Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Marsyas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mar
781
artade djurens familj (Caviidae) inom gnagarnas
ordning. Mest känt är det vanliga marsvinet (Cavia
cobaya), som kan vara helt svart, brunt el. vitt el.
ha fläckar i dessa färger. Dess vilda stamform är
troligen C. cutleri från Peru. Förnöjsamt och
godmodigt. M. används i stor utsträckning vid
experimentella vetenskapliga undersökningar.
Mar'syas, enligt grekiska sagor en satyr, som
inlät sig i sångartävlan med Apollo och till straff för
sin förmätenhet blev levande flådd.
Marteau [-tå'], Henri, 1874—1934, fransk
violinist och kompositör, svensk medborgare från 1920.
M. företog talrika konsertresor i in- och utlandet.
1908—14 var M. lärare vid Berlins musikhögskola.
Martell', se Karl Martell.
Martens, Adolf, 1850—1914, en av den moderna
metallografins grundläggare, chef för
materialprov-ningsanstalten i Charlottenburg från 1884.
Ma'rter, kval, pina, plåga. — M a r t e' r a, pina,
plåga, tortera.
Marthaföreningar, i Finland och på vissa platser
i Sverige beteckning på husmodersföreningar.
Martia'lis, Marcus Valerius, omkr. 40—102,
romersk skald, anses som en av antikens främsta
epigramdiktare. I sina dikter satiriserar han särskilt
den högre samhällsklassens liv i kejsartidens Rom.
Martia'lisk, krigisk, manhaftig.
Martin. — 1. Elias M., 1739—1818, svensk
histo-rie-, genre- och landskapsmålare, företog en del
studieresor och vistades mycket i London. Från
1791 var M. bosatt i Sverige. Högst nådde M. i sina
landskap, vilka kännetecknas av fin nyansering och
elegant ljusbehandling. — 2. J. F. M., 1755—1816,
broder till M. 1, känd som kopparstickare.
Martin [ma'tin], Archer, f. 1910, engelsk
biokemist, verksam vid National Institute for Medical
Research, London. Erhöll tillsammans med Richard
Synge 1952 års nobelpris i kemi för uppfinningen
av den s.k. fördelningskromatografin, vilken
används för att särskilja mycket likartade ämnen.
Martin av Tours [to'r], d. omkr. 397, frankisk
biskop, grundare av det frankiska munkväsendet.
Till minne av M. firas Mårtensmässan med
gåsätande.
Martin du Gard [martärj' dy ga'r], R., f. 1881,
fransk författare, känd för sin romancykel
Släkten Thibault, en skarpt psykologiskt
analyserande tidsskildring. M. erhöll nobelpriset i
litteratur 1937.
Martinique [martinik'], bergig ö bland Små
Antillerna, Västindien, tillhörande Frankrike, sedan
1946 franskt departement. 997 km2. 282 600 inv.
1952, övervägande negrer och mulatter. ön är
vulkanisk. Bland vulkanerna märks Mont Pelée (1 350
m), genom vars utbrott år 1902 öns viktigaste
handelsstad, S:t Pierre, i grund förstördes. Huvudstad
är Fort-de-France, 70 000 inv. 1952.
Huvudprodukter är socker, bananer och kakao.
Martinprocessen [martäq'-], den betydelsefullaste
färskningsmetoden, uppkallad efter uppfinnaren,
franske metallurgen P. E. Martin, 1824—1915.
Tackjärn och järnskrot nedsmälts tillsammans med
färskslagg i flamugnar, som eldas med
generatorgas. Gasen och förbränningsluften leds till härden
genom var sin regenerator, en murad kammare,
fylld med gallerformigt upplagda tegel. Rökgaserna
bortleds genom två andra regeneratorer. Då
proceduren med vissa tidsmellanrum med tillhjälp av
särskilda ventilanordningar omkastas, så att gas och
förbränningsluft leds till ugnen genom de
regeneratorer, genom vilka rökgaserna tidigare avletts,
utnyttjas alltså rökgaserna för förvärmningen av gas
och förbränningsluft.
Vid den sura martinmetoden, som blott kan
användas för fosforfattiga malmer, består ugnsbotten
av silikattegel, vid den basiska av magnesittegel.
Martinugn.
Vid den basiska martinmetoden, som används för
framställning av mjukt järn ur mera fosforhaltig
malm, utfodras härden med bränd dolomit,
varjämte kalksten tillsätts. Slaggen blir härigenom så
starkt basisk, att fosforn oxideras till fosfat.
Martinson. — 1. Harry M., f. 1904, författare,
ursprungligen sjöman, vilken skrivit
reseskildringar, självbiografiska berättelser samt diktsamlingar,
utmärkta av en origjnell stilistik och livfulLfaatøsi.
Frödingstip. 1947. Invald i Sv. akademien 1949. —
2. Moa M., f. 1890, tidigare gift med M. 1,
författarinna. Har gjort sig känd genom sina av mustig
realism och social indignation präglade skildringar
ur de allra fattigaste folkgruppernas liv. De Nios
pris 1943.
Marty'r, person, som går i döden för religiösa
trosåsikter. I överförd betydelse betecknar M.
person som får lida oskyldigt.
Ma'rulk (Lo'phius piscato'rius), en fisk med stort
huvud och väldigt gap. Främsta strålen i ryggfenan
är ombildad till ett långt spröt med ett bladhkt
bi-hang i spetsen. Den används som lockbete för
småfiskar. M. förekommer vid västkusten. Se bild sid.
369.
Marufce, Marotce, ett negerrike, som sedan 1890
utgör v. delen av Rhodesia, s. Afrika. M. har
uppkallats efter en negerstam i landet.
Ma'rvatten. Ett fartyg är i M., då det är
vattenfyllt till relingen men flyter.
Marx. — 1. K. M., 1818—83, till börden tysk
jude, den moderna socialismens mest kände
teoretiker. Efter studier i juridik, filosofi och historia
verkade M. som journalist och författare, till en
början i Tyskland och sedermera, sedan han på
grund av sina radikala åsikter måst lämna landet, i
Paris, Brüssel och London med avbrott för ett par
års vistelse i Tyskland 1848—49. Marx’ främsta
och mest kända arbete bär titeln Das Kapital,
vars första del utkom 1867 och två senare delar
först efter M:s död. Till de centrala grundsatserna
i marxismen hör den materialistiska
historieuppfattningen, enligt vilken de ekonomiska förhållandena
är de avgörande faktorerna för
samhällsutvecklingen över huvud taget; mervärdesteorin, som
betecknar arbetet som källan till all rikedom och anser,
att kapitalisten-företagaren med orätt tillägnar sig
det av arbetaren producerade värde (mervärdet),
som icke är nödvändigt för arbetskraftens
vidmakthållande; koncentrations- och
ackumulationsteori-erna, enligt vilka allt större rikedomar hopas hos
ett allt mindre fåtal, och utarmningsteorin, enligt
vilken det egendomslösa proletariatet blir allt större
och fattigare. Enligt Marx’ mening måste
motsättningarna inom det kapitalistiska samhället leda till
en omvälvning, i det att proletariatet övertar
statsmakten och ett samhälle uppbyggs, kännetecknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skolupps/0799.html