- Project Runeberg -  Skolans uppslagsbok /
781

(1966) [MARC] [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marsyas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mar 781 artade djurens familj (Caviidae) inom gnagarnas ordning. Mest känt är det vanliga marsvinet (Cavia cobaya), som kan vara helt svart, brunt el. vitt el. ha fläckar i dessa färger. Dess vilda stamform är troligen C. cutleri från Peru. Förnöjsamt och godmodigt. M. används i stor utsträckning vid experimentella vetenskapliga undersökningar. Mar'syas, enligt grekiska sagor en satyr, som inlät sig i sångartävlan med Apollo och till straff för sin förmätenhet blev levande flådd. Marteau [-tå'], Henri, 1874—1934, fransk violinist och kompositör, svensk medborgare från 1920. M. företog talrika konsertresor i in- och utlandet. 1908—14 var M. lärare vid Berlins musikhögskola. Martell', se Karl Martell. Martens, Adolf, 1850—1914, en av den moderna metallografins grundläggare, chef för materialprov-ningsanstalten i Charlottenburg från 1884. Ma'rter, kval, pina, plåga. — M a r t e' r a, pina, plåga, tortera. Marthaföreningar, i Finland och på vissa platser i Sverige beteckning på husmodersföreningar. Martia'lis, Marcus Valerius, omkr. 40—102, romersk skald, anses som en av antikens främsta epigramdiktare. I sina dikter satiriserar han särskilt den högre samhällsklassens liv i kejsartidens Rom. Martia'lisk, krigisk, manhaftig. Martin. — 1. Elias M., 1739—1818, svensk histo-rie-, genre- och landskapsmålare, företog en del studieresor och vistades mycket i London. Från 1791 var M. bosatt i Sverige. Högst nådde M. i sina landskap, vilka kännetecknas av fin nyansering och elegant ljusbehandling. — 2. J. F. M., 1755—1816, broder till M. 1, känd som kopparstickare. Martin [ma'tin], Archer, f. 1910, engelsk biokemist, verksam vid National Institute for Medical Research, London. Erhöll tillsammans med Richard Synge 1952 års nobelpris i kemi för uppfinningen av den s.k. fördelningskromatografin, vilken används för att särskilja mycket likartade ämnen. Martin av Tours [to'r], d. omkr. 397, frankisk biskop, grundare av det frankiska munkväsendet. Till minne av M. firas Mårtensmässan med gåsätande. Martin du Gard [martärj' dy ga'r], R., f. 1881, fransk författare, känd för sin romancykel Släkten Thibault, en skarpt psykologiskt analyserande tidsskildring. M. erhöll nobelpriset i litteratur 1937. Martinique [martinik'], bergig ö bland Små Antillerna, Västindien, tillhörande Frankrike, sedan 1946 franskt departement. 997 km2. 282 600 inv. 1952, övervägande negrer och mulatter. ön är vulkanisk. Bland vulkanerna märks Mont Pelée (1 350 m), genom vars utbrott år 1902 öns viktigaste handelsstad, S:t Pierre, i grund förstördes. Huvudstad är Fort-de-France, 70 000 inv. 1952. Huvudprodukter är socker, bananer och kakao. Martinprocessen [martäq'-], den betydelsefullaste färskningsmetoden, uppkallad efter uppfinnaren, franske metallurgen P. E. Martin, 1824—1915. Tackjärn och järnskrot nedsmälts tillsammans med färskslagg i flamugnar, som eldas med generatorgas. Gasen och förbränningsluften leds till härden genom var sin regenerator, en murad kammare, fylld med gallerformigt upplagda tegel. Rökgaserna bortleds genom två andra regeneratorer. Då proceduren med vissa tidsmellanrum med tillhjälp av särskilda ventilanordningar omkastas, så att gas och förbränningsluft leds till ugnen genom de regeneratorer, genom vilka rökgaserna tidigare avletts, utnyttjas alltså rökgaserna för förvärmningen av gas och förbränningsluft. Vid den sura martinmetoden, som blott kan användas för fosforfattiga malmer, består ugnsbotten av silikattegel, vid den basiska av magnesittegel. Martinugn. Vid den basiska martinmetoden, som används för framställning av mjukt järn ur mera fosforhaltig malm, utfodras härden med bränd dolomit, varjämte kalksten tillsätts. Slaggen blir härigenom så starkt basisk, att fosforn oxideras till fosfat. Martinson. — 1. Harry M., f. 1904, författare, ursprungligen sjöman, vilken skrivit reseskildringar, självbiografiska berättelser samt diktsamlingar, utmärkta av en origjnell stilistik och livfulLfaatøsi. Frödingstip. 1947. Invald i Sv. akademien 1949. — 2. Moa M., f. 1890, tidigare gift med M. 1, författarinna. Har gjort sig känd genom sina av mustig realism och social indignation präglade skildringar ur de allra fattigaste folkgruppernas liv. De Nios pris 1943. Marty'r, person, som går i döden för religiösa trosåsikter. I överförd betydelse betecknar M. person som får lida oskyldigt. Ma'rulk (Lo'phius piscato'rius), en fisk med stort huvud och väldigt gap. Främsta strålen i ryggfenan är ombildad till ett långt spröt med ett bladhkt bi-hang i spetsen. Den används som lockbete för småfiskar. M. förekommer vid västkusten. Se bild sid. 369. Marufce, Marotce, ett negerrike, som sedan 1890 utgör v. delen av Rhodesia, s. Afrika. M. har uppkallats efter en negerstam i landet. Ma'rvatten. Ett fartyg är i M., då det är vattenfyllt till relingen men flyter. Marx. — 1. K. M., 1818—83, till börden tysk jude, den moderna socialismens mest kände teoretiker. Efter studier i juridik, filosofi och historia verkade M. som journalist och författare, till en början i Tyskland och sedermera, sedan han på grund av sina radikala åsikter måst lämna landet, i Paris, Brüssel och London med avbrott för ett par års vistelse i Tyskland 1848—49. Marx’ främsta och mest kända arbete bär titeln Das Kapital, vars första del utkom 1867 och två senare delar först efter M:s död. Till de centrala grundsatserna i marxismen hör den materialistiska historieuppfattningen, enligt vilken de ekonomiska förhållandena är de avgörande faktorerna för samhällsutvecklingen över huvud taget; mervärdesteorin, som betecknar arbetet som källan till all rikedom och anser, att kapitalisten-företagaren med orätt tillägnar sig det av arbetaren producerade värde (mervärdet), som icke är nödvändigt för arbetskraftens vidmakthållande; koncentrations- och ackumulationsteori-erna, enligt vilka allt större rikedomar hopas hos ett allt mindre fåtal, och utarmningsteorin, enligt vilken det egendomslösa proletariatet blir allt större och fattigare. Enligt Marx’ mening måste motsättningarna inom det kapitalistiska samhället leda till en omvälvning, i det att proletariatet övertar statsmakten och ett samhälle uppbyggs, kännetecknat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skolupps/0799.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free