Mer solskivan, mot vilken den då syns som en liten rund, svart fläck; denna företeelse kallas M.-passage. Merku'roföreningar, kem. föreningar av 1-värdigt kvicksilver. Merlin [mö'lin], en i brittiska sagor omtalad walesisk krigare, bard och trollkarl. Me'roe, grekisk-romersk benämning på det etiopiska rikets huvudstad och trakten däromkring mellan Nilen, Ätbara och Blå Nilen. Vid M. finns märkliga ruiner. Me'rope, i den grekiska mytologin en av Pleja-derna, dotter till Atlas. I stjärnbilden Plejaderna är M. den sjunde ”mörka stjärnan”. Meroving'erna, den första konungaätten i det frankiska riket. Ättens stamfader skall ha varit konung Merovaeus, som levde på 400-t. M. efterträddes på 700-t. av den karolingiska ätten. Merr'imac [-mæk], sydstaternas pansarfartyg under nordamerikanska inbördeskriget. Vid en strid på Hamptons redd 1862 måste M. vika för nordstaternas av John Ericsson konstruerade Monitor*. — M. är också en flod i nö. USA, som flyter genom New Hampshire och Massachusetts till Atlanten, 300 km lång. Merry old England [mer'i å'old ing'lönd], eng., ”glada gamla England”, engelskt nationaluttryck från 1300-t. MeFsa Matruh [-matrosj'], hamnstad vid Medelhavet i n. Egypten, nära gränsen till Libyen. Besattes under 2:a världskriget av italienska styrkor under kort tid juni 1940, av tyska styrkor juni— nov. 1942. Mersy [mö'si], engelsk flod, vilken med en bred mynningsvik utfaller i Irländska sjön. Längd 140 km. Kanaliserad, viktig samfärdsled. Vid M. ligger Manchester och, vid mynningen, Liverpool. Merthyr Tydfil [mör'thö tid'vil], stad (och grevskap) i s. Wales, England. 60 000 inv. 1954. De rika kol- och järnfyndigheterna invid M. har skapat en livlig järnindustri. Merv, stor oas, sv. om Bokhara i sö. Turkmenistan, RSFSR. Oasen bildar centrala delen av förvaltningsområdet M. (253 000 inv.) I oasen ligger staden M. med 31 000 inv. Merveilleuses, Les [lemärväjö's], fr., eg. ”de underbara”. Skämtsam beteckning för de enligt tidens mod klädda damerna på direktoriets tid i Frankrike. Mervärde, se Marx. Meryon [-riå^),], C., 1821—68, fransk etsare, som räknas till grafikens mest kända namn. I synnerhet är han berömd som skapare av tekniskt och konstnärligt mästerliga stadsbilder från Paris. Me'sabi Range |re'jndj] i nö. Minnesota, USA, ett av Nordamerikas viktigaste järnmalmsdistrikt. Mesallians [-arjs'], giftermål med en person av lägre samhällsställning. Mesa'n, gaffelsegel på mesanmasten el. kryssmasten, dvs masten längst akterut på ett flermastat fartyg. Mesarna el. messläktet (Parus) hör till familjen mesfåglar (Paridae) bland tättingarna. Hit hör av i Sverige förekommande bl.a. b 1 å m e s (P. caeru-leus), som har ett blått streck genom ögat och för övrigt påminner om talgoxen men är mindre. Kärrmesen (P. palustris), även kallad entita har svart huvud och är för övrigt tecknad i grått och brunt. Gråmesen el. talltitan (P. borealis) liknar föregående. Lappmesen (P. cinctus) är gråbrun med vita sidor på huvud och hals. Tofsmesen (P. cristatus) är grå och har en vatt-rad hjässtofs. Svartmesen (P. ater) är tecknad i svart, grått och vitt och är den minsta arten. Talgoxen (P. major) är den största arten och 794 är brokigt tecknad i biåsvart, vitt, grått och olivgrönt. Jfr bild sid. 420. Me'sched, se Me'shed. Mesdames [medam'], fr., se Madame. Mesen [mese'nj], flod i n. Ryssland. Längd omkr. 850 km. Uftaller i Mesenviken vid Norra Ishavet. Mesfåglar (Par'idae), familj,, tillhörande tättingarnas ordning. Hit hör av i Sverige förekommande släkten Mesarna och Stjärtmessläktet. Me'shed, stad i nordostligaste Iran. 191 000 inv. 1949. Vallfartsort. Me'sien, romersk provins s. om nedre Donau, motsvarande ungefär nuvarande Bulgarien. Mesjad Husein, se Kerbela. Meskali'n, alkaloid, som erhålls från vissa kaktusarter. Förtäring av torkade delar av dessa framkallar ett egendomligt rus med bl.a. färghallucinationer, ett förhållande varav särskilt indianerna i Mexico begagnat sig. Meski'tos, se Moskitokusten. Mes'mer, se Animal magnetism. Meso-, gr., i sammansättningar mellan-. Mesocefa'1 kallas en skalle, vars bredd är 75—80 el. 75—85 % av längden. Gränsen dras något olika. Jfr Långskalle och Kortskalle. Meso'ner eller mesotro'ner är radioaktiva elementarpartiklar, som bildas under inverkan av den kosmiska strålningen. Massan är några hundra gånger elektronens, olika för olika slag av meso-ner, laddningen positiv, negativ eller noll. M. kan numera framställas laboratoriemässigt med hjälp av stora partikelacceleratorer. Mesopota'mien, ”landet mellan floderna”, slättlandet kring floderna Eufrat och Tigris, före l:a världskriget tillhörigt Turkiet. Sedermera brittiskt mandatområde, ingår numera i konungariket Irak. Större delen av landet är stäpp el. öken. Jordbruk bedrivs blott i ett smalt område längs floderna. Klimatet är ett utpräglat fastlandsklimat. De omkr. 4,6 milj. inv. (1945) är övervägande araber. — Historia. M. har aldrig utgjort någon enhet vare sig i etnografiskt el. politiskt avseende. Från början ingick M. i det asyrisk-babyloniska riket lydde därefter turvis under Persien, Macedonien, Syrien, Partien och Romerska riket, varefter det återigen kom under Persien. I början på 1500-1, erövrades landet av turkarna. Under l:a världskriget intogs en del områden, bl. a. Bagdad, av engelsmännen. Mesost erhålls av den efter ostberedning återstående vasslan, som indunstas till sirapstjocklek och får kristallisera, varefter den underkastas vissa andra procedurer. Huvudbeståndsdelen i M. är mjölksocker. Jfr Getost. Mesozo'iska tidsåldern och Mesozo'iska formationer, se Geologiska perioder. Messali’na, romersk kejsarinna, kejsar Claudius’ gemål. M. är beryktad i historien på grund av sitt utsvävande levnadssätt. Hon behärskade fullkomligt sin svage gemål. M. dödades år 48. Messa'na, gammalt namn på Messina*. Mess'el, A., 1853—1909, tysk arkitekt, grundläg-gare av den moderna tyska byggnadskonsten (Wert-heims affärspalats i Berlin). Messe'nien, landskap på sv. delen av halvön Pe-loponnesos (Morea), s. Grekland. Omkr. 3 400 km2, prov. M. 227 648 inv. 1951. Huvudort Ka-lamai. M. är ett av Greklands bördigaste landskap. Messe'nius. — 1. J. M., omkr. 1579—1636, historiker, som anklagades för katolska stämpling-ar och dömdes till livstids fängelse. Sin fängelsetid tillbragte han på Kajaneborg. Denna tid utarbetade han en svensk historia, som varit av viss betydelse för senare forskning. M. författade även några skoldramer, bland vilka märks Disa och S v a n-hvita. — 2. Arnold Johan M., 1608—51, den