Mar Markerna. — 1. Landskap i ö. delen av mell. Italien (Le Marche) vid Adriatiska havet. 9 692 km2. 1,4 milj. inv. 1951. Viktigaste stad Ancona, 89 000 inv. — M. är ett tätt befolkat landskap, där trädgårdsodlingen nått stor utveckling. — 2. Under medeltiden namn på v. Dalsland och närliggande norska bygder. Marketen'tare, se Marketenteri. Marketenteri', lokal vid en trupps förläggningsort, där mat och därmed sammanhörande varor serveras och försäljning äger rum av dylika och vissa andra varor. M. är avsett för den militära personalens behov. Marketeri', intarsia*. Markgreve, äldre titel på länsfurstar i Tyskland. Markis. — 1. Adelstitel i vissa länder. — 2. Tygskärm, avsedd att fällas ned utanför fönster m.m. till skydd mot solen. Markkartering, utmärkande på en jordbrukskarta av resultatet av kemisk jordanalys. Marklund, Bror, f. 1907, skulptör. Bland hans arbeten märks skulpturen T h a 1 i a i Malmö stadsteater, bronsportarna till Statens historiska museum samt ”Madonna” på Kanslihusets gård i Stockholm. Marknad. — 1. Särskilt förr för handeln betydelsefulla sammanträffanden på vissa orter på bestämda tider mellan säljare, medförande de varor, de önskade sälja, samt köpare. Jfr Mässa. — 2. Avsättningsområde för varor. Man talar även om M:s läge m.m., varvid M. blir ett sammanfattande uttryck för tillgång, efterfrågan, priser o.d. Så innebär t.ex. uttrycket kaffemarknaden är flau, att priserna håller sig låga och att trots detta efterfrågan på kaffe är ringa. Marknadspris, se Prisbildning. Markomann'er, germansk folkstam, som omkr. 100 f.Kr. bodde mellan Main och övre Donau. Sedermera grundade de ett rike i Böhmen och inföll härifrån i det romerska riket över Donau. De till-bakaslogs av Marcus Aurelius (markomannerkri-gen, 167—80). Sedermera bosatte de sig under namn av bajovarer i detta rike, som efter dem kallats Bayern. Markovitj, T., 1889—1945, jugoslavisk politiker, utrikesminister 1939—41. Som sådan medverkade han till Jugoslaviens anslutning till tremaktspakten. Han arresterades vid statskuppen 1941 men befriades av tyskarna. Arresterades åter sept. 1945 och avrättades. Marks v. Würtemberg, E., 1861—1937, justitieråd 1903—13, president i Svea hovrätt 1925—31. M. var konsultativt statsråd 1905—06 i Staaffs första ministär samt 1923—24 utrikesminister i Tryggers ministär. Ordf, i Lagberedningen 1931—35. Marktemperaturen, se Jordtemperatur. Marktschrej'er, benämning på kvacksalvare, vilka fordom på marknader utropade sina varor. Mark Twain [mak toe'jn], se Clemens. Markus, se Marcus. Marlborough [ma'lbro], se Churchill. Marlekor, geol., i leror förekommande, vanligen bull- el. kakformiga förhårdningar (konkretioner), uppkomna genom avsättning av kalk omkring ett gruskorn, ett fossil el. något annat i leran inneslutet föremål. Marlowe eller Marlow [ma'lå], Christopher (Kit), 1564—93, engelsk tragediförfattare, utövade starkt inflytande på Shakespeare genom sina sorgespel (Dr. Faustus, The J e w of Malta, Edward II m.fl.). Marima, skjutfält för artilleri i Älvkarleby, n. Uppland. Marma-Långrörs AB, Söderhamn, bedriver tillverkning av sulfat- och sulfitcellulosa, slipmassa, trävaror, sulfitsprit, terpentin, tallolja, harts, metanol etc. Aktiekapital 30 milj. kr. 1956. 778 Mar'marasjön, inhav mellan Europa och Mindre Asien. Omkr. 11 000 km2. M. sammanhänger med Egeiska havet genom Dardanellsundt t och med Svarta havet genom Bosporen. M. har sitt namn efter Marmaraön, bekant för sina marmorbrott. Marmaverken el. Marma, industriort i Söder-ala, Hälsingland, med sågverk och sulfatfabrik. M. tillhör Marma-Långrörs AB. Marmelad, halvfast el. fast, sött gelé av olika fruktsorter. Marmite [-mit'], fr. (eg. gryta), beteckning på köttextrakt samt på ett jästpreparat. — I Frankrike namn på vissa soppor. Marmont [-må'g], A. F. L. de, 1774—1852, marskalk av Frankrike. M. deltog i de flesta av Napo-leons fälttåg men övergick till Ludvig XVIII, när Napoleon föll. Marmor, kristallinisk kalksten. Ren marmor är vit (t.ex. Carraramarmor); inblandade ämnen ger olika färgväxlingar (t.ex. Kolmårdsmarmor, som innehåller serpentin). Marne [marn], flod i n. Frankrike, största biflod till Seine (från höger). Längd 525 km. Upprinner på Långres högplatå, utfaller i Seine strax ovanför Paris. Från M. utgår ett stort antal kanaler, varigenom M. blir en synnerligen viktig kommunikationsled. Bland viktigare kanaler märks Aisne-kanalen, Saöne-kanalen och Marne-Rhen-kanalen. 5—12 sept. 1914 utkämpades här det för l:a världskrigets utgång så betydelsefulla slaget, då tyska armén hejdades i sin framryckning mot Paris och tvangs till reträtt av fransmän och engelsmän. Marocko, stat i nv. Afrika, belägen mellan Atlanten och Medelhavet i nv. och n. och Sudan i sö. M. var till mars—april 1956, då det blev en självständig stat, delat i ett franskt protektorat (420 000 km2, 7,8 milj. inv. 1951, varav 7,4 milj, marockaner) med huvudstaden Rabat (156 000 inv.) och ett spanskt, som upptog kuststräckan i n. mellan Algeriet och Atlanten (28 000 km2, 1,1 milj. inv. 1948) med huvudstaden Tetuan (94 000 inv.). Staden Tanger vid Gibraltar sund utgör med kringliggande område en internationell zon (373 km2, 106 000 inv.). De viktigaste städerna i M. är f.ö. Casablanca, Fez och Marrakech. Befolkningen utgörs av berber (delvis kabyler), araber, tuareger, negrer, judar och européer, de sistnämnda övervägande fransmän. Huvudreligion är islam. — I det inre av M. utbreder sig Atlasbergen, vilka begränsar en mängd ödsliga högslätter. Klimatet är subtropiskt. Om vintern faller riklig nederbörd. Somrarna är torra och heta. Huvudnäringar är jordbruk och boskapsskötsel. Ehuru M. har rika mineraltillgångar är bergsbruket (mest fosfatbrytning) vanskött. Industrin omfattar framför allt tillverkning av mattor, vävnader och lädervaror. — I spetsen för M. står en sultan. Innan M. blev självständigt leddes styrelsen i den franska delen av en fransk general-resident, i den spanska av en spansk överkommissarie. Dessa har nu endast rådgivande befogenheter, då det gäller M:s utrikespolitik och försvar samt lagstiftningsåtgärder, som direkt berör franska och spanska medborgares intressen i M. Tan-gerområdet är underställt ett internationellt kontrollråd. — Historia. Under romartiden var M. en romersk provins (Mauretanien). I slutet av 600-t. inträngde i M. muhammedanska araber. Sedermera blev M. ett självständigt muhammedanskt rike med jämförelsevis självständiga små stammar. Så småningom uppstod en mängd små stater, vilka utövade ett för Medelhavshandeln mycket besvärande sjöröveri (jfr Barbareskstater-na). Under 1500-t. utvecklades emellertid en mera enhetlig statsbildning. I början på 1900-t. började Frankrike få ett vidsträckt inflytande i M., vilket