775 Marcazto, it., mus., betonat. MarcelFusteatern i det gamla Rom uppfördes på initiativ av Augustus och uppkallades efter hans systerson Marcellus. Teatern är ännu till större delen bevarad. March, tjeckiska Mora'va, biflod från vänster till Donau. Mährens huvudflod. Upprinner på s. sidan av Sudeterna. Längd 370 km. Marche. — 1. La M. [marsj], gammal provins i s. Frankrike. Huvudstad var Guéret. — 2. Le M. [-mar'ke]. Landskap i Italien. Se Markerna. Marcia [mar'tja], it., marsch. Marconi [-ko'ni], G., 1874—1937, italiensk uppfinnare, verksam i England. År 1896 ansökte M. första gången om patent för trådlös telegrafi. Sedan arbetade han på fulländandet av sin uppfinning. 1909 erhöll M. tillsammans med Braun nobelpriset i fysik. Marconirigg [-ko'ni-], egentligen bermudarigg, används numera allmänt på kappseglingsbåtar och utmärks av att det trekantiga storseglet saknar gaffel. Ma/co Polo, se Polo. Marcus är enligt traditionen författaren till det efter honom uppkallade evangeliet. M. skall enligt vissa uppgifter ha varit biskop i Alexandria. San Marcokyrkan i Venedig är upprest över hans föregivna kvarlevor. Marcus Aure'lius AntonFnus, 121—180, romersk kejsare från 161, tog adoptivbrodern Lucius Verus (d. 169) till medregent. M. hade att kämpa mot flera uppror samt förde krig mot parter och germanska stammar, som han underkuvade. Trots dessa krig hann M. ägna sig åt den inre styrelsen, som han skötte med stor plikttrohet och mildhet. Mest intresserad var emellertid M. av filosofiska studier. Hans Självbetraktelser, skrivna på grekiska, ger uttryck åt en manligt stoisk åskådning. Marcuskolonnen i Rom uppfördes för att hedra Marcus Aurelius efter hans seger över markoman-nerna år 176. Mardröm kallas speciellt hos barn uppträdande ångestfyllda drömmar. Barnet vaknar till hälften och skriker och har på morgonen glömt vad som hänt. I svåra fall behövs behandling (ombyte av omgivning m.m.). Ma'rduk, se Babylonien. Ma're, lat., hav. Ma're cla'usum, lat., ”slutet hav”, betecknade fordom vissa sjömakters anspråk på överhöghet över delar av havet. Numera räknas åtminstone i fredstid havet som fritt. Endast vattnet närmast kusten räknas höra under respektive stater. Jfr Sjöterritorium. Marées [-re'], H. von, 1837—87, tysk målare, länge bosatt i Italien. M:s tavlor utmärks av dekorativ hållning och varma färger (Helenas rov, Män vid havet, Adolf Hildebrand och engelsmannen Grant). Ma'reld, ett särskilt under sensommarnätter märkbart fenomen, bestående i att havsvattnet lyser, då det sätts i rörelse av vågor e.d. M. orsakas av lågt stående organismer (urdjur, bakterier), vilka är självlysande. Maremm'erna el. Toscanska maremmerna, en sank och mycket osund slättbygd vid Italiens v. kust, s. om floden Arno. 3 000 km2. Mareng'o, förut by i provinsen Alessandria i n. Italien, numera del av staden Alessandria, bekant för den seger, som Napoleon Bonaparte där vann över österrikarna 1800. Ma're nosfrum, lat., vårt hav, under romartiden beteckning på Medelhavet. M. användes av fascis-terna som ett uttryck för deras önskemål. MareograT, självregistrerande apparat för mätande av vattenståndets växlingar i havet. Mar MareschalF, se Marschall. Margareta, svenska furstinnor. — 1. M. Fredkulla, d. före 1130, dotter till svenske konungen Inge d.ä., 1104 förmäld med danske kungen Nils Svensson. — 2. M. Leijonhufvud, omkr. 1515— 51, Gustav Vasas andra gemål 1536, var allmänt älskad för sin godhet och älskvärdhet. — 3. M. Viktoria Charlotta Augusta Norah, 1882—1920, kronprinsessa av Sverige, dotter till hertig Arthur av Connaught, 1905 förmäld med nuvarande konung Gustav VI Adolf. — 4. M., prinsessa av Danmark, f. 1899, dotter till prins Carl av Sverige och 1919 gift med prins Axel av Danmark. — 5. M., prinsessa av Sverige, f. 1934, dotter till Gustav Adolf och Sibylla. Margareta av Parma, 1522—86, naturlig dotter till kejsar Karl V, ingick 1538 giftermål med Otta-vio Farnese, hertig av Parma och Piacenza 1547. 1559 utnämndes M. av sin halvbror Filip II av Spanien till ståthållarinna i Nederländerna, men då hon ej visade sig vuxen den tilltagande oppositionen i landet, sände Filip hertigen av Alba med en här till Nederländerna 1567. S.å. begärde M. avsked. Margareta Valdemarsdotter, 1353—1412, regerande drottning av Danmark, Norge och Sverige, dotter till danske kungen Valdemar Atterdag, förmäldes 1363 med norske konungen Håkan VI Magnusson, som även var konung i Sverige (jämte fadern Magnus Eriksson). Efter makens och ende sonen Olofs död och sedan hon 1389 besegrat svenske konungen Albrekt av Mecklenburg, vilken var illa omtyckt av svenskarna, regerade M. över alla de tre nordiska rikena. 1397 lät hon kröna sin släkting, Erik av Pommern, till konung, men M. ledde dock fortfarande styrelsen till sin död. M. upprätthöll ordning och enighet i sina länder samt arbetade på att stärka konungamakten på adelsväldets bekostnad. Margaret Rose, f. 1930, prinsessa av England, yngsta dotter till Georg VI och Elizabeth, syster till drottning Elisabet II. Margarin, ersättningsmedel för smör, konstsmör. Tillverkades ursprungligen av djurfett (nöttalg) med tillsats av mjölk. Numera finns ett flertal olika sorter av M. I vissa av dessa ingår oleomargarin, som framställs av de ur den renade talgen vid en temperatur av 30° utpressade lättsmältare beståndsdelarna, samt vegetabiliska oljor. I stor utsträckning används numera växtmargarin, som uteslutande innehåller vegetabiliska ämnen (kokossmör m.m.). Tillverkningen regleras genom bestämmelser, utfärdade 1935, vilka avser att förhindra förväxling mellan M. och smör. M. skall innehålla en liten mängd potatismjöl så att med jodlösning erhålls blå färg. Allt M. är numera vitaminiserat. Margate [ma'git], stad och badort i det engelska grevskapet Kent. 42 000 inv. 1951 . Margela'n, ry. Staryj M., stad i ö. delen av Uzbe-kiska republiken, SSSR. 59 000 inv. Sidenindustri. Marginal. — 1. Den blanka randen på en skriven el. tryckt sida. — 2. Som handelsterm betyder M. ett tillägg, som görs vid beräkningar, för att säkerställa mot oförutsedda kostnadsökningar. Marginalskatt, se Skatt. Margueritte [margrit'], Paul, 1860—1918, och brodern Victor, 1867—1942, franska författare, skrev tillsammans bl.a. krigsromanerna Le dés-astre, Les braves gens samt de sociala tendensromanerna Les deux vies och V a n i t é. Paul M. utgav dessutom ensam bl.a. romanen Nous, les mères och Victor M. bl.a. romanen La Gargonne, vilkens framställning av en fransk kvinnotyp (jfr Gar^on) väckte stark opposition och bl.a. föranledde, att M. uteslöts ur Hederslegionen.