Mar befinner sig, när opposition inträffar. M:s yta är täckt med ljusa och mörka fläckar, vilka blivit kallade länder och hav. Haven syns i kikaren vara förbundna med varandra medels rätlinjiga s.k. marskanaler, upptäckta 1877 av Schiaparelli*. De har t.o.m. blivit tolkade som verkliga kanaler, skapade av marsinnebyggare. Enl. senare observationer syns kanalerna och deras förändringar i huvudsak bero på synvillor. Tänkbart är dock, att genom vegetation mörkfärgade sträckor i vissa fall har gett upphov till dessa. Om M. har en atmosfär, vilket är möjligt, så är denna mycket tunn. De vita kalotter, som kan iakttas kring M:s poler, härrör möjligen från verklig snö men kan också ha uppkommit genom direkt rimfrostbildning på planetens intensivt kalla yta. M. har två månar, Phobos och Deimos, vilka hör till de minsta kända himlakropparna med en diameter av omkring 1 mil. Phobos, som blott befinner sig 600 mil från M:s yta, fullbordar sitt omlopp på Pä timme, vilket är den kortast kända omloppstiden i hela solsystemet. Deimos, som kretsar längre ut, har en omloppstid av 30 timmar. Bild sid. 83. Mar Sa'ba, kloster i en öken sö. om Jerusalem. Deportationsort för munkar. Marsa'la, stad på Siciliens v. kust. 72 000 inv. 1947. Vinhandel. Marschall, i marken fastsatt fackla. M. används vid illuminationsanordningar. Marschnit, marschruta, den väg, som en resande el. en trupp har utstakad för sig, plan för marsch. Marseille [marsä'j], Frankrikes näst största stad och viktigaste hamnstad, belägen vid Medelhavskusten nära Rhönes mynning. 661 500 inv. 1954. Mycket livlig handel, särskilt på Italien, Levanten och de franska kolonierna. Stora skeppsvarv, maskinindustri, fabrikation av tvål, olja etc. Universitet. Stora museer. Marseljä'sen, fr. La Marseillaise [marsäjä's], franska nationalsången sedan 1870, skrevs och tonsattes av C. J. Rouget de Lisle under franska revolutionen. M. fick sitt namn av att den först sjöngs av trupper från Marseille. Marsfältet, en slätt i det gamla Rom, på vilken den vapendugliga befolkningen mönstrades vart femte år. Efter M. har liknande platser i Paris och Leningrad uppkallats. Marshall [ma'sjöl], A., 1842—1924, engelsk nationalekonom, en av senare tiders allra främsta. Särskilt kända är de åskådningar han framställde i fråga om värdeläran och prisbildningen. Marshall [ma'sjöl], G. C., f. 1880, amerikansk militär och politiker, generalstabschef och högste befälhavare för USA:s arméer 1939—45. Organiserade som sådan den nya armén efter värnpliktens införande 1940. Jan. 1942 medlem av den allierade staben i Washington. M. deltog i Krimkonfe-rensen febr. 1945. Speciellt sändebud i Kina dec. 1945—1946. Som utrikesminister jan. 1947—jan. 1948 utarbetade M. den s.k. Marshallplanen*. Försvarsminister 1950—51. Erhöll Nobels fredspris 1953. Marshallplanen, beteckning på en amerikansk hjälpaktion till Väst- och Nordeuropa. Uppslaget till planen gavs i ett tal av den amerikanske utrikesministern George Marshall 1947. Planen avsåg att genom ekonomiskt stöd avhjälpa den akuta nöden och framför allt samtidigt stimulera de europeiska stater, som anslöt sig till planen, att i samarbete öka produktionen och lösa sina ekonomiska problem. Sovjetunionen intog redan från början en oppositionell hållning gentemot M., och till den expertkonferens som hölls angående planen 1947 sände Sovjetunionen intet ombud liksom ej heller de övriga östeuropeiska staterna. Till M. anslöt sig 16 europeiska stater, nämligen England, Frankrike, 780 Italien, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Schweiz, Danmark, Norge, Sverige, Island, Eire, Portugal, Grekland, Turkiet och Västtyskland. Dessa s.k. Marshallstater bildade tillsammans med Kanada och USA i april 1948 i Paris en organisation (OEEC*) för samarbete på det ekonomiska området, vilken skulle uppgöra förslag till fördelning av Marshallhjälpen. Det amerikanska organ som fördelade medlen var ECA*. Hjälpen utgick som gåvor el. lån utan återbetalningsskyldighet. Då M. upphörde 1952 hade av USA till M. sammanlagt anslagits 15 miljarder dollar. Marshallöarna [ma'sjöl-], ögrupp i Mikronesien, Stilla oceanen, ö. om Karolinerna, bestående av en mängd låga korallöar, vattenfattiga och med tämligen ringa vegetation (kokospalmer och brödfruktträd). 411 km2, 12 000 inv. 1953. Export av kopra och fosfat. M. tillhörde före l:a världskriget Tyskland, förvaltades därefter av Japan som mandatområde; sedan 1947 förvaltas de av USA. Marshska arsenikprovet. Om väte ”in statu nascendi”, dvs just då det framställs, får inverka på en arsenikförening, bildas arsenikväte [H3As]. Vid M. använder man sig av arsenikvätets egenskap att vid upphettning i t.ex. ett smalt glasrör sönderdelas i väte och arsenik, som avsätter sig som en spegel på glasrörets vägg. Med M. kan även förekomsten av mycket små arsenikmängder påvisas. Marsipa'n utgörs av en blandning av sötmandel, något bittermandel, socker och rosenvatten. Används till bakverk och konfityrer. Marsk, germansk tjänstetitel, vilken förekom i Sverige från 1200-t. M. var en hög värdighet, men innehavaren av densamma hade ej någon bestämd ämbetsverksamhet, utan M. var snarare ett slags hederstitel. Först på 1600-t. fastställdes M:s äm-betsbefogenhet, i det han skulle vara chef för krigs-förvaltningen. Ämbetet lämnades emellertid under Karl XI:s tid obesatt och har sedan ej återupplivats. Marskalk [-sjalk'], ursprungligen ”stalldräng”; senare stallmästare, titel för hög militär el. hovämbetsman; person i allmänhet, som vid festliga tillfällen övervakar ordningen, anvisar platser etc.; manlig deltagare i ett brudfölje. Jfr Fältmarskalk. Marskfår, se Fårsläktet. Marskland, sumpmarker vid flodmynningar, som är utsatta för inverkan av tidvatten, vid ebb blottas och vid flod översvämmas, varvid bottenslammet sätts i rörelse. M. förekommer vid Hollands och nv. Tysklands kuster. Marsksvin, en svinras från marsktrakterna vid Nordsjön. M. är stora och har hängande öron. Marsoroligheterna kallas de gatuupplopp, som förekom i Stockholm 1848, 1864 och 1865. 1848 orsakades M. av revolutionsidéer med anledning av revolutionen i Frankrike s.å. Upploppet stillades emellertid snart av myndigheterna. Gatuorolighe-terna 1864 och 1865 hade sin grund i missnöjet med Sveriges passiva hållning under dansk-tyska kriget. Marston Moor [ma'stön mo'ö], slätt i mell. England, där parlamentshären 1644 besegrade Karl I:s här. Marstrand, W., 18101—73, dansk målare, som utförde porträtt, landskap, historiemålningar etc. Marstrand, stad på en klippö i Kattegatt, s. Bohuslän. 1 197 inv. 1956. Mekanisk verkstad. Mycket besökt badort. Betydande handelsort under 1200—1600-t. På en höjd över staden fästningen Karlsten, numera övergiven. Marsupproren, Marsrevolutionen, Marsdagarna, benämning på nationella frihetsrörelser, som uppstod i flera tyska stater 1848 med anledning av februarirevolutionen i Frankrike. Marsvin (Ca'via), släkte, tillhörande de marsvins-