. Till M. hör Sjöpungar och Salpor. Mantelhåla, se Blötdjur. Mantelyta, den buktiga ytan på en kon el. en cylinder ävensom en del andra buktiga ytor. Mantilj', av spanjorskorna buren lång, bred slöja, virad över huvud och bröst; en över axlarna buren schal el. mantel av siden el. spetsar. MantineVa, se Agesilaos och Epaminondas. Mantiss'a, decimaldelen av en logaritm. Mantoux’ reaktion [magto's-] är ett slags tuber-kulinreaktion, vid vilken turberkulinet sprutas in i huden för prövning. Man'tua, ManTova, stad i Lombardiet, n. Italien, belägen på en ö i floden Mincio. 56 000 inv. 1949. Viktig järnvägsknut. Ståtliga byggnadsverk från renässanstiden. Manua'Ier, orgelklaviatur, vilka spelas med händerna. Motsats pedal. Manuel', sp. och port., Emanuel. Manuell', som utförs med händerna. Manufakturvaror, olika slags textilvaror såsom garn, vävnader m.m., även en del järnvaror. Ma'nu pro'pria, lat., förkortat m. p., egenhändigt. Manuskript', handskrift; skrift, lämnad till tryckning. — Tryckt som M., tryckalster, ej avsett för allmänheten utan endast ämnat att utdelas till ett fåtal. — Förkortas ofta manus. Manx, ett gammalt keltiskt språk, som ännu talas av en del av invånarna på ön Man. Mao'ri, ett polynesiskt folk på Nya Zeeland, som invandrat dit jämförelsevis sent, sannolikt på 1300-t. M. har en från övriga polyneser avvikande kultur; särskilt är de kända för sin högt uppdrivna träskulptur och för sin egendomliga tatuering. M. uppskattades till 127 400 år 1954. Se bild sid. 834. Mao Tse-tung, f. 1893, kinesisk kommunistisk politiker, statschef i Kinesiska folkrepubliken 1949. Valdes 1954 till president enligt den nya författningen. Maquis [maki'], fr., buskskog, särskilt den för Medelhavsländerna typiska busk- och snårskogen. — Under 2:a världskriget kallades de franska underjordiska styrkorna som gjorde motstånd mot ockupationsmakten (Armée du) maquis. Ma'ra, i buddhismen det ondas representant. I europeisk folktro är M. ett kvinnligt andeväsen, som tros framkalla ångest hos sovande. Jfr Mardröm. Marabu', afrikansk marabustork (Leptoptilus argala), hör till storkfåglarnas familj. Näbb vitgul, fötter svarta, rygg mörkgrön, underkropp vit. Den nakna, köttfärgade halsen slutar med en stor bukig påse. Den är glupsk och slukar allt atbart, den kan komma över. Maracaibo [-kaj'bå], stad vid M.-viken i Venezuela. 235 750 inv. 1950. M. är Venezuelas vikti- Marabustorkar. gaste hamnstad med utförsel av hudar, kaffe, cacao m.m. Maracai'bosjön, havsvik i v. Venezuela på Sydamerikas n. kust. Marajo [-rasj'å], stor ö mellan Amazonflodens mynningsgrenar. Mara'kusj, se Marrakech. Maranön [-anjån'], sp., benämning på Amazonflodens övre lopp. Maraschfno [-ski'~], dalmatisk likör, beredd av körsbär. Marat [mara'], J. P., 1743—93, fransk revolu-tionsman, utgav från 1789 tidningen L’Ami du peuple och blev 1792 medlem av konventet. M., som medverkat till septembermorden och var en av jakobinemas ledare, arbetade ivrigt på girondister-nas störtande. Kort efter dessas fall mördades han av Charlotte Corday. Ma'raton, forntida ort i landskapet Ättika i Grekland, bekant för den seger, som atenarna under Miltiades här vann över perserna 490 f.Kr. Jfr Maratonlöpning. Ma'ratonlöpning, en löpning från Maraton till Aten, som första gången förekom vid Olympiska spelen i Aten 1896, och som sedan förekommit som tävling på samma distans vid alla följande Olympiska spel. En motsvarande sträcka, 42 km 167 m, sprang enligt sägnen en atenare efter segern vid Maraton*. Då han bringat budskapet till Aten, nedföll han död. Ma'ratontalare, se Filibuster. Maratt'er, ett indiskt folk i nv. Deccan, som på 1600- och 1700-t. grundade flera stater, vilka var mer el. mindre fast förbundna med varandra. Inbördes strider försvagade dock så småningom deras makt och på 1800-t. intogs deras område av engelsmännen. MaTburg. — 1. Stad i delstaten Hessen, Västtyskland, vid floden Lahn. 28 000 inv. Universitet, grundat 1527, med 4 000 stud. 1954. — 2. (Ma-ribor) stad i Jugoslavien vid Drava. 77 124 inv. 1953, övervägande tyskar. Handel med vin och frukt. Marc, F., 1880—1916, tysk målare, en av de ledande inom den tyska expressionismen. Marcanto'nio, 1480—1534, egentligen Raimondi, Italiens mest berömde kopparstickare. M. har särskilt stuckit kända konstnärers verk bl.a. Rafaels och Michelangelos.